Idag var det
en spännande dag
att fara på förskolan….
…japp, så med ryggsäcken på ryggen så for
han på förskolan och sedan hämtade en taxi upp
Max och hans resurs för vidare färd till förskoleklassen
på särskolan.
Varit en bra dag…..
Vi fick hem en massa bilder
från dagen som vi kikat på hemma
och här är några av dem….
…Max åker taxi :) Det var kul och det
var en tjej som körde, sa han ;)
…här sitter de i förskoleklassen med sina
arbetsböcker och Max sa stolt att han oxå
fick klistra lappar…
…här fick Max vända upp en lapp
och sedan se hur många äppelbitar
man fick ta – och äta upp :)
..och så en bild då Max att fick spela fotboll
idag, vilket han tyckte var kul förstås.
”…jag var Zlatan” säger Max om bilden ;)
Max har dock svårt…..
Max har dock alltid lite svårt
att prata om just dagen som har
varit. Han är aldrig så intresserad
och jag tror just att hans närminne
är väldigt dåligt, det är som om det behöver
landa ett tag. För om vi nu tar upp denna dag
igen, typ imorgon eller om ett par dagar, då
kommer han prata om den i detalj. Det är faktiskt
lite lusigt. Långtidsminnet är suveränt. Det kan
vara saker för flera år sedan, som han tar upp och
beskriver i detalj ;)
Men något som underlättar förstås, är just
att titta på bilder och idag kunde han ju visa
många bilder från dagen och hela tiden med
ett leende på läpparna….
Känns så bra…..
Så det känns verkligen bra.
Det känns som vi valt helt rätt till Max.
Det kommer bli kanon det här, då han
börjar sedan efter jullovet.
När jag pratade med Max resurs,
som då för första gången varit dit idag,
sa samma sak. Det där kommer bli perfekt!
Så ni anar inte vilken trygghet, lättnad som
infunnits sig inombords. Det är enormt
härligt att känna, kan jag meddela.
Nu ska vi ju fortsätta med överskolningen
någon dag varje vecka fram till jul, då vi
kommer lämna Max där och hämta honom.
Peppar,peppar….
Ja, peppar, peppar ta i trä, eller
vad man nu säger. Jag håller bara
alla tummar och tår att han nu kunde få vara
frisk hela den tiden och verkligen få göra detta.
Men nu går det då så mycket baciller
överallt, så trist nog känns det som att
vi tänker, japp få se hur många dagar han
klarar nu, är han hemma igen efter 2 dar, eller?
Får väl se om vi får höra om immunförsvarproverna
i veckan, hur de såg ut och om man kan hjälpa
Max på något sätt. Han missar ju så otroligt mycket,
med att vara sjuk jämt.
För det är verkligen sånna här dagar, man är
så glad att se Max, då han fått vara med. Det syns
ju hur roligt han har haft det. Idag har verkligen känts
som en riktigt vanlig perfekt dag. Då alla har varit
på sitt och så som en vanlig dag borde vara mest.
Önskar framöver att det blir fler sånna,
framförallt för Max skull.
Härligt tillfreds…..
Men just nu känner jag mig så tillfreds och
lycklig över att det finns en sån skolform till
Max som passar alla hans behov. Det är ju tyvärr
inte alla förunnat, som har barn med något sorts
av funktionshinder. Det känns orättvist, alla barn
skulle behöva få det stöd de behöver, oavsett behovet
eller funktionshinder.
Ett nytt liv... 