Trollfrö….

 

En dag i veckan då jag var inne
på Facebook och scrollade ner
som vanligt för att kolla lite, så
ser jag plötsligt att en blid på
mig dyker upp där (!)

Då visade det sig att jag
blivit dragen som vinnare i
en tävling om en mössa ;)

Jag brukar typ aldrig vinna
en tävling som har med tur att göra,
utan heller då dom jag kan påverka
på något sätt. Så galet glad jag blev!

Trollfrö….

Det var en mössa till Max
från Trollfrö

 

…som syr söta mössor med härliga motiv.
Så en valfri mössa var priset och jag kollade
runt och fastnade förstås för mössan ”skogstokig”
eftersom den hade älgar på sig….

 

…så vi fick hem mössan i fredags och Max
kikade länge på de häftiga motiven…

 

…han var ju så supernöjd att det var älgar på
den, som jag gissade ;)

Testning….

Så på med mössan och så fick vi en
väldigt busig Max …

 

 

…och vad tror ni hände,
jo såklart så förvandlades
han ju då till älgjägare och
ut på älgjakt skulle han….

 





….ja, oj vad han siktade med
bössan efter älgarna i skogen ;)

Så jag kan tänka att det blir
en favoritmössa och vilken
tur vi hade som vann en ;)

Ni hittar mössorna här >>

Snö & frost….

 

Jag glömde ju säga att vi fick
vår första snö i början av veckan
till barnens stora förtjusning.

Men den stannade inte så länge.
Snön övergick i regn och fefter
någon dag var den ett minne blott.

Vinter….

Jag är ingen stor fan av vinter
eller snö och mycket på grund
av att jag mår sämre i kroppen av kyla.

Fast när hösten är extremt mörk
och kall ändå, då föredrar till och med
jag den vita snön istället för regn.

Frostig dagar….

Men det som är allra
vackrast, tycker jag är frost.
Helgen har bjudit på underbar
kombination av sol och frost och jag
och Max gick ut tidigt lördag morgon och
utforska naturen och såklart var ju kameran med….

 

 

…det var roligt rulla i frosten, för man blev ju som ”snöig”
och skoj kika närmare på alla frostiga löv….

…jag tycker det är vackert då frosten bara sätter
sig ytterst på allt och som dekorerar och ramar in saker…

 

…så där lite stelt, kyligt men ändå inbjudande
på något sätt ;)

Fotspår i frosten….

Max tyckte det var skoj att gå och göra
fotspår i det frostbitna gräset….

…han testade även göra spår med en dockvagn
och annat för att se hur det blev ;)

Lill-skogen…

Vi tog en lite promenad runt vår egen
lill-skog på tomten och det var så vackert
på morgonen. Vi hittade några rönnbär som
såg så ensamma ut på några kvistar, men
väldigt vackra…

 

 

 

…annars är det ju lite trist utomhus just nu.
För hårt för att kunna leka med saker, såsom sandlådan.
Så det blir ju som lite roligare då snön kommit.

Is är ju alltid skoj….

Is är ju dock alltid skoj och just
få trampa sönder den är ju häftigt…

 

….så alla fd vattenpölar kraschades ;)

…plockade även lite frostiga blommor till mamma ;)

Tinade….

Innan vi hann in igen så hade solen
börjat tina upp all frost och på vebodtaket
droppade som på våren …..

 

…och Max tyckte det var kul duscha där under då
han hade galonkläder på sig ;)

Kronblom…

Max var även fram och
kollade på Kronblom….

 

…och han stackarn frös ju lite och vattnet i
mätglaset hade frusit, så vi bestämde att han
skulle få följa in och vara inne under vintern nu .

Vi längtar efter Kalle….

 

Ja, här går vi väntans tider.
På en liten svart lurvig sak.

Väntans tider…

Vi väntar med spänning på en
riktig liten bäbis i släkten nu, min
brorsdotter som snart ska få sitt första
lilla underverk. Så det känns lite som om
man joinar henne lite själv och oxå går i
väntans tider här hemma,  på vår lille hundbäbis ;)

Längtar…..

