Allt började ju så bra.
I somras så bokade jag
biljetter till föreställningen
med Glada Hudik som äntligen skulle
komma upp till Norrbotten och Luleå.
Jag har ju länge velat se något med dem.
De är mina hjältar.

Ytterligare skoj….

Sedan fick vi besked om att
vår habilitering skulle anordna en
träff för familjer som har barn med
Downs Syndrom, just här lokalt.

En sån träff som jag länge längtat till
och själv önskat av habiliteringen. Så
långt kändes ju allt toppen. Vilken rolig
höst att se fram emot!

Men så blev det mindre roligt….

För när inbjudan till träffen kom
och jag tittade på datumet, så fick jag
sedan gå och kika på mina biljetter till
Glada Hudik…det var väl inte (!!) ….

….japp, samma datum förstås!

Det ena under dagen och detta på kvällen,
samma dag. Vad är problemet, tänker kanske ni?
Jorå, det skulle väl inte ha varit något problem för de
flesta, men det går inte för mig.

Jag har nog att klara av en av sakerna och ändå
kommer jag måste jag dopa mig innan och ladda
och ta bakslaget och må dåligt efteråt. Så om jag skulle
fara på träffen på dagen, skulle inte orken finnas för
det på kvällen och vice versa.

Man kan ju tycka att det verkligen var maxat att
dessa saker hamnade på precis samma dag, då man
hade bokat biljtetterna så långt i förväg. Men värre
skulle det bli!

Helt sanslöst….

För sedan efter ett par dagar så får vi
ytterligare ett brev på posten. Det är
adresserat till gubben min.

Han har nu fått tid för sin planerade
operation av sin handled…..och kan ni
gissa vilket datum det blev ?? Japp,
samma som Glada Hudik & träffen (!!)
Nu kan vi tala om MAXAT!

Vände och vred….

Så med beslutångest hit & dit
och vände och vred på fördelar/nackdelar
hit & dit, så blev det beslutet att sälja
Glada Hudik biljetterna :(

Träffen kändes så himla roligt anordnad där
det kommer en danspedagog som ska ta hand om
barnen medan vi föräldrar ska få sitta och prata.
Sedan ska barnen få ha dansuppvisning för oss
i slutet. Det kändes ju bara som klippt & skuret
för Max!! …och det kan man ju inte säga nej till.

För då skickar vi pappsen och operera sin hand den
dagen och så följer Max storasyster med på träffen
med mig och Max.

Osäkert läge….

Så JAPP vi har sålt biljetterna.
Känns lite tungt och framförallt tråkigt.
Men man måste ju göra ett val och det blev
det här och det är bara gilla läget nu.

Men det värsta just nu,
är ju att jag hade hoppats att vi nu
redan hade gjort bort vattkopporna
som härjar i byn. Men icke det. Max storasyrra
och 2 till i klassrummet är de enda som inte fått
det än, alla andra har redan trillat dit och gjort bort det.

Så hur stora tror ni är oddset att vi kommer oss
iväg på träffen då? Det känns som att det är stor risk
att en massa prickar kommer sätta stopp för det oxå.
Jag vet inte ens om man vågar hoppas, för det är nog
inte tal om om barnen får vattkoppor utan bara när .

Så det känns som denna höst, som man såg
fram emot så mycket, förvandlades till något
annat ganska plötsligt.

En liten tröst…..

Men en liten tröst i det hela
är att svärmor hade köpt Pär Johanssons
bok ….I huvudet på en normalstörd
här tidigare och nu har jag fått låna den.
Så jag får väl ha den som substitut…

…den går bland annat att köpa här  >> på nätet.

Har börjat läsa den, men har inte läst den klart
än. Men så fort jag började läsa den så kändes det
som ett bra substitut. Blev glad på en gång och jag
har till och med legat och skrattat högt för mig själv
när jag läst och känslorna blir så varma och goa.

Måste bara skriva lite från boken då Pär skriver
om sin vän Bosse Östlin:

”….han som plötsligt kan gå fram till vem som helst,
det skulle kunna vara både kungen och tanten
i närbutiken, och säga: ”..idag är jag lite ledsen.
Det skulle kännas mycket bättre om jag fick en kram”
Och dessutom få den.

Ja, så gör en riktig hjälte
enligt mig ;)

Har ni inte läst boken,
rekommenderar jag den varmt.
Åh, tänk om man ändå hade fått sitta där
i publiken nära och få se dem live och då
speciellt Bosse Östlin. Men jag tänker positivt
och jag tror på en nästa gång….