Influensavaccin och reaktion….

 

Max klassas som ett riskbarn med sitt hjärta
och därför ska han ta alla influensavaccinationer
som är akuella. Det känns inte så kul att måsta
proppa i honom gång på gång, man tycker ju att
det inte ska vara bra för hans immunförsvar. Men
enligt sköterskorna så är han ju ett ”riskbarn” med
sitt opererade hjärta och ska ha allt.

Visst, nog kan man säkert som förälder neka och inte
vilja ge. Men jag vet ju hur man är. Skulle han bli
ordentligt sjuk och inte har tagit sprutan, då skulle
man ju aldrig förlåta sig själv.

Aj,aj…..

Det var förstås lite aj,aj såklart och en del tårar
kom det. Då känns det lite orättvist att måsta
utsätta honom för det. Bara han ser provtagnings-
rummet numera, så vill han ju förstås vända,
eftersom han vet vad som väntar, lillstackarn.

Tur att tårarna snart väder till ett brett leende
igen. Han fick ett klistermärke och det gjorde
honom på bättre humör igen. Så han vinkade
och sa glatt ”hejdå” till sköterskan då vi lämna
rummet :)

Badgrupp….

Efter vaccineringen så for vi till torsdagens
badgrupp med habiliteringen. Det kändes skoj
för mig att följa med och se vad de gör någongång
då och då. Tyvärr var ju inte storasyrran hemma,
eftersom hon sovit borta hos kusin-vitamin, annars
får syskona följa då det är lov.

Dock en väldigt ”nejig” kille i badet. Jo, han gör allt de
ska göra. Men ett och annat ” nej” blir det.
Men emellanåt riktigt glad kille….

Avslutade badet med att äta glass och det var
mumsigt!!! Något som Max och pappsen gör varje
gång de badar :)

Storasyrran….

…kom hem på eftermiddagen efter ett par superroliga
dagar hos sin kusin med blanad annat Leos lekland och
bad på menyn.

Det var så gulligt då storasyrran kom hem. För Max hade 
väntat hela eftermiddagen på henne och blev ju så glad då
hon kom hem. Det märktes att syskona hade längtat efter
varann :) för det blev världens kramkalas och bus med
varann en låååång stund. Mysigt!

Reaktionen……

Reaktionen på vaccineringen kom vid 19 tiden
igår kväll. Helt pang, började han gnälla, fick ont
i kroppen och 39,4 i feber. Han fick lite doping och
sedan satt han sig i pappsens knä i köket, då vi hade
främmade och somnade omedelbums…..

….då hör till saken att han ALDRIG
somnat i knä tidigare. Så han var knäckt!
Sedan får han sån där flåsig andning,
så det låter lite jobbigt.

I natt och nu på morgonen har
han fortfarande feber. Lite mindre
nu på morgonen, så det håller väl på
att släppa. Men natten har varit orolig och
han har pratat mycket i sömnen.

Mys nu på morgonen….

Nu på morgonen ville Max gå upp och mysa med syrran
i hennes säng. Så vi gick upp och väckte henne…

Så de har nu myst och syrran har legat och läst
böcker för Max medans jag uppdaterat bloggen ;)

Hjärtebarn med solbrillor hos tandis…..

 

Emellanåt glömmer jag bort att Max är ett hjärtebarn
eftersom han inte har några besvär av det. Men så kommer det
någongång kallelser eller något annat som har med det att göra
och då blir man så medveten igen.

På torsdag ska han få ta influensavaccinet eftersom han
klassas som ett riskbarn med sitt hjärta.

Snart är det nog dax för en ny hjärtkoll, för i december har det
gått 1 år sedan sista och då träffar vi en hjärtspecialist och tar
EKG på hjärtat och gör ultraljud på hjärtat.
(går att läsa mer om Max hjärtfel i högerspalten)

Tandläkarbesök….

På grund av sitt lilla lagade hjärta så går Max till
tandläkaren oftare. Istället för normalt ungefär
1 gång per år, så får han gå 3 gånger istället 
 
Detta på grund utav att man vill förebygga och ha en
god tandhälsa på honom för att undvika att behöva
laga eller slipa tandsten eller dylikt, som gör att man måste
använda vassa instrument i munnen och som då i sin tur
utlöser bakterier som sedan kan leta sig ner till hjärtat.
Om det någongång blir aktuellt med någon sådan åtgärd så
förebygger man med antibiotika.