Ja, oj vad vi längtar.
Vi har börjat inhandla diverse saker
till lille Kalle och då blir det ju att längtan
blir ännu större.

Igår var det då extra härligt att
öppna mailen och se att uppfödaren
skickat några nya kort på Kalle.

Då blev jag inspirerad att leka lite
med korten i datorn, så här kommer
Kalle som är 4 veckor gammal på
bilderna….

 



 

….vi ska nog antagligen ner och hälsa på honom
nu i helgen, då han hunnit bli 5 veckor gammal.
Längtar!!

Namnet Kalle….

Lite roligt är ju att namnet Kalle
har faktiskt Max bestämt.
För innan vi skulle ner första gången och
se på valpen så frågade jag Max:
”…vad tycker du att valpen ska heta?”
Då säger Max direkt:
”…Kalle”.

Okej, tänkte vi nog allihopa, det var ju
oxå ett namn, men vi var nog eniga om att
vi skulle hitta ett häftigare och lite udda namn.
Det kändes även som om att det var Max
storasyster som skulle få välja ett namn om hon ville.
Så framförallt jag och hon spånade och letade lite
olika namn, men så sitter vi en dag och säger
nästan samtidigt typ:
”…har ju kollat på flera namn och så, men
kommer bara tillbaka till KALLE” ;)

Så där och då bestämde vi oss för Kalle.
Lätt, enkelt och Max kan säga det bra.
Varför ska man krångla till det? ;)

 

Habliteringsträff på förskolan….

 

Idag var det dags för en ny
habiliteringsträff tillsammans med
Max resurs på förskolan och med logoped
och arbetsterapeut från habiliteringen.

Sneakpeak….

Eftersom jag skjutsar Max till förskolan
lagomt till frukost klockan 8 och vår träff
var 8.30, så hann jag gå runt och kika
lite i förskolans lokaler en stund…

…här är Max på väg till förskolans frukost
och medan alla barn var där, fick jag gå runt
ostört och kika.

Det blir gärna lite stressigt annars, då
man ska försöka se på allt de gjort, vid
hämtning/lämning men nu fick jag gå
för mig själv….och kan väl som vanligt säga
att jag skulle vilja bli sådär 5 år igen och
få spendera dagar i förskolan regi ;)

Barnslig kreativitet….

Barnslig kreativitet, finns det något
mer inspirerande? Att då kliva in i
förskolans rum som heter ”Ateljén”
är ju för mig förtrollande…

 

…där rummet har flera olika ”hörnor” för pyssel och kreativitet
och just att allt står framme och bara inbjuder till att göra något.
Jag kan säga att jag fick stålsätta mig själv, för att inte slå mig ner
där vid något bord och drömma mig bort ;)

 


….se bara på alla bord
där det står olika burkar och
skålar fyllda med en massa
saker och där man med sin
fantasi bara kan börja
producera något på en gång,
inte behöva plocka fram en
massa saker först.

Det som är roligt och se när
man kommer till förskolan
och hämtar/lämnar så är det nästan alltid något barn som kommer med något de har skapat
i Atlején och ska lägga på sin hylla i hallen för att ta med sig hem ;)

Spåren av kreativitet….

Spåren syns ju överallt i form av teckningar
och olika saker som är upphängda…

 

…men det som jag tycker är de bästa spåren, är ju märkena efter
kreativiteten, de täckta borden som är fulla av färg efter timmar av
olika projekt, eller…..

…se bara på detta målarstaffli. Är det inte helt underbart?!
Det här kallar jag resultat av kreativitet ;))

Sidospår…

Ja, nu blev det lite sidospår till den
egentliga träffen som jag skulle skriva om,
men det får ni ta ;)

Habliteringsträffen….

Varje habiliteringsträff så gör man som en
”habliteriingsplan” typ en form av ett vanligt
utvecklingssamtal som alla har på förksolan, men
det här blir lite mer specificerat utifrån Max funktionshinder,
eller hur man ska säga. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva
för ord, funktionshinder, funktionsnedsättning, utvecklingsstörning
eller speciella behov. Så jag använder säkert olika hela tiden ;)

Men i alla fall tar man upp hur allt fungerar inom alla olika
områden allt från hur det fungerar på förskolan till hemmet.
Hur han utvecklas, färdigheter och svårigheter och planen framåt.

