Glada hudik väcker funderingar….

 

Ja, jag måste bara skriva om Glada hudik igen.
Ja, namnet, är precis hur jag känner det….glada hudik.
Vilken glädje, värme, charm och spontanitet som genomsyrar
programmet och vilken inspiration och engagemang, han utrålar,
den där Pär Johansson. Sedan är ju dialekten helt underbar!!!!

Pär Johansson…..

…är min nya stora förebild. Vilken person, snacka om
att ha alla rätta kvalifikationer som person.
Absolut rätt man på rätt plats.
Så imponerande att först dra igång
denna teater med utvecklingstörda
och normalstörda utan att knappt ha
någon backup eller positiv respons.
Att sedan helt otroligt genomföra
en resa till New York med alla och
uppträda där, det är ju bara helt sagolikt.

Missade ni han som sommarpratare i sommar. Lyssna här >>
Värt att lyssna på !!!!


bosse, mats, maja, toralf, theresia

Man märker i serien, hur mycket Pär Johansson
betyder för alla deltagare. Som ”Bosse” när han sitter
och pratar med Toralf inför den spännande
New York resan:
Det är Pär Johansson som gjort det här”.
Det är han som gjort det möjligt (såklart med hjälp
av många andra) Så imponerande!

Pär själv säger i serien….

Jag tycker så här ja. Vi har 2 ledord på vår hudikteater.
Ett:
att man ska göra det man är bra på.
Två: är passion.
Får man göra det man är bra på, så infinner sig förmodligen
passionen och det är vårt arbetssätt
.
Att hjälpa en person, är
inte att tycka synd om nån, det handlar om att repektera nån.
Man måste ha en ömsesidig respekt”.

Igår när jag satt och såg 3:e programmet på SVT så kände
jag hur en enorm värme spred sig i kroppen. Jag kände en
sån beundran över både Pär och alla som var med.

Deltagarna  i Glada hudik…..

…eller ska jag kanske säga de utvecklingsstörda. För det
är ju det de är, precis som vår lille Max, men med lite olika
diagnoser. När Max föddes, så hade jag väldigt svårt att säga
att han hade en utvecklingsstörning. Det gick bra att säga att
han hade Downs Syndrom, eller gärna förkortningen DS, som
lät ännu bättre, eller så vända på utvecklingstörning och säga
han har en störning i utvecklingen”, för det lät inte lika
negativt, tyckte jag.

För då kändes det negativt. Han skulle inte bli som alla andra
och det var jobbigt i början. Då kanske mest för att vi var
orolig för honoms skull, hur skulle framtiden bli, hur skulle han
klara sig, skulle han få kompisar osv….

Idag har jag inga problem med att säga att Max har en
utvecklingsstörning. Jag är glad att samhället idag är
mera öppet och accepterande, än det varit tidigare.
Nu är ju inte Max så gammal än, men vi har aldrig
mött något negativt alls. Visst kommer väl alltid oron
finnas för framtiden, men det kan jag släppa idag och
fokusera, på där vi är idag.


Toralf som Elvis i Glada Hudik teatern

Det kändes dock jobbigt att se Toralf i senaste programmet
och jag blev väldigt ledsen för hans skull, då man fick se,
då han var på hockeymatch och någon i publiken sa till
honom:
man hejar bara på brynäs om man är mongo”.
Det syntes hur ledsen han blev, även om han säger
att ” jag lyssnar inte” , ”man ska inte lyssna”.
han tycker väl att han är cool, då han säger så, men
det är han ju inte
”.

Det känns i hjärtat mitt och det känns förstås obegripligt
att man som människa kan säga så till en annan. Men
tyvärr är det ju ju så. Det är ett tufft samhälle, trots att
det blivit mycket bättre.

Toralf säger efter hockymatchen:
De sa att vi var mongo och cp och så. Varför har han
rätt att säga så, för? Ingen kommer nån vart genom att
hacka på varannn och reta varann. Man ska älskar varann
som man är, tycker jag. Jag är så trött på allt folk som hackas
och restas och som håller på. Nu har jag fått nog och tänker att
nu lyssnar jag inge mer
”.

Många kloka ord. Sedan var det underbart att just Brynäs
gjorde mål och Toralf fick ställa sig upp och vifta med
flaggan. En liten lååååång näsa åt killen med kommentaren =))

Träna till normalisering….

Jag tycker det var så bra, det Pär Johannson sa oxå:

På 90 talet var det modernt att utvecklingstörda skulle
tränas på allt, för att bli så normal som möjligt. Det tycker
jag är konstigt. För jag tycker det är konstigt att en onormal
kan bli normal.

 En av aktiviteterna vi gjorde var att de skulle åka på kurs.
och en av kurserna, var att man skulle lära sig knyta skorna.
Då sitter hela gänget i ett rum, med låtsas röda bygelskor,
där sitter man och försöker knyta, och jag sitter och dricker
kaffe och tycker att det här är pedagogik, det här är sverige
och så här utvecklar man utvecklingsstörda.
Men efter 3 gånger, tänkte jag, vad håller vi på med egentligen?
Gången efter kom jag tillbaka och frågade den som höll i kursen
”hur länge har de gått?” Då visade det sig, att den som hade gått
längst, hade gått i 8 år !! Så vi slutade med den här kursen, och så
for jag och köpte kardborreband till alla.

