Det lutar åt dagis…

Publicerat den måndag, mars 30, 2009 av okvistrallycross

Måndag den 30 Mars 2009

…imorgon.
Max har varit feberfri idag och det har varit full rulle. Dock har han inte sovit mycket. Jag fick nog uppleva min värsta natt med honom i natt. Han låg nog inte still 3 sekunder. Puh!

Nej han for upp och ner hela tiden. Ingen ro i kroppen. Eventuellt spelade kanske medcinering in igår kväll med inhalationer och Mollipect, där båda kan ge oro. Ingen sömn alltså……och då trodde jag att det skulle bli en ordentlig middagsvila idag istället. Men icke. Då fick han bara hosta direkt då han la sig. Pust! Så det enda han har sovit är en halvtimme mot min axel och ändå har han varit försvånasvärt pigg !! Bara morsan som känner sig sliten =)

Nu ikväll så somnade han dock direkt i sängen och har inte haft problem med hosta. Så sover han okej i natt blir det nog dagis imorgon.

Vi kör ju sömnschema på Max just nu och vi har fått återbesök i mitten av april till läkaren. Nu när man fyller i ett schema över natten, så blir det så tydligt, hur mycket han ”tjorvar”. Underligt att det inte påverkar hoom på dagen. Enda gången han sovit en hel natt, förutom ett par tuttsökningar, så var det då han hade fått kortison på VC i fredags.

Det är inte bara Max som får medicnera lite extra just nu. Vår kissemiss Sixten fick besöka veterinären idag eftersom ha har ett sår som inte vill läka på kinden. Så Fanny och farfar var iväg och han blev nedsövd och fick sy ett stygn över såret och ska äta pencillin i 10 dagar. Men det är tur att vi har ”lillmamma” som får hålla reda på kissens medcin. Han ser då så olycklig ut vår lille Sixten, med den där tratten över huvudet. Vi får hoppas det läker snabbt, så han snart slipper den.

Nej, jag var ju trött……nu ska jag inte pladdra mer.
Sova, sova , säng, säng, säng…..

Firande på dagis…..

Publicerat den måndag, mars 23, 2009 av okvistrallycross

Måndag den 23 Mars 2009

Idag blev det firande av 2 års dagen på dagis oxå.
De brukar på deras samling gratulera den som fyllt år med en sång och ett paket och ett ljus. Max resurs Ingela berättar att idag då de frågade om det var någon som fyllt år, så tog flera tillfället i akt att räcka upp handen. Ja, man vet ju aldrig, man kan ju kanske få fylla år fler gånger =) Efter sångstunden bjöd Max på Piggelin glass, som de smaskade på.

Max var så nöjd med presenten han fick, nämligen en bok. Han gillar verkligen att läsa, så efter middagsvilan hemma idag, plockade vi fram boken ur väskan och han hoppade väldigt fort till soffan och visade att vi skulle läsa =)

Idag var det så snorhalt utanför dagis, blank is. Så jag var rädd att vi skulle ramla, om jag bar Max. Så därför fick han gå in och hålla i mina händer. Man märker då vad han har blivit bättre på att gå längre sträckor. Så nu blir det förstås, att det blir en vana, att gå in från bilen på morgonen samt då vi ska åka hem från dagis. Perfekt träningspass och perfekt för mig, som börjar tycka det är för tungt att bära honom.

Max läkare ringde fredag eftermiddag.
Hon hade nu konfererat med en annan läkare om Max sömnproblem. Så efter många om och men kom de fram till att vi ska pröva ge Max en dos Melatonin (kroppseget sömnhormon) då han går och sover och sedan ge honom en till dos, om han börjat ”tjorva” och så provar vi så i 3 veckor och sedan 3 veckor helt utan och så får vi se…..vi ska även försöka föra sömnschema under den tiden.

Det ska börjas i tid….=)

Publicerat den måndag, mars 16, 2009 av okvistrallycross

Måndag den 16 Mars 2009

Idag fick man höra från Ingela på dagis
att vi verkar ha en liten ”casanova” =) Max har nämligen idag börjat dela ut pussar till tjejerna på dagis. Uj, uj….det ska börjas i tid !!!

Ingela hade lånat en av ”Ebba Böckerna” (böcker med tecken som stöd) på bibblan. Det var den då Ebba har kalas. Det vankas ju snart 2 års kalas. Max fyller 2 år på fredag, helt otroligt nog. Så vi fick låna hem boken och har kikat lite i den idag. Jag hade förut ambitioner att hinna träna lite tecken inför den stora 2 års dagen, typ lära sig ” ja, må han leva” med tecken. Men jag förstår inte vad månaderna tagit vägen!!!!! Nu är vi ju redan här och inte har vi lärt oss det… men det går nog lika bra utan oxå. Men det hade varit kul. Vi får väl ta och lära oss den i efterhand till kommande födelsedagar istället.

