…jag glömde skriva
om det tidigare idag.
Fick nämligen en väldigt
härlig feeling under vårt
sjukhusbesök i morse.
I väntrummet….
För när vi sitter i väntrummet, så
sitter vi tillsammans med en äldre herre.
Max ligger på golvet vid ett bilgarage med
flera leksaksbilar och leker.
Denna äldre herre börjar prata med
Max och man är ju som snabbt inställd
på att man ska få ”översätta” lite vad Max
säger.
Men hör och häpna.
De konverserar de två och jag behöver
inte flika in någonting :))
Den äldre herren börjar med att säga ”hej”
och Max säger ”hej” och sedan pratar de om
lite olika saker, bland annat om vilka bilar han
leker med och Max rabblar upp ”saab, opel, volvo” m.m ;)
Han hämtar en bärgningbil och berättar att han
ska bärga en av bilarna och den äldre herren
är intresserad och lyssnar och frågar och får hela tiden
klara svar av Max som han förstår.
Gjorde mig glad….
Detta gjorde mig jätteglad.
Både att det var en äldre herre som tog sig tid
att prata och lyssna, men just att han, förstod
vad Max sa direkt hela tiden. Det var verkligen en
wow-känsla för mig.
För vi förstår ju allt Max säger och tycker han
pratar bättre och bättre, men vi förstår ju att andra
fortfarande kan ha svårt att höra vad han säger ibland.
Så att då sitta i ett väntrum med
en helt främmande herre som dessutom är
äldre och som inte har träffat Max tidigare
och förstår allt han säger utan att man behöver
hjälpa till….
….förstår ni min härliga ”feeling-känsla” då?
Ett nytt liv... 