Ja, nu börjar det närma sig och oj så
spännande det ska bli. Som jag berättade tidigare så
anmälde jag min brorsdotter Emmy till idoltåget
och hon far snart ner på audition i Stockholm.
Det stod ett litet repotage om henne i den
lokala tidningen….
…läs hela artikeln här >>
Jag knåpa ihop ett bildspel som lite peppning
(med Sonja Aldén som sjunger)
inför kommande tågresa……
Hallå alla!
Fick tips om denna underbara sida
hjärtekatten ….
Ibland tar livet oväntade vändningar.
Som när ett litet barn föds med hjärtfel och måste
tillbringa sin första tid i livet på barnhjärtavdelningen
på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, (så som Max).
När sådant händer är det lätt att känna sig osäker
och rädd – och då behöver man trygghet.
Någonting att hålla sig fast vid. Någonting som
påminner om att det lilla barnet är unikt och speciellt.
Inte bara sjukt. Någonting konkret och pedagogiskt
men samtidigt mjukt och tröstande.
Någonting som en Hjärtekatt.
Hjärtekatten är en handvirkad katt som på ett
pedagogiskt sätt kan påminna om tiden på sjukhuset.
De vill egentligen alla, helst att varje nytt litet hjärtebarn
ska få med sig en egen Hjärtekatt när de åker hem från
avdelning 323 på Drottning Silvias Barn- och
ungdomssjukhus i Göteborg, men det föds omkring
1000 hjärtebarn i Sverige varje år och de inser att
det är för många maskor för dem att virka. De har därför
satt upp målet att försöka få ihop 100 handvirkade
Hjärtekatter att skänka till avdelningen.
Hjärtekatten är ett välgörenhetsprojekt med
ambitionen att få ihop så många handvirkade
Hjärtekatter som möjligt för att skänka till
hjärtavdelningen vid Drottning Silvias
barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
(Där Max opererades!)
I så fall kan du bidra genom att virka din egen hjärtekatt som
du sedan döper och skickar till dem. De märker den med kattens
namn, ditt namn och din bloggadress (om du har en) innan den
skänks vidare.
Kolla in hemsidan och läs mer och se alla underbar katter
som redan är virkade! Vilket härligt intivativ och jag som
mamma kan säga, att det kommer betyda mycket för familjerna
att få en sån här hjärtekatt. Det önskar jag att vi själva hade
fått som minne.
Så visst hjälper vi till att sprida denna sida !!!
Barnen har en friggeboda som lekstuga
och de gillar att leka affär, kiosk och café där.
Det är inte bara Max, utan det går hem i alla åldrar,
till och med hos mamsen ;)
När barnen fyllde år så fick de nya godsaker
till sitt café och vi har även fått hjälp med
att uppdatera ”köpdisken” så den är tipptopp…
donuts
….det här ser väl inbjudande ut?
Barnens farfar hjälpte dem att skruva fast ett
till hyllplan på sin ”köpdisk”, för att rymma
alla godsaker….
…sedan målade Max storasyter allt rött och fint.
”Köpdisken” hamnade sedan hos pappsen i
garaget….
…och han skruvade fast en plexiglasskiva fram,
allt för att få den där café-känslan, att kunna stå
och peka genom glaset vad man vill ha :))
Gubbarna tycker nog mamsen är fjantig med sina
påhitt, men är man lika barnslig som sina barn, så
är ju sånt här SÅ kul ;)
Sedan kom vi till det roliga att fylla cafét med
de nya godsakerna. Diverse gott i trä….
…olika tårtor och rulltårta….
…godis och glass förstås…..
…hamburgertallrik ;)
Ja, sedan var det bara börja beställa godsaker
och barnen hade jätteskoj…
….det gäller hålla tungan rätt i mun då man
skär upp tårta ;)
Vi fick besök av Max farbror som kom och provfikade.
Max tycket det var superskoj och hade fullt skjå med
att servera och ta betalt ;)
….lite skoj, var att när han skulle servera brickan med
hamburgare, så sjöng han ”sankta lucia” då han gick.
Han tyckte det väl var högtidligt då han gick där med
brickan i händerna ;)
Även om man står bakom disken och är den som
serverar och tar betalt, så måste man ju passa på
att ta smakprov…..
…Max smakar en bit av den gräddtårta, som han
precis har tänkt servera sin storasyster ;)
Såklart man måste ju ta chansen, man får ju
inte vara dum :) Hi-hi!
Så alla leksugna är välkomna till vårt
lilla café…..
…både liten som stor ;))
…den 2 Maj 2007 så upplevde nog jag den jobbigste
dagen i mitt liv. För fyra år, just denna dag, låg Max på
opertionsbordet för att operera sitt lilla hjärta.
Denna dag minns jag som igår och det var den jobbigaste
väntan, jag någonsin varit med om. Att lämna honom där
i narkosläkarens famn och inte veta om det var sista gången
vi skulle få se honom. Absolut det värsta jag varit med om.
narkosläkarens famn innan op
Sedan timmarna och minuterna som snigla sig fram under
dagen. Att gå och vänta på ett mobilsamtal från kirurgen i
över 6 timmar, är påfrestande. Många tankar och känslor
hann passera genom huvudet, vill jag lova.
Efter drygt 6 timmars hjärtoperation av 2 komplicerade
hjärtfel, där de gjort helt nya väggar och klaffar i hjärtat,
så fick vi äntligen ett samtal, där kirurgen berättade att
operationen hade blivit mer omfattande än vad de trodde,
men att allt gått bra.
Att sedan kliva in på IVA där han låg inlindad i massor av
kablar och slangar var otroligt känslosamt. Både lite
skrämmande, med alla apparater och det stora bandageringen
över bröstet där de öppnat bröstkorgen och de 3 stora
dränageslangar kopplade till hans kropp, men främst så var
jag så oerhört tacksam att hans lilla hjärta pickade på.
Att vi fick se honom vid liv….
….här ligger han på IVA…..
…här första gången han får komma upp i min famn
på IVA efter 3 dagar, då respiratorn är bortplockad.
Mysigt vill jag lova (!!) …
….här sitter han upp lite, 3 dagar efter op :)
Än idag, då jag nu skriver om det och minns tillbaka genom
se bilder, så får jag en klump i halsen och tårarna vill bränna
bakom ögonlocken. Kommer alltid vara sååå tacksam att
Max är hos oss och att han varje dag förgyller vårt liv med
sitt bus, charm och sin livsglädje. Kommer alltid vara sååå
tacksam att det finns männsikor som viger sitt liv till att
utbilda sig till kirurger och operera pyttesmå barnhjärtan,
inte större än en vindruva. De är mina hjältar!
Det här bildspelet gjorde jag då Max var 3 år
med bilder från hans hjärtoperation, så vissa har nog
redan sett den….
..den här låten tycker jag har så fin text
och som passar så bra. Jag tror jag måste fråga
om någon i min sångbegåvande släkt, kan sjunga in
den och få en ännu personligare ton, så den känns som
Max egen ;)
Max har fått många extra goooooa kramar idag :)
Så idag ville jag bara skriva att jag känner mig tacksam
för allt i livet. Idag känner jag mig tacksam att jag har
min familj och alla runt omkring, men framförallt att
vi har vår lille parvel med det där lilla x-tra ;)
Ett nytt liv... 