Besök hos ögonläkaren….

 

Igår gjorde jag & Max
en tripp till Max ögonläkare
för den årliga ögonkontrollen som
han går på.

Barn med Downs syndrom följer
ett vårdprogram eftersom de har
större ”risk” att utveckla vissa saker,
såsom synnedsättning & synfel.

Ögonkontrollen….

Det är ganska mycket de undersöker
varje gång och det är verkligen grundligt.
Max får titta på bilder, där motivet är lite gömt
och man ska hitta igen det.

Ögonläkaren kikar i ögonen med
olika mackapärer…

här en bild från ifjol, då syrran även följde ;)

Han får lappar på ögonen och testa separat
höger och vänter öga. Han får se olika former
på avstånd, som har former av hus, fyrkant, hjärta och
cirkel, för att de ska bli en utmaning att urskila att det
är ett hus och inte en fyrkant osv…. Dessa bilder är
oxå i olka storlekar, där man då visar mindre och mindre
och ser om han ser det…



här ett par bilder från i fjol då vi gjorde samma sak.

Dropp i ögonen…

Sedan blev det droppar i bägge ögonen
och vi fick gå iväg i 45 minuter, så då blev
det fika i cafeterian och så busade vi lite
vid ingången till sjukhuset och tittade på
lokalbussarna ;)

Mörkt rum…

Sedan då vi kom tillbaka så är det
diverse undersökningar, då ögonläakren
släcker ner i rummet och lyser i Max ögon
med olika tekniska apparater…

bild från ifjol

Idag var första gången, han var nog stor till
att sätta hakan vid en stationär apparat, typ som
den man själv sitter vid, då man är på ögonundersökning.
Så där kollade hon grundligt bägge ögonen igen.

Allt okej….

Så efter denna grundliga undersökning,
så fick vi veta att Max ögon var helt okej.
Inga tecken ännu på några synfel och han
ser bra.

Så det kändes ju förstås bra.

Ögonkontroll….

 

Idag har jag, Max och pappsen varit
ögonmottagningen för den årliga
kontrollen av Max ögon.

Enligt vårdprogrammet….

Barn med Downs syndrom följer ett vårdprogram
eftersom de har större ”risk” att utveckla vissa saker,
såsom synnedsättning. De har förutom risk att få nedsatt
syn, även mer risk att även utveckla gråstarr och därför
har man kontroller med jämna mellanrum för att kunna
upptäcka tidigt om så skulle vara fallet.

Träffar ortoptist först….

Vi börjar alltid med att träffa en ortoptist, som samarbetar
med ögonläkaren. En ortoptist är specialutbildad för att göra
undersökningar av samsyn (hur de två ögonen samarbetar),
skelning och att följa synutvecklingen.

Hos henne fick Max sitta på egen stol och först titta på en grå
bricka där tredimensionella motiv var gömda i bilden
och det gick bra för Max att hitta och urskilja dem. 
Sedan lös hon lite i ögonen medans Max skulle fokusera
blicken på en rolig pinne med en bild på.

Symbolbilder…..

Efter det använde hon sig av 3 symbolbilder
som hon frågade Max vad det var……

…här tecknar Max att det är ju ett hus på bilden….

 

…sedan var det ju ett hjärta och så en rund cirkel som Max oxå visade
med tecken. Han var så koncentrerad att han glömde nog bort att han
kan prata, för han tecknade bara ;)

 Sedan fick Max en lapp på ena ögat
och hon ställde sig en bit ifrån och
sedan alternerade hon mellan de
olika symbolbilderna och Max skulle
säga vilka bilderna var.

(här på bilden tecknar han ”hus”)

Hon alternerade oxå bilderna i olika
storlekar, så det blev mindre och
mindre bilder, ungefär som när man
själv fått se på bokstavstavlan, då de
blir mindre och mindre för varje rad.

Just dessa 3 symboler, blir ganska lika
ju mindre de blir.

När han gjorde detta så tyckte hon att
det verkade som om han hade svårare
att se med vänster öga, då det blev mindre bilder,
men jag var lite lur om att han bara tappade lite fokus i slutet.

Droppar i ögat…..

Sedan avslutade vi besöket hos ortopedisten att få droppar
i ögat för att vidga pupillen inför besök hos ögonläkaren.