Då säger en kille:
äntligen, kan jag knyta mina skor själv nu?
Ja” svarade jag…”på ditt vis”.
Men gud va skönt” sa då killen =)))

Jag tror det här är väldigt viktigt.
Men det är oerhört svårt som förälder att oxå hitta en
balansgång här. Vi vill inte heller träna Max, för att han ska
normaliseras. Utan han är ju Max och ska absolut få vara Max.
Men däremot vill man ju absolut hjälpa honom lite extra med
det som han har svårt med, för att just kunna hänga med och
få lite bättre förutsättningar i framtiden.

Just med talet och språket, känns som viktig träning. För det
är ju något som man måste träna, då det inte finns där naturligt
som hos normala barn. För att kunna ha en bra kommunikation
och göra sig förstådd, känns otroligt viktigt för oss som
föräldrar. Men vi försöker göra denna träning, så rolig och
så inspirerande som möjligt för Max, så han inte ska känna att
vi just bara tränar, utan det blir en del av leken.

För livet där ute är tufft idag.
Vi vill ju att vårt barn, ska kunna känna sig trygg
och ha en bra självkänsla och självförtroende och
få må bra.


glada hudik gänget

Jag vill avsluta med några kloka ord från serien.
Toralf säger i avsnitt 1:

Jag har utvecklats enormt. Mitt självfötroende är helt grymt.
Very nice, unbelivable, härligt – kan man säga.
Just det här, att inte skämmas för den man är.
Att stå för att jag är Toralf
.”

I nästa avsnitt kommer Toralf att förlova sig med sin tjej.
Han säger verkligen vad han tycker hela tiden och tänk om
man både han en gnutta av hans självfötroende, spontanitet
och kloka ord. You are my hero Toralf!!!

Nu längtar jag till nästa vecka och
få se själva New Yok resan =))
Missade ni detta avsnitt eller vill se alla.
Kolla in denna sida då >>>>>

Något superskoj hände idag…..

…som var väldigt häftigt för Max.
Men det orkar jag inte skriva om idag.
Men det är något väldigt spännande kan jag lova =)

Göra egna lamphus…..

 

Kanske någon är lite pysselsugen,
så här på hösten? Det blir alltid jag =)

Pysslade i helgen….

Så  i helgen bredde jag ut mig på köksbordet, då de
andra satt och tittade på TV. Som vanligt får jag en
idé, bara så där och då har jag svårt släppa den, utan
att ha testat den =)

Detta pyssel innefattade ett par gamla lampor från
IKEA, som jag ville göra något kul med.

Det blev lamphus…..

IKEAs lampor GRÖNÖ är
ju fyrkantiga frostade glas
och är ju fina, precis som
de är.

Men när man nu har haft
de i flera år så tänkte jag
att de borde ju lätt gå att
förändra med ett överdrag.

Så först tog jag och skrev ut fönster i
olika storlekar på papper….

 Sedan jag tog fram vit filt och testade mig fram
vilka fönter som passade och måttade upp hur
mycket filt som behövdes runt bägge lamporna….

..sedan var det bara rita av fönsterna och klippa ut
själva ”rutorna”. Jag sydde sedan bara ihop fodralet
och det var ju bara en söm, eftersom filt är praktiskt
och inte remsas upp….

Så det gick superfort och enkelt, att göra dessa lamphus
och de kändes lite mysiga och personliga i köksfönstret,
nu när höstmörkret är här =)

Vårt ljudnings bus…..

 

Det här inlägget skrev jag nog för en vecka sedan,
men glömt lägga in (!!) Men här kommer det…

Ja, nu är det mycket ljudning överallt hemma i huset =)
Man märker verkligen att Max hakar på och härmar och
verkligen tar in allt just nu. Så då fokuserar vi verkligen på
det oxå. Jag gillar ju då man kan göra en liten träning, utan att
det känns som träning utan i samband med dagens övriga rutiner.
Så jag tänkte dela av mig lite hur vi gör….

Morgonbuset…..

…som jag beskrivit mer om här >> och där jag även
lagt in en filmsnutt om hur vi gör, har vi nu uppdaterat
till nya bokstäver/fonemer….

….nu har han bokstäverna ”b, d, t, v, l” som han får ljuda
och de är ju ganska svåra och lika i sin ljudning, så vi
får se hur det går. Men vi fortsätter med samma upplägg
och göra ramsan med fingertutorna och med fonemkort,
ärtpåsar och träbokstäver.

Nu även vid pottan….

När jag var upp till IKEA tidigare, så köpte jag en
silverfärgad magnettavla som heter SPONTAN där…..

