…den 2 Maj 2007 så upplevde nog jag den jobbigste
dagen i mitt liv. För fyra år, just denna dag, låg Max på
opertionsbordet för att operera sitt lilla hjärta.
Starkt minne….
Denna dag minns jag som igår och det var den jobbigaste
väntan, jag någonsin varit med om. Att lämna honom där
i narkosläkarens famn och inte veta om det var sista gången
vi skulle få se honom. Absolut det värsta jag varit med om.
Sedan timmarna och minuterna som snigla sig fram under
dagen. Att gå och vänta på ett mobilsamtal från kirurgen i
över 6 timmar, är påfrestande. Många tankar och känslor
hann passera genom huvudet, vill jag lova.
Efter drygt 6 timmars hjärtoperation av 2 komplicerade
hjärtfel, där de gjort helt nya väggar och klaffar i hjärtat,
så fick vi äntligen ett samtal, där kirurgen berättade att
operationen hade blivit mer omfattande än vad de trodde,
men att allt gått bra.
Att sedan kliva in på IVA där han låg inlindad i massor av
kablar och slangar var otroligt känslosamt. Både lite
skrämmande, med alla apparater och det stora bandageringen
över bröstet där de öppnat bröstkorgen och de 3 stora
dränageslangar kopplade till hans kropp, men främst så var
jag så oerhört tacksam att hans lilla hjärta pickade på.
Att vi fick se honom vid liv….
….här ligger han på IVA…..
…här första gången han får komma upp i min famn
på IVA efter 3 dagar, då respiratorn är bortplockad.
Mysigt vill jag lova (!!) …

….här sitter han upp lite, 3 dagar efter op :)
Än idag, då jag nu skriver om det och minns tillbaka genom
se bilder, så får jag en klump i halsen och tårarna vill bränna
bakom ögonlocken. Kommer alltid vara sååå tacksam att
Max är hos oss och att han varje dag förgyller vårt liv med
sitt bus, charm och sin livsglädje. Kommer alltid vara sååå
tacksam att det finns männsikor som viger sitt liv till att
utbilda sig till kirurger och operera pyttesmå barnhjärtan,
inte större än en vindruva. De är mina hjältar!
Bildspel….
Det här bildspelet gjorde jag då Max var 3 år
med bilder från hans hjärtoperation, så vissa har nog
redan sett den….
……sedan lägger jag in detta bildspel bara för att han är
så underbar som han är…..
..den här låten tycker jag har så fin text
och som passar så bra. Jag tror jag måste fråga
om någon i min sångbegåvande släkt, kan sjunga in
den och få en ännu personligare ton, så den känns som
Max egen ;)
Max har fått många extra goooooa kramar idag :)
Så idag ville jag bara skriva att jag känner mig tacksam
för allt i livet. Idag känner jag mig tacksam att jag har
min familj och alla runt omkring, men framförallt att
vi har vår lille parvel med det där lilla x-tra ;)





Sitter med klump i halsen och brännande ögon och känner med dig! Tänk vilken tur att tekniken går framåt!!! Jag ska nog gå och snusa lite extra på mina små ikväll :)
….gör de!!!! ;)
Kan förstå alla dina känslor denna dag när smärtsamma minnen gör sig påminda. Men tiden går vidare och Lill-Max har skänkt er och alla runt omkring så mycket glädje dessa fyra år som passerat. En charmig överlevare som ger er så mycket kärlek att alla svårigheter går att övervinna.
Japp, det är skönt gå tillbaka och minnas för då
uppskattar man ännu mer ”här & nu”. Så hans tjorviga
nätter, känns som en prutt i rymden. Man får ju vara
tacksam att han finns här och tjorvar till det för
oss lite ;)) Nu ska vi bra hitta orsaken, så han
slipper ha något besvär gó-ungen våran!
Tips på ett bra projekt som rör barn med hjärtfel som har startats upp är siten http://hjartekatten.blogspot.com/. Många som redan efter kort tid har slutit upp och vill bidra med kärlek och tid.
Oj vad känslor ditt inlägg rör upp i mig! Jag vill bara stortjuta när jag ligger i min säng med min underbara tvåmånaders- Sally på magen och tänker hur det skulle vara om man var i den situationen ni var i. Huga!! Ni är verkligen lyckligt lottade som fick just MAX och att allt gått så bra som det faktiskt gjort :)
Kram