Så han får komma 1 gång per år hos tandläkaren och då
kommer hon avsluta med att fylla upp alla gropar i kindtänderna
med flourlack som skyddar extra och förebygger hål. Sedan ska
han får komma 2 ggr till tandsköterskan och få polera och flourlacka
tänderna. Så han blir verkligen omhändertagen. 

Vi larmar hos tandläkaren (!!)…..

Så idag var det dags igen för ett besök hos tandsköterskan. 
Det blev dock lite panikartat innan besöket :)
Jag och Max gick nämligen in på toaletten innan, för
jag behövde gå på toa och så tänkte vi borsta tänderna
på Max.

Men medan jag sitter på toa, inne på en stor handikapptoalett,
så hittar Max den där lilla röda larmknappen på väggen, som
alltid finns på en handikapptoalett och han hinner förstås
starta larmet !!
Blinkade och tjutande !!! medan jag som bäst sitter på toaletten
och inte når jag till någon avstängningsknapp….lite panik….jag börja
tänka om de kommer rusande till undsättning och så sitter jag här
med brallorna nere !!!
Så jag försökte skynda på och knipa av….. :/……
…..och bara alarmljudet och blinkandet gjorde ju att man
fick hög puls =) vi fick dock av det till slut och ingen dök upp.
Puh! :)

Solbrillor i tandläkarstolen…….

Max satt själv i tandläkarstolen idag och alldeles i början
så var han faktiskt blyg, en egenskap han har börjat visa
lite på senare tid och som är lite småcharmigt…..

…men blygheten går över snabbt och sedan var det mest
skoj och fascinerande då stolen åker upp ….

Han gillar dock inte ligga på rygg så mycket, så det var
gränsfall att det gick att tippa honom så långt bak.
Då ville han ”låla and” (hålla hand) med mamma :)

Men det gick bra, han fick så mycket beröm över att
han gapar och ligger still och låter sköterskan göra det
hon ska. Men däremot har han svårt då hon tänder den
starka lampan. Han har alltid varit känslig då det är ljust.
Då vill gärna ögonen börja tåras. Men som tur var hade de
ju solbrillor ……

….så det var ju kanon, men det är första gången jag
ser någon i en tandläkarstol med solbrillor. Såg lite
avslappnat och coolt ut :)

Roliga lådan….

Såklart fick ju Max avsluta besöket med att ta en leksak
i lådan och det blev en rolig studsboll….

…sedan fick även Max med sig en ny tandborste
med sig hem. Det behövdes verkligen….för pappsen
lyckades på lördagskvällen, att då han hade borstat Max
tänder i soffan i vardagsrummet och lagt tandborsten på
bordet bland lite skräp….ta hela högen och slänga in allt
i kaminen i köket !! tandborste och allt :)
hoppsan !!

Kisseungar, ved, mys och kramar….

 

Lite dålig med uppdatering på bloggen just nu.
Men jag har så liten ork till allt just nu. Pissigt dålig
vecka för kroppen.

Men det har känts härligt med helg och
mys med familjen.

Jaha, helgen började med sovfrämmamde för storasyster
med en kompis. Det gjorde Max helnöjd. Finns väl inget
bättre än 2 äldre tjejer och speciellt då de till och från leker
med en =)

Oj, vad blomkrukor….

Igår hade jag med hjälp av barnen med att rensa vår lilla källare,
som vi har med en lucka i köket. Något som jag aldrig skulle
ha prioriterat, om det inte vore för att vi helt enkelt måste.
Vi ska få grävning till veckan för att få slutföra vår borrade
värme och vatten och då måste det även borras in genom
väggen till vår lilla källare. Så då blev det röjning.

