Det blev ”svengelska” på rubriken idag.
Men jag har faktiskt kunnat sova ikapp lite idag.
Natten blev väl sisådär, men sedan på morgonen
kom farmor och farfar och hämtade Max. Så han
har spenderat dagen där och jag har spenderat
min under täcket.
Forfarande febrig kille….
När han kommer hem har han 39,4 i feber. Jag
hoppas verkligen inte att det är samma långvariga
feber, som vi redan haft en omgång, som nu kommer
igen. Nej, hoppas det är bättre redan imorgon.
Jag måste bara tycka det är alltid lika fascinerande den där
”snorproduktionen”…..var den hämtar allt snor ifrån??!
För det verkar finnas hur mycket som helst =)
En helt slut kille har nu lagt sig på kudden. Hoppas,
hoppas det är bättre imorgon!
Valborg närmar sig….
…men det låter inte lovande på väderprognosen.
Det ska vara kallt och då är jag inte intresserad av att stå
och frysa vid någon brasa. Max är kanske inte pigg heller.
Så få se vad vi hittar på istället. Känns ju som om man vill
fira in det på något sätt i alla fall.
Idag för exakt 1,2,3 år sedan….
…idag vill Max helst bara vara i famnen och ”mysa”….
…idag för exakt 1 år sedan hade vi en aktiv kille
utomhus, om körde skottkärra….
…idag för exakt 2 år sedan hade Max en sån här
fräsig tuppkam och runda och goá kinder….
…för exakt 3 år sedan den 28 april 2007 så var vi i
Göteborg inför Max hjärtoperation.
När man börjar tänka tillbaka så kommer många
minnen tillbaka. Än en gång får man känna sig tacksam
över att han finns hos oss och att den komplicerade
hjärtoperationen gick så bra.
Max hjärtopererad för 3 år sedan
Jag skrev ett inlägg ganska nyligt kring en
tillbakablick från hjärtoperationen…
Läs mer här Nostalgitripp…..
Det är härligt med fina minnen och att kunna
blicka tillbaka i fotoalbumet =)
Ett nytt liv... 
Håller tummarna för att ni ska slippa bacillerna, verkar vara envist då det börjar. Hos oss är det bara Wille som kraxar på, han blev förkyld före helgen. Hoppas att vi klarar oss……
Jag hörde ju att Maja åkte dit. Hoppas dock
att ni andra klarar er!
Att kunna blicka tillbaka är för mig terapi fortfarande…minnen har man både bra och dåliga!Samtidigt när man ser på dagsläget kan jag inte förstå hur jag orkade då…Vilka framsteg de gör,grabbarna och framför allt tacksamheten att de överlevde och berikar våra liv.Kram från oss i Kiruna.
Ja, så sant. Jag kan oxå bli förundrad hur man orkade under
vissa perioder. Vi som hade Max som inte sov, utan tjorvade
nätter igenom. Men det är fascinerande vad man klarar av, då
man är uppe i allt. Sedan är det oxå fascinerande att,
iallafall jag, sedan förtränger oftast det dåliga och har
kvar allt positivt och det är ju inte så dumt =)
Ja, jag tänker ofta på att vara tacksam över att Max
klarade hjärtoperationen och att han är här med oss.
När man tänker på det ofta, så kan man värdesätta allt
här hemma mycket mera och inte haka upp sig på småsaker.
Jag hoppas ”grabbarna” får träffas snart igen =)