Så då passade vi på att gå och fika och den obligatoriska
kanelbullen på sjukhus blev det förstås ……

 

..han var så nöjd över sin bulle, att han först skulle krama bullen
innan han började äta den ;)

Man såg att bara efter en liten stund hade Max pupiller vidgat
sig så mycket att han såg i det närmaste ut om han hade helsvarta
ögon.

Ögonläkaren….

Så efter 45 minuter fick vi komma tillbaka och då
till ögonläkaren. Då fick Max sätta sig i pappsens
knä och läkaren släckte i rummet….

…då kollade hon Max ögon med lampa och olika instrument.
Hon kollade bland annat synnedsättning, skelning, brytningfel
och gråstarr.

Han har kanske ett litet brytningfel, men det var så litet.
Men annars ingen synedsättning eller annat. Hon kunde inte
se att det var något sämre på vänter öga, som ortoptisten
trodde, utan det var nog säkert som jag sa, att fokuseringen
blev sämre mot slutet. 
Så hon tyckte inte vi behövde komma tillbaka förrän om
ett år igen. Så det kändes ju skönt.

Fortsätter sitt exemplariska uppträdande…..

Max fick så mycket beröm av både ortoptisten
och ögonläkaren som tyckte han var så duktig.
Han är verkligen toppen på alla undersökningar vi gör.
Han sitter och lyssnar och gör precis som alla säger.
Så allt går ju så huvva smärtfritt och snabbt!
Hoppas det håller i sig hela livet ;)

Spenderat eftermiddagen på sjukhuset….

Torsdag den 28 Januari 2010

På förmiddagen plaskade Max och pappsen i
varmvattenbassängen med habbens badgrupp. Max hann
sova en liten stund hemma innan det var dax att fara till sjukhuset
på planerade besök.

Så vi har spenderat hela eftermiddagen inom sjukhusets väggar
och det blev en dryg dag innan det var klart.

Influensa vaccinet…….

Vi började med ett besök på barnmottagningen för att få
”vanliga” vintersäsongens influensavaccin. Jag tycker då
man nyss gett svininfluensa vaccinet 2 ggr så känns det inte
om man gör annat än ger honom en massa sprutor.

Vaccinet inpsprutat i överramen det gör ont. Farmor som
var med försökte distrahera Max lite med mini-såpbubblor,
och även om de är lite kul så tar det ju inte bort det onda
sticket. Aj,aj så ont det gjorde….lill-stackarn.

Max är alltid skeptisk då vi går in i provtagningsrummet han
vet vad vi brukar göra där. Så han säger ”näää” till sköterskorna
då de frågar något. Sedan är han desto gladare då vi går därifrån,
då vinkar han glatt med handen och säger ”hejdå”. Då var det
klart för denna gång, tänker han nog.

Fikapaus…..

Vi hade lite tid att slå ihjäl innan nästa anhalt, så då bestämde
vi oss för en fika. Max blev väldigt förväntansfull. De hade
jättestora bullar och det såg lite kul då Max tog denna jättelika
bulle och högg i med tänderna…..

 

…supernöjd förstås. Så klart åt han upp hela
bullen, till sista smulan =)

Ögonmottagningen…..

Var nästa anhalt. Rutinkoll av ögonen som barn med
Downs  Syndrom får göra. Här blev det en massa väntande.
Minuterna känns vääääldigt långa i ett väntrum. Vi var
först 15 minuter tidiga och sedan var läkaren försenad så
det drog ut på tiden….

Max försökte dock roa sig med de få leksaker som fanns.
Efter ett tag fick vi komma in till en sköterska som skulle
mäta ”längden på ögat”. Hur man nu kan mäta en längd på
ett öga ??! =) Men hon hade i alla fall en manick som hon ville
prova på Max. Sköterskan var innan väldigt skeptisk till att det
skulle fungera och var som inställd på att det skulle misslyckas.
Men Max satt så still så och tittade som hon sa in i denna apparat
och tittade på den ”nallen” som skulle finnas på bild därinne. Så det
gick snabbt och fungerade perfekt. Så hon var impad av lilleman.

Sedan blev det mer väntan på själva läkaren…..

 

Efter ett tag fick vi komma in till läkaren som lös i Max ögon
med en liten ficklampa och då satt Max oxå still och gjorde
som han skulle. Sedan fick han droppar i ögonen som var
”pupillvidgande”. Så då var det bara ut och vänta
i 45 minuter igen……

Tog en promenad….

Men då passade vi även på att ta en promenad till mamsens
gamla jobb och hälsa på arbetskamrater, så det var skoj göra
en snabbvisit. Max gillade att springa i de långa korridorerna =)

Tillbaka i väntrummet igen….