Vår källare är inte stor, så först tänkte jag att uppdraget
går väl ganska fort, om än tråkigt. Men jag kan meddela 
att nere i vår lilla källare fanns otaliga blomkrukor av alla
varianter, fäger, storlekar och utformningar!!
Helt galet otroligt, vad man har samlat på sig under åren.
Storasyrran som hjälpte mig, genom att ta emot dem,
frågade gång på gång, om det inte snart var slut, men det
kom bara mera och mera ;) Vi fyllde hela stora köksbordet,
dessutom var stora delar av köksgolvet sedan täckt med dem.
Helt sanslöst! Så Röda korset hyllor kommer nog fyllas framöver ;)

Max hjälpte till genom att ligga på golvet och intresserat
kika ner i luckan. Han var så lydig att vara still och bara titta.
Han var nog oxå facsinerad över hur mycket saker som kom
upp från ”hålet” =)

Ja, ibland kan det vara bra att man MÅSTE göra en sak, för
då blir det av. Annars hade nog källaren fått vara kvar som den
varit,  i flera år till. Men nu kanske man till och med blir lite sugen,
få till några bra hyllor där nere sedan och använda den mer.

Målar humör….

Max blev på målar humör i helgen och ville måla
med vattenfärger….

  
  

Han målade  farfar och farbror Fredde som var i skogen med
hundarna Zimba och Appo och jagade älg. Det var viktigt att älgen
skulle vara rosa =)

Kisseungar…..

Idag har vi varit till kompisar och kikat på kattungar som är
ungefär 2 veckor gamla. SÅ SÖTA! Precis öppnat ögonen.

 

Här får en kattunge en kram
av Max. Men han var inte så
intresserad av dem, han kommer
säkert tycka det är roligare då de
blir busiga och vill leka.

Men tror ni jag och storasyrran
var någe sjuka??!!! O, ja!
Men tyvärr är vi ju lite allergiska,
men som tur är kan man fara och gulla lite =)

Börjat elda i kamninen….

I helgen har vi börjat elda i ”köks-noran” då det börjar
bli kallare ute och det var förstås spänanande för
Max, som kollade in pappsen…..

…sedan har han lekt att han hämtar ved i helgen. Då tar han
en hink eller något likannde säger/tecknar ”nu går jag och
hämtar ved
” och sedan vinkar han och säger ”hejdå” och går
sedan ut i hallen och väntar en stund och kommer sedan tillbaka
och låtsas att han bär på tung ved =)

Till veckan….

….har vi habiliteringsträff på tisdag på dagis. Då brukar kurator,
arbetsterapeut, logoped och ev sjukgymnast komma. Så vi får se
vem det blir denna gång. Annars tror jag en ”vanlig” vecka. Det kan
väl bli väldigt intressant för Max om vi får en grävmaskin på tomten
i veckan.


På tu man hand….. 

Jag och pappsen hade ju tänkt fara och göra något själva
någon gång. Senast vi tänkte det, var väl i mars, då den
planerade finmiddagen ute, övergick till akutenbesök för
storasyster och sedan dess har vi inte kommit oss iväg,
helt enkelt.

Så nu har vi faktiskt bokat in en hotellnatt nästa helg
med middag och mys, bara för oss två….

 

Vi har nära och kära som ställer upp som barnvakt.
Jag har dock varit i valet och kvalet, jag vet ju att jag
får sota efteråt med bakslag och har ju inte haft det så
bra i kroppen på sistone. Så först tänkte jag bara om vi
skulle gå ut och äta och sedan mysa hemma. Men då
tänkte jag vad tråkigt. Jag som jämt är hemma.

Nej, jag ska helt enkelt skita i bakslaget. Jag tar det när det
kommer. Så ska jag njuta av en trevlig helg på tu man hand
med min goa gubbe =)

Apropå go…….

…så måste jag bara avsluta med att skriva att trots att 
Max är inne i en trotsperiod med väldigt mycket ”nej
under en hel dag, så är han ändå för söt emellanåt.
Det är som om han inte klarar sig utan en go kram själv,
utan han kommer då och då och sträcker ut armarna och
säger ”mamma kram” och så får man sig en riktig go´ing =)))
Så han kan lämna legot eller vad han leker med och så komma
och springa för en ”go´ing” och sedan tillbaka till leken. Det är
något som mamsen aldrig kommer tacka nej till, vill jag lova,
jag hoppas det ska vara heeeeela livet =)

Inget mirakel…..

 

Idag har Max fått vara hos mormor och morfar
efter dagis, då jag själv skulle på läkarbesök.
Vi blev bjudna på middag där. Mums!  :)))

Lite skoj var det då vi till efterrätt fick
chokladtoppar, alltