Ja, det blev galet många
kommentarer i mitt inlägg om
”God fortsättning” där kommentarerna
nu snart är uppe i 60 st (!)
Jag hoppas bara att det kan hållas i
bra ton, så det inte spårar ute helt
fullständigt för då plockar jag bort
eller låser dem. Men det är många
bra synpunkter och reflektioner
som man kan läsas där och framförallt
hur olika man ser på människosyn.
Här kommer ni direkt till alla
kommentarer i det inlägget >>
Nya uttryck…
Apropå uttryck, såsom i det inlägget
som blev så mycket kommenterat.
Där var det en som reagerade på att Max
lärt sig säga ”snopp” och ”snippa” och att han
nu kan skilja på vem som är tjej och kille och
hon var väl rädd att Max skulle fortsätta säga
”könsord” då han blir äldre och tyckte därför
att vi inte alls skulle lära honom det (!)
För mig känns det helt galet.
För Max är detta en utvecklingsfas som
han är i, precis som vilken unge som helst,
som lär sig dessa könsord, lika väl som att man
är i kiss & bajsåldern.
Jag ser det som ett stort utvecklingssteg
för Max och jag tycker faktiskt personligt att
det är lite roligt, som det alltid är när barn
säger ”lite förbjudna ord”.
Det hör ju för sjutton till utvecklingen ;)
Sedan kommer vi naturligtvis även lära honom
att det är något som man inte går runt och säger
och jag är helt övertygad att han kommer lära sig det oxå.
Apropå uttryck….
Apropå uttryck så tänkte jag fortsätta
skriva om Max uttryck. För just nu är han
i en fas där han funderar mycket, både vem
som är kille eller tjej eller vem som har snopp
eller snippa och vad alla är i förhållande till honom.
Han betonar gärna nu vad alla är.
Typ…..”…godmorgon min syster” kan
han säga ;) Sedan när vi nu i jul har träffat
mycket släkt, så säger han gärna:
”…min kusin …….” eller…. morbror och….. farbror
och liknande.
Han reflekterar nu gärna i böcker och
framför TV:n om det kanske är en morfar
som går bredvid ett barn eller om det kanske
är en farfar ;)
Han har funderat en del över att
mor och far är samma som mamma och pappa.
För när vi nu for till hans farmor och farfar
så säger han till sin farfar:
”…det här är min mor och far” och pekade
på oss och så fortsätter han: ”…och de är mina föräldrar”
Så gullig va?!
Jag har aldrig hört honom säga så faktiskt, att beskriva
att vi är hans föräldrar, utan det brukar ju bara bli
mamma och pappa.
Fantastiska Små framsteg….
Just sånna här små framsteg,
som kanske inte alls känns så märkvärdiga
för andra, känns jättestora för mig.
För mig är det ett jättekliv i Max utveckling.
Jag vet ju vad Max har klurat på detta och
så satt ihop 2 och 2 och att det bara sedan
kommer upp spontant så här, då blir man så glad,
för det låter så otroligt gulligt. Jag blir alldeles
varm inombords.
För om man ändå tänker att det var inte
länge sedan som Max hade svårt att tala och
från början använde han sig ju bara tecken
i sin kommunikation och nu bildar han meningar
med mer och mer innehåll och med mycket
tankeverksamhet bakom.
Det är så underbart få vara med på denna
resa, där man har insett hur pass invecklat det
ändå är att lära sig vissa saker, då man inte har fått det
naturligt, utan då man måste lära sig tala och språket
från grunden, från att teckna, ljuda, lära sig enstaka ord,
dela upp längre ord i stavelser, sätta ihop ord till meningar
osv….
För om jag jämför det med Max storasyster,
så var det ju mest att man bara konstaterade:
”…japp nu kan hon det” och så gick hon vidare med
sina utvecklingssteg. Med Max är det alltid mer tanke bakom
alla utvecklingssteg och det tar lite längre tid att lära sig dem
och vissa behöver han träna en del, innan han når dit.
Därför blir det oxå så stort, just det där lilla
utvecklingssteget då det är Max. Dessutom ser man
ju att han själv blir så troligt glad och stolt när han
klarar det. Det värmer gott i hjärtegropen ♥
