[30 sept 2018] Kikat tillbaka på en galet lycklig Max, som för 3 år sedan, fick åka med i sin pappas racerbil för första gången, totalt orädd, ärvt sin pappas kärlek till både motorsport & farten 💨 här en film med både förberedelser och filmning både i och utanför bilen och efteråt 💛 men får dela upp filmen i 2 delar, då den är så lång, så lägger ut fortsättningen snart oxå 👍🏼 …
Tänk just minnen, vad det är härligt att se tillbaka på 👌🏼 jag älskar att vi spelat in så många videos som vi har gjort under åren, så kul att kika tillbaka på 👍🏼 å varje dag passerar jag Max anslagstavla, där dessa kort sitter uppsatta & det är nog ett av Max häftigaste minnen ✌🏼 …
..att fått träffa alla skådespelare i ”Familjen Rysberg” och spendera en dag bakom kameran då de spelade in och även vara med som statist i ett avsnitt, det blev en grym upplevelse för hela familjen 🙌🏼
Retstickan
Vi har en ”softar-kväll” & Max ligger vid iPad & jag sitter & ritar lite på datorn utanför hans rum. Å så här är ganska typiskt hemma hos oss just nu, Max som älskar att ”mucka” och retas 😝😆
…den 2 Maj 2007 så upplevde nog jag den jobbigste
dagen i mitt liv. För fyra år, just denna dag, låg Max på
opertionsbordet för att operera sitt lilla hjärta.
Starkt minne….
Denna dag minns jag som igår och det var den jobbigaste
väntan, jag någonsin varit med om. Att lämna honom där
i narkosläkarens famn och inte veta om det var sista gången
vi skulle få se honom. Absolut det värsta jag varit med om.
narkosläkarens famn innan op
Sedan timmarna och minuterna som snigla sig fram under
dagen. Att gå och vänta på ett mobilsamtal från kirurgen i
över 6 timmar, är påfrestande. Många tankar och känslor
hann passera genom huvudet, vill jag lova.
Efter drygt 6 timmars hjärtoperation av 2 komplicerade
hjärtfel, där de gjort helt nya väggar och klaffar i hjärtat,
så fick vi äntligen ett samtal, där kirurgen berättade att
operationen hade blivit mer omfattande än vad de trodde,
men att allt gått bra.
Att sedan kliva in på IVA där han låg inlindad i massor av
kablar och slangar var otroligt känslosamt. Både lite
skrämmande, med alla apparater och det stora bandageringen
över bröstet där de öppnat bröstkorgen och de 3 stora
dränageslangar kopplade till hans kropp, men främst så var
jag så oerhört tacksam att hans lilla hjärta pickade på.
Att vi fick se honom vid liv….
….här ligger han på IVA…..
…här första gången han får komma upp i min famn
på IVA efter 3 dagar, då respiratorn är bortplockad.
Mysigt vill jag lova (!!) …
….här sitter han upp lite, 3 dagar efter op :)
Än idag, då jag nu skriver om det och minns tillbaka genom
se bilder, så får jag en klump i halsen och tårarna vill bränna
bakom ögonlocken. Kommer alltid vara sååå tacksam att
Max är hos oss och att han varje dag förgyller vårt liv med
sitt bus, charm och sin livsglädje. Kommer alltid vara sååå
tacksam att det finns männsikor som viger sitt liv till att
utbilda sig till kirurger och operera pyttesmå barnhjärtan,
inte större än en vindruva. De är mina hjältar!
Bildspel….
Det här bildspelet gjorde jag då Max var 3 år
med bilder från hans hjärtoperation, så vissa har nog
redan sett den….
……sedan lägger jag in detta bildspel bara för att han är
så underbar som han är…..
..den här låten tycker jag har så fin text
och som passar så bra. Jag tror jag måste fråga
om någon i min sångbegåvande släkt, kan sjunga in
den och få en ännu personligare ton, så den känns som
Max egen ;)
Max har fått många extra goooooa kramar idag :)
Så idag ville jag bara skriva att jag känner mig tacksam
för allt i livet. Idag känner jag mig tacksam att jag har
min familj och alla runt omkring, men framförallt att
vi har vår lille parvel med det där lilla x-tra ;)
