Igår var vi varit på en länsträff för familjer
som har barn med Downs Syndrom. Det var som vanligt
väldigt, väldigt trevligt. Både gamla och nya bekanskaper.
Roligt att se alla barnen och få surra med föräldrarna.
Yngst var en liten tjej på 4 månader som ett tag, låg lite
risigt till, att bli kidnappad hem till vårt hus =)

Max trivdes…..

Som vanligt trivdes Max och storasyrran mycket bra.
Vi var som vanligt i lekterapin på Sunderbyns sjukhus
och barnen testade en hel del under förmiddagen…

….bollhavet förstås, men ingen
bild därifrån. De målade i
målarverkstan och medan
storasyrran målade gipsansikten
i guld och silver så ville Max måla
ett får och förstås ville han ha vit
färg först först, för fåren är ju det.
Men eftersom gipsen redan var vit,
så frågade jag om han inte ville ta någon annan färg…….så det blev ett blått får =)

Det var även sångsamling med
teckensång och då satt sig
alla  familjer på golvet i en ring.

Leka doktor….

Där barnen trivdes bäst denna gång, så var det nog
där man kan leka doktor. I sjuksängen ligger en
tygdocka, som de kan leka är patient…..

…så här tar Max tempen på  dockan =)
Men Max ville snart själv vara patient
och klättrade direkt in i sängen och la sig
bredvid dockan……

….det fanns nu en droppställning där, som förstås
var spännande och syrran satt fast slangen från den
på Max ben…..

…ni skulle ha sett honom, han låg absolut blixstill
med benet och verkligen levde sig in i situationen =)

En dum korvbit….

Det blev ett otäckt slut på den trevliga förmiddagen.
Vi avslutade den nämligen med att äta lunch i
restaurangen på sjukhuset. Max ville abolsut ha
korv med bröd. Så det fick han. Han brukar ju kunna
äta det utan problem hemma, men då har vi bullens
korv i brödet och det är ju ganska små korvar.

Nu var det en stor, tjock grillkorv. När han tog första
biten så sätter han sig med huvudet ner mot bordet
och vi undrar just vad han gör. Jag säger att, han har väl
inte fått korvbiten i halsen. Då tar han upp huvudet och ser
panikslagen ut i ansiktet! Då må ni tro att mamsen genast
fick en puls på 180 och började genast fundera om det är
över knäna man ska lägga honom och slå bakom ryggen.
Men pappsen lyfter upp honom och då lossnar korvbiten
som ploppar ut på bordet. En stor korvbit. Max började
gråta och blev förstås väldigt rädd.

Usch det är verkligen min stora skräck och det har det alltid
varit, att något barn ska få något i halsen och jag inte klarar
få upp det. Dessutom, är Max lite så, att han gör inget väsen
av sig, då han gjort sig illa, utan vill nästan gömma sig istället,
så då är det ju svårare att upptäcka. Ni ska tro att jag sedan
STRIMLADE korven i småbitar och han fick äta med gaffel =)