Ja, tänk 2 år på fredag. Känns som att det har gått rusktigt fort dessa två år. Jag kan även känna ….”är han bara 2 år??” Det känns som han har hunnit med så mycket på sina ynka 2 år, så han borde vara äldre =)
Vi kommer nog inte ha kalas förrän söndag eftersom vi ska upp på länsträff i Sunderbyn på fredag. Då känns det för mycket att dessutom ha kalas på samma dag.

Jag väntar på telefonsamtal från Max läkare. Jag hade ett långt samtal med henne i fredags om Max sovproblematik. Vi funderar ju om vi ska höja Melatoninet mer, eller hur vi ska göra, då vi inte ser någon effekt. Vi bollade även fram och tillbaka åter igen om alla tänkbara orsaker till varför Max sover dåligt….utan att hitta något svar, igen. Läkaren skulle nu i veckan prata med 2 av sina kollegor och rådfråga litegrann, så får vi se vad de kommer fram till.

Idag kom även mormor på besök med en vännina och hon hade med sig ett utdrag från senaste Ica-kuriren, som handlade om olika familjer med barn med Downs Syndrom. Den gick inte att läsa på nätet, så vill ni läsa, måste ni köpa tidningen, men så här skiver Chefsredaktören Åsa Lundegård på Icakuriren om artikeln:

”Det ovanliga vanliga livet

Ur Ica-kuriren nr 12/2009
Publicerad: 2009-03-12

Det är onsdag kväll och i morgon ska vi skicka tidningen, och jag stannar kvar på jobbet och läser artiklarna en gång till och skriver den här lilla snutten.
Den här veckan fick Susanna, som är praktikant här hos oss, ett stressigt uppdrag: Att intervjua tre föräldrar om hur det är att ha barn med Downs syndrom. Det är nämligen Internationella DS-dagen den 21 mars. Förutom intervjuerna bad vi henne saxa utdrag ur mammornas bloggar. Så att vi som läsare skulle få dyka rakt in i deras vardag. (Ja, vi letade efter pappor också, men vi hittade inga där ute, hör av er om ni finns!)

När jag läser texten som precis är klar, gråter jag. Inte för att det är synd om nån. Inte för att det är en sentimental artikel – tvärtom! Det är tre berättelser om det ovanliga, vanliga livet. Det är inte svårt att vara förälder till Malin, Linnéa och William. Det som är svårt med att vara förälder till ett annorlunda barn, är vi. Du och jag. Vi som tycker synd om, eller har fördomar. Den andra svårigheten handlar om pengar, eller resurser som det heter med ett finare ord. Och att behöva slåss för det som vanliga barn har rätt till. Men glädjen över framsteg, trotsutbrott och syskonkramar, är densamma. Stoltheten är precis lika stor. Njut av de fina vardagslivsberättelserna på sidan 50! ”

<!–Cissi–>

Mysigt återseende….

Publicerat den måndag, mars 9, 2009 av okvistrallycross

Måndag den 9 Mars 2009

Öj, vilken natt Max bjöd mamsen på i natt.
Det var nog en av de värsta tjorvnätterna. Han har inte legat still många sekunder och mamsen har nog inte blundat många sekunder. Dock är Max pigg och alert som vanligt under dagen, så på något finurligt underligt sätt sover han dock själv. Vi har i två nätter varit utan Melatonin eftersom han var så lös i mgen. Så vi ska prova sätta in det i natt igen och se.

Dagisdags igen =)
Det syntes på Max på morgonen att han var ivrig att komma iväg. När vi stannade bilen vid dagis fick han ett stort leende över ansiktet. När vi sedan kom in så var ju Max resurs Ingela på plats igen.

Ni skulle ha sett så mysigt det blev i Ingelas famn då jag lämnade över honom. Han lägger sig ner och myser på hennes högra axel och kramas.

Som vanligt fortsätter jag och Ingela att surra om något och Ingela sitter idag på huk med honom i famnen och börjar stryka honom på ryggen. Då börjar Max att stryka henne på hennes arm =)

Det såg så underbart mysigt ut och jag tror Max var glad att Ingela var tillbaka och jag tror Ingela mådde gott av ett sånt varmt välkomnande =)

Jag berättade för Ingela om att Max har börjat säga ”Max” och jag fick sedan höra då jag hämtade honom idag, att de aldrig höll på att ta sig ut idag eftersom Max bara skulle säga sitt namn och ville ha applåd efter =)

Idag vid middagen så passade inte maten för Max och han ville bara kladda med den. Så därför satt jag ner honom på golvet medan jag och Fanny skulle äta färdigt. Då kryper han och ställer sig upp bakom oss och går och håller sig i våra stolsryggar och går emellan och ”tjittlar” oss mellan stolsribborna. Han hade jättekul, då vi skrattade. Han börjar bli ganska haj nu att resa sig och gå efter möbler. Det har även blivit mer fart i gåstolen och han älskar då han får jaga en till vardagsrummet eller att man jagar honom. Då kan han gå eller nästan springa i gåstolen en stund =)