 Sedan gullade jag med pappsen
och han monterade den på väggen,
där Max har sin potta och så kunde
vi flytta upp toalettrullshållaren,
som ändå började vara ivägen,
för Max då han ska sitta på pottan
och skulle nog kunna slå sig i huvudet
snart, så då kunde vi ta två flugor i
en smäll och flytta upp den, utan
att göra några fler hål i väggen och
så fick vi till något skoj till Max.

Då kan han sitta på pottan eller
bara på golvet och busa/träna
på tavlan.

Jag hittade några färdiga gemena
träbokstäver som hade magnet på
nätbutiken ABC leksaker, och där är konsonanterna  blåa och vokalerna röda…..

…så då använder vi förstsås samma bokstäver där, som vi tränar
annars på morgonen. för det är en perfekt stund, att sitta på
pottan och flytta runt på dessa och samtidigt träna.

Dessutom tog  jag bitar från ett bokstavspussel,
som vi har…


….ochsedan  klistrade jag på självhäftande magnetremsa
(från Claes Ohlson) och så kan vi kombinera dem med de
övriga bokstäverna…..




Att hitta de som är ”lika” eller
vad det är på de olika bilderna
och vilken bokstav de börjar på.
Det som är bra med magnetremsan,
som man bara klipper till i lämpliga
bitar, är ju att man sedan bara
kan ta bort dem, och använda till
pusslet igen =)

Så jag tror den här magnettavlan
i badrummet, kommer bli till bra
användning. Det är ju bara ändra
saker på den eftersom.
Slutar han sedan gå på pottan
framöver, går det ju ha saker där
iallafall, som han kan leka/träna med,
då kanske som rutin före eller efter tandborstning, eller så =)

Nu även vid sänggående….

Att gå och lägga sig på kvällen är ju oxå en rutin man har
och nu innan Max lägger sig ner och ska sova, så passar
vi på att ”natta” några kompisar oxå….

  
bebbe, bäbbä, böbbö

Att skilja och ljuda på ord, som är väldigt lika, är ju bland
det svåraste man kan göra. Vi har ju våra ljudningsfordon
och vissa, har vi ju hunnit träna in alla TRE olika ljudningar
på samma bokstäver, som ”bebbe”  ”bäbbä” och ”böbbö”.
När Max använder dem tillsammans med andra, kan det ju
gå bra att ljuda dem rätt. Men när man ska skilja på dem i
ljud så här, är det riktigt svårt ”att hålla tungan rätt i mun” =)

Så jag grunnade på hur vi smidigt skulle kunna träna det här
och att det ändå kändes lite skoj. Så då fick det bli en variant
på väggen ovanför sängen…..

Jag började med att ta en bild på en säng från IKEAs
hemsida =) och så skrev jag ut de, så stor att det blev
2 A4 papper…..

…sedan skrev jag ut meningen ”vem” ska ”sova
och sedan laminerade jag ihop dessa i Xyron
lamineringsmaskin, där man kan praktiskt kan
laminera hur långt man vill.

…sedan skrev jag ut bilderna på ljudningsbilarna med
”post-it” baksida tillsammans med bokstäverna som de
orden bygger på.

Sedan upp på väggen med sängen och så ”bäddade” vi
ner bilarna i den långa sängen, med den bokstav som
betonas under. Sedan tränar vi på deras ljud innan vi
går och sover och säger godnatt till dem =)

När Max nu ska gå och sova och kanske inte riktigt känner
sig redo. Då går det verkligen bra om man äger att då ska vi ju
se vem som ska sova med honom i natt och ”natta” dem oxå.
Då är han verkligen på alerten och vill sova. Få se hur länge
det kan hålla i sig ;)

Han gillar, då vi pratar om att bilarna kanske oxå snarkar
och de i såfall låter ” brrrRRRrrr….brrRRRrrrr……” Det tyckte
han var superskoj =) Han ger även bilarna en godnattpuss.

Så när vi sedan framöver känner för att gå vidare med
andra, så kan vi bara byta ut bilderna.

Mina underbara barn….

 

Idag har jag mått pyton.
Det blev en följetong på den misstänkte förkylningen,
som blev till lite feber och nysningar idag. Men värst
är väl att värken min, varit mer jobbig än vanligt då.
Kroppen diggar ju definitivt inte något som kommer
som en överrasskning. Då flippar den totalt.

Då är man lyckligt lottad….

…med alla som är gulliga. Morbror och moster hämtade
Max på dagis idag och bara det var ju en höjdare för
Max =) Tack gulliga ni!

Sedan försökte jag ha krafter över till att leka lite med
barnen på golvet i vardagsrummet….


Max och syrran leker med Max ljudfordon

Men efter en liten stund på golvet, så blev det besvärligt
för mig. För en höft har krånglat hela dan. Så det blev att
stiga upp, men då är mina barn så underbara….

…de bäddade ner mig i dagbädden i vardagsrummet
med en filt och sedan myste vi tillsammans en lång
stund innan det var dags för middag…..

…här ligger de och myser på min mage och ben =)

Det var nära att tårarna skulle börja rinna efter
kinderna, då mina gulliga barn är så omtänksamma
med skrutt-mamma. Jag älskar er små busungar!