Lite dålig bild, försöker dock ta på Max ögon, där
de svarta pupillerna nu är vidgade och stora.

Tillbaka in hos läkaren efter 45 minuter + en del försening.
Då kollade han först i ögonen med en lampgrej som han hade
på huvudet och sa att han inte har någon starr i ögonen.
Sedan tog han fram en lång stav med olika glas och tittade i
Max ögon och kunde därefter säga att Max ögon var bra, inga
behov av glasögon och att vi skulle bli kallade om ett år igen.

Så det var ju förstås skönt. Man är lite impad av alla apparater
som finns. Att man kan se om man behöver glasögon innan
man själv kan sitta och titta på bokstäverna på väggen eller
säga om man ser dåligt.

På hemmaplan…..

Trötta kom vi hem. Vi hade dock fått nya inlägg till Max
skor från sjukgymnasten idag, som oropedteknikern
skickat till henne.

 

Det är den blå sulan. Här ser man skillanden mellan vanlig sula och den.
Mer uppbyggd och ska ge bättre stöd till foten. Så vi hann testa dem en stund här hemma och Max klagade då inte att det skavde eller så, så de kanske funkar bra.  

En trött Max frågade faktiskt själv om han fick gå och sova
i sängen sedan. Mamma längtar oxå, men jag tror dock att
det blir en tuff natt i sängen för mig. Värken är jobbig redan
och blundar jag så snurrar det i huvudet, vilket är ett tecken
på en natt med yrsel.

Pupillerna är stora än…..

Tisdag den 24 Juni 2008

Idag har vi besökt ögonmottagningen på Piteå Älvdals sjukhus och träffat en ögonläkare. Det hör till vårdprogrammet för barn med Downs Syndrom att kolla ögonen regelbundet efter de har en ökad risk att utveckla bland annat närsynthet och gråstarr.

Efter lite väntan i väntrummet var det till slut vår tur. Läkaren frågade först lite om vi märkt något speciellt med Max ögon eller om vi har någon fundering. Men det har vi ju inte. Vi tycker han verkar se bra. Hon frågar om han skelar något och det göra han inte. Hon kollar hur han följer med blicken åt sidor och upp och ner och det fungerar perfekt. Hon informerade att de vill först och främst kolla om Max är närsynt, eftersom det kan vara vanligt. De kollar även gråstarr. Så för att kolla detta, så droppar hon ögonen på Max för att vidga pupillen, så det är lättare att mäta. Så vi får gå ut i väntrummet en halvtimme, så att dropparna ska hinna verka.

Och nog verkade de verkligen. Puppillerna blev så stora så de täckte i stort sett hela ögat (och fortfarande när han nu skulle gå och sova för kvällen så var de stora och svarta)

När vi får komma tillbaka igen så får vi sitta i en stol och jag har Max i knäet. Hon släcker ljuset och hon tar fram en apparat som hon har fastsatt på huvudet och Max ska titta in i en ruta där det visst ska finnas en bild på en björn. Hon ska nu mäta i ögonen. Men det är svårt att hålla Max still. Han vill förstås bara vrida och vända huvudet. Så det blir till att sjunga. Så vi sjunger björnen sover och då blir han ganska lugn, så hon hinner mäta. Sedan ska hon även lysa med en lampa i ögonen för att kolla eventuell gråstarr. Men det är inte så poppis för Max. Han vill ju förstås bara stänga ögonen, då de starka skenet kommer i ögonen. Så hon får gå och hämta en till eprsonal som ska hjälpa till och hålla upp ögonlocken. Då hinner han förstås bli väldigt arg, men det går ganska fort och direkt efter kommer syrran med go´tutten.

Allt ser bara bra ut i ögonen. Jag frågar om den översyntheten de såg första gången då han bara var några veckor gammal. Men hon säger att det är vanligt på alla barn att man är lite översynt i början. Inget ovanligt alls. Hon säger att Max nu, nog till och med är mindre översynt än det tillfället, så det är absolut ingenting med hans ögon. Så hon vill inte kolla honom förrän om 2 år.

Så HIMLA skönt.

Efteråt for vi ner på stan med farmor. Det blev lite småärenden och både lunch och fika på stan till Fannys stora förtjusning. Så just nu sitter man här och är ganska slut i kroppen. Imorgon blir det en LUGN dag på hemmaplan om man ska orka IKEA tripp på torsdag.