Utvecklingen : Så sammanfattningsvis kom vi väl fram till att Max
har utvecklats mycket på alla plan egentligen. Känns som
om under det senaste året har det hänt mycket på alla plan
och han börjar blir en ”stor kille” ;)

Kommunikation: Max pratar ju mer och mer och
lägger tecken åt sidorna. Barnen på förskolan förstår det
mesta som Max säger. Max är duktig att visa annars med
tecken eller gester eller konkret visa vad han menar, med
att visa dem. Vi fortsätter träna både på förskolan och
hemma det som logopeden rekommenderar i träning för
språk- och tal.

Vara i grupp:  Den här terminen har Max fått vara i
en grupp där de andra barnen är ett år yngre och
jämfört med förra året då han var med dem som
var jämngamla. Det har visat sig vara väldigt bra för
Max. Han kommer fram mer i gruppen nu. Han vågar
tar för sig på ett annat sätt  och vågar för talan, så det
känns som det var ett bra sätt att tänka av vår bästaste resurs!

Lek med andra barn:  Vissa barn leker Max bättre med och det
beror nog mycket på hur dom är. För Max kan behöva de där
2-5 extra sekunderna ibland att få tänka över en situation eller
så och vissa barn ”väntar in honom”  kanske lite bättre än andra.
Han leker bättre med dem som är yngre.

Rollekar m.m:  Han är ju begåvad med en otrolig fantasi och det
är ju guld värt i olika rolllekar och sånt.

Rita/måla:  Han har börjat intressera sig mer för att rita
och måla både på förskolan och hemma. Det känns skoj.

Motorik:  Motoriskt har han ju blivit tuffare och vågar
nu klättra på olika saker, som han inte tidigare har gjort.
Mycket pga av höjdrädslan han  haft och fortfarande har
till viss del ;) Märker ju även då man är i skog och mark att
allt går bättre. Trampar nu trehjuling helt okej.

Av/Påklädning:  Riktigt duktig kille på detta område. Klarar
ju det mesta helt självständigt, bara han får den där lilla extra
tiden att hålla på. Men han är smart, när det är vikarier, så låter
han det som att han behöver hjälp ;)….. smart nånting, då han
ser chansen ;))

Är nu sedan ett tag tillbaka helt blöjfri dag/natt :))

Sedan pratade vi säkert om fler saker,
som jag inte kommer ihåg just nu ;)

Planering framöver…

Planen framöver är att en psykologisk och motorisk bedömning
skall göras av Max i februari, som man brukar göra vid denna
ålder. Vi kommer även nu i början av november ha en träff med rektor
på förskolan och diskutera kring ett extra år på förskolan för Max
och prata lite hur det ser ut när det är dags med skolan.

Just nu har vi bara ett kollegieblock som idagbok mellan
förskolan och hemmet, där Max resurs skriver om dagen och
det är den första vi sätter oss och tittar i när vi kommer hem. Max
får då berätta om dagen med stöd utifrån vad reusursen skrivit.

För med den vanliga idagboken som vi hade tidigare, blev
inte längre något som Max tyckte var roligt, det blev bara enformigt
och han ville sällan sitta med den. Så nu tycker vi att det här enkla
uppfyller vårt behov. Däremot så kan vi behöva komplettera med ett
enkelt sätt att ta bilder under dagen och kunna ta hem och titta på
och prata om . Så funderar om inte en iPod skulle vara smidig.

Annars känns det som om allt flyter på bra kring Max.
Så vi fortsätter i samma anda och ny träff planeras in
efter den där bedömningen är gjord på vårterminen.

Guld värt….

Som vanligt så vill jag passa på att ta upp
hur härligt viktigt, det känns för oss föräldrar att allt
fungerar så bra kring Max. Både på förskola och
med hela habiliteringsteamet. Det känns så tryggt att
som förälder till ett barn med extra behov, inte behöva
vara orolig eller känna sig otrygg på något sätt.
Guld värt och vi är så tacksamma!