Idag blev det en heldag
hemmavid, bara jag & Max.
Tyvärr fick pappa förhinder med jobbet
och kunde inte fara och bada i badgruppen,
som de annars gör på torsdagar.
Städ i pyjamas….
Jag och Max började dagen att
småstäda lite med att plocka undan lite.
Max ville ha kvar pyjamas och varför inte.
Den åkte av förrän efter lunch idag ;)
När jag frågade Max:
”..vad tycker du är viktigast med att städa?”
så svarade han:
”…vattna blommorna” ;)
så det var absolut det första vi gjorde.
Max började då prata om när han brukar
vattna blommorna ute.
Så jag säger:
”….längtar du till sommaren och till din
egen vattenkanna ute och få vattna blommor
och stenar”
”…Mmmmm” svarar Max bara med en
drömmande blick och jag ser hur han
far iväg i minnet.
Ja, åh så härligt att vi snart avverkat
februari och snart börjar det tina ;))
Fundering….
Vi råkade trycka på TV:n både i morse
då prinsen pratade i TV om den nyfödda
prinsessan och Max säger direkt:
”….får vi fara och titta på bebisen?”
”..men de bor långt härifrån, så det går inte”
Jättebesviken Max min.
Han fortsätter:
”….men Erikas bebis då ?” (moster som ska ha snart)
”…men den bebisen har inte kommit ut än, den
är fortfarande i magen” svarar jag.
Superbesviken Max min och han pustar och drar ner
axlarna som värsta besvikelsen ;)
Sedan råkade vi även slå på TV:n när de avfyrade
kanonerna för bebisprinsessan. Max undrade varför.
Så jag sa att det var för att den lilla prinsess-bebisen
hade fötts. Då frågar ju förstås Max:
”…varför det?”
”…jag vet faktiskt inte” svarade jag.
Ja, vad ska man svara på det? Jovisst det är ju
en liten prinsessa, men jag kan ju tycka det
är löjligt hela grejen kring detta.
Men såklart frågade ju Max:
”…vem skjuta Erikas bebis då?” :))
Ja, så det blev ju så där besvärligt förklara
för varför skulle hennes bebis inte förtjäna
några kanoner oxå?
Det är ju härligt med hans funderingar ibland.
Utebus….
Sedan har Max varit ut 2 svängar idag.
Mulet men härligt med bara någon minusgrad.
Morfar hade nyvarit och plogat, så pulkbacken
var ju super!
Så först var jag och Max ut.
Max skottade snö och sopade bron och sedan
åkte han själv madrass i backen medans jag tittade på.
Han drog upp madrassen själv och satt sig själv och åkte,
hela 5 ggr (!!) Så det var bra gjort av honom att orka
fara upp och ner själv så många gånger, han brukar
ge upp tidigare ;)
Sedan på eftermiddagen var han och storasyster
oxå ut och då blev det åka tefat och de snurrade
som värsta karusellen ner för backen.
Fortsatt städning…
Vi har tagit städningen i etapper idag
och Max har verkligen fejat. Han har både
damtorkat, både med trasa och svamp. Han har
dammsugit och sopat och förstås det viktigare
och bästa av allt, hjälpt mig vattna blommorna ;)
Trött….
…så det var en trött kille som jag natta
ikväll men med en mycket nöjd min över att
det är förskola imorgon igen.
Pappa och storasyster förbarmade sig
och for med inköpslista och handlade. Så
just nu känner man sig rik, nystädat och uppfyllt
i köksskåpen, nu får helgen komma….
Mot alla odds….
..undrar om det var någon mer än jag
och dotra som fällde någon tår till förra
avsnittet i ”mot alla odds” i tisdags?
För ni har väl inte missat denna
underbara serie med dessa kämpar….
…helt sanslöst så duktiga. Men jättesorgligt
att Dennis fick avbryta. Snyft!
Har ni inte sett, se på SVT play här >>
Avsluta med lite skoj….
Imorse vid frukostbordet.
Då storasyster kommer och sätter
sig vid frukostbordet på morgonen
så brukar ju alltid Max hälsa ”..domorron”.
Men i morse säger han:
”….tjena bruden”.
Jag tror alla haja till !!
Det är just sånna här små detaljer och
uttryck som Max ibland säger och som
gör att man få dra på smilbanden dagligen
här hemma….go`grabben!


Nej, int var ni ensamma, nog rann tårarna längs mina kinder. Så mycket känslor i det avsnittet, för så många personer, på så olika sätt. Jag förstår de andras frustration över att inte kunna gå på, när man har en tidsbegränsning och när det påverkar hälsan på fler i gruppen. Och jag förstår känslorna med att alla ska komma i mål, och att alla ska gå tillsammans. Men som Dennis var nu i programmet så såg man ju på honom att han varken orkade eller ville mer. Stackarn. Önskar att han också kunde få slutföra. Men jag tror att han åstadkommit mer än han trodde om sig själv i vilket fall. Och jag hoppas att han har nytta av det i framtiden!
Åh, goa Max, så härligt för storasyster att mötas av den kommentaren på morgonkvisten =)
Sen ville jag också bara skriva att jag känner så med dig ang fibron och träning. Har själv varit en träningsnarkoman ( i positiv betydelse), men pga mina lungor så orkar jag knappt träna alls längre, och det gör mig väldigt ledsen. Jag hoppas så att det kommer en bättre behandlingsmetod för fibro, så att du slipper stå ut hela tiden, planera och beräkna – utan bara vara för en stund.
Kram!
Goa Johanna, jag lider med dig.
Visst är det jobbigt att inte kunna
göra något som man tidigare har älskat.
Det är något man blir påmind om varje dag.
En styrkekram till mig från en som vet vilken
stor sorg det är att bära på.
Har du stängt din blogg? Kunde inte komma in.
Önskar dig en trelig helg med en bamsekram!