låsning rygg | Ett nytt liv...

Jag som hade laddat
hela veckan med att ta det lugnt
och varit på hemmaplan och kände
mig fräschast på länge på fredagen
och tänkte, yes nu ska jag busa ute
med barnen i helgen.

Snön vräkte ner…..

Men så började det snöa
massor i fredags och hela natten.
Jag hade svårt sova och gav upp
vid 03.00 och klev upp, då ville vovven
ut och pinka och jag fick riktigt ta i för att
skjuta upp ytterdörren för all snö.

Så där mitt i natten började jag
skotta av bron på översta steget,
eftersom dessutom pappsen varit
bortrest hela helgen, jag ville inte att
vi skulle snöa inne ;)

Men när jag sedan kliver in genom dörren
igen så hugger det till i ryggen (!) En låsning
på sida rygg över skulderbladet ett faktum och
resten av helgen har jag knappt kunnat sitta, absolut
ej ligga och inte vrida mig i sidled. Stå rakt upp har varit
okej, men inget annat. Suck!

Så jag har mest sagt ljudliga ”aj” så fort det
huggit till i ryggen. Ja, det var den ”aktiva” helgen.
Blev sömnlös natt i natt oxå i stort sett. Slumrade kanske
någon minut i fotöljen, upppallad med en massa kuddar,
men så kom dottern ner precis då jag somnat och trodde
hon hade en spindel i sin säng och ville absolut inte sova
kvar där. Så innan hon gjort sig klar att sova, nere med mig,
så var jag klarvaken igen ;)

Kusinbus i backen & Mello…..

Men tur att jag haft mina
underbara barn i helgen då gubben
varit borta. De har varit så snälla och sett
så medlidande ut då jag sagt ”aj” en massa
gånger. Max har strukigt mig på armen och
sagt: ”…stackars mamma” och bäddat mig
med filtar och hjälpt mig upp, när jag rest mig ♥

För det har varit absolut värst. Att resa sig upp
från sittande. Gruvat mig länge, innan jag skulle
kliva upp från en stol eller fåtöljen, det gjorde så
gräsligt ont!!

Lördag under dagen så gick barnen
ut själva för att leka och storasyrran var
snäll och tog hand om Max. Sedan kom
även lillkusin Elis och lekte i snöbacken så
det blev en härlig utedag i alla fall, även om
jag bara fick stå rakt upp och ner och titta på.

Sedan mös vi till Mello på kvällen
även om den var lite smärtsam för mig.

..denna trio får enligt mig vinna hela tävlingen!

Nu har det vänt….

Lagomt till pappsen kom hem idag
hade jag dopat mig hårt och så slockade jag
helt i fåtöljen, tror knappt jag hann säga hej ens.
Hörde bara honom kliva in genom dörren
och hann tänka, att nu kan jag slappna av och
jag somnade bums, trots att OS finalen i hockeyn
hade börjat ;)

Hann sova en liten stund tills vi fick
främmande och Max fick busa med bästisen
en stund :)

Så nu på eftermiddagen så känner jag hur det
har börjat släppa ordentligt i ryggen och vilken
befrielse att kunna resa sig upp utan det gräsliga
hugget. Ska var så tacksam framöver om jag ”bara”
behöver ha min vanliga smärta och värk.