Söndag natt eller måndag morgon (!?)

Får man på något sätt hata en kronisk sjukdom?
Bara så här, offentligt på en blogg….

Jag struntar helt enkelt i svaret på den frågan…..
utan jag gör det i alla fall.

Jag sitter här i ett nedsläckt kök mitt i natten.
Jag varvar att sitta ner med att gå runt och vandra lätt.
Värken är något helt sanslös i kroppen.
Det går inte att sova, trots värkmedicin.
Dessutom har yrseln slagit till och så fort jag blundar
så snurrar det så jag till slut blir illamående.

Just nu i denna stund måste jag hata min ”fibromyalgi”
som min kropp har fått som följeslagare.

Alla andra i huset sover. Jag sitter och tröstäter ett par mackor.
Eller rättare sagt är det väl inte en tröst, utan ett måste för att
jag inte ska må dåligt av värkmedicinen.
Men det är ju inge vidare bra uppladdning inför ”beach 2010” att
klämma i sig mackor med jogurt på natten =)

Egentligen ska jag väl inte skriva om sånt här på bloggen kanske,
men så känner jag….varför inte egentligen?! Denna förb….sjukdom
är ju så ”luddig” och en sån ”dold” sjukdom som behöver lyftas fram.
Det är nog väldigt många som inte ens vet att det finns en sjukdom
som heter så. Sedan är det här ju faktiskt min blogg, och jag skriver
ju om vad jag vill =) Bloggen handlar ju om vår vardag och tyvärr
är ”fibron” en stor del av  min vardag tyvärr, sedan 7 år tillbaka.

Kanske speciellt så här…då jag är hemmavid  och mycket på
nätterna. För det är väl så…. att ingen ser mig ju då jag har som
värst med värk, kraftlöshet, yrsel, illamående,domningar, ont under
fötterna, alla ömma punkter, en mage som slår bakut m.m.
För då är jag ju just hemma. Det är ingen som ser då jag nattvandrar
genom många timmar, eller ligger däckad i soffan och känner det som
om jag har influensa fast jag inte har det.

För jag försöker dock ”ignorera” följeslagaren
så mycket jag kan normalt och har lärt mig
anpassa mig så jag håller mig inom gränserna
av vad jag pallar med.

För jag kan ju vara glad, trevlig och
tillmötesgående, trots att värken gnager i en.
Det går…… jag vet.
Visst…jag skulle kunna gå och berätta dagarna
i ända om var värken sitter precis vid den tidpunkten.
Hur den kan byta lokalisation på bara någon timme. För jag är aldrig
värk och smärtfri. Den finns där jämt, mer eller mindre. Just nu MER !!!!

Men jag känner att det är ju betydligt trevligare för omgivningen att ha
en positiv mamma än en ”klagobert”. Men visst är det svårt ibland…..

….ibland…är just nu ett sådant tillfälle. Då måste man oxå tillåta sig vara
deppig och lite nere och lite arg. Men jag söker absolut inte en massa
medlidande. Det är inte därför jag skriver. Nej…jag ville bara hata en
liten stund, så känns det bättre på ett tag igen.

Jag önskar förstås för varje dag som går att de ska hitta någon
mirakelmedicin eller hitta lösningen som bidrar till man kan botas
och bli frisk. Så jag  får njuta av livet på samma villkor som andra…
….inte behöva ställa in planerade saker för att man blivit för dålig…
….kunna busa med barnen hur mycket som helst….inte hela tiden
fundera…orkar jag det? Att inte hela tiden behöva tänka…..om jag nu
planerar att göra det här idag…får jag då bakslag?….och framförallt är
det värt det. Så TRIST att hela tiden behöva brottas med detta.
Så TRIST att hela tiden vara en bromskloss som inte orkar.

Visst det är TRIST……men det går. Man anpassar sig. Det går ju inte
gräva ner sig och tycka synd om sig själv. Då fungerar ingenting.
Nej, nu har jag fått hata en stund. Nu ska jag tänka positivt igen…..

Jag har en underbar familj…underbara barn….en underbar make..
..och underbara nära & kära. Jag fokuserar på allt som är bra. Då går
allt mycket bättre. Jag tror att ”fibron” är bra på det sättet….att jag
nog uppskattar allt jag har runt omkring mig väldigt mycket, som
kanske många tar för givet.

Sedan att Max kom till oss med sitt ”lilla extra” i bagaget känns så
värdefullt. Det känns bra att kunna fokusera på mina barn och ge
dem bästa tänkbara förutsättningar i livet. Men framförallt att de
få må bra, få kärlek och ha skoj =)

Jo…nu känns det genast mycket bättre igen =)
Att få skriva ”av sig” lite och dessutom fått lite extra ”doping”
gjorde susen…..

….känns något bättre i kroppen, ska försöka göra ett försök till
att ”nanna kudden en stund” Imorgon är det en ny dag och nya
möjligheter och förhoppningsvis ett trevligare inlägg med ett
charmtroll kanske =)

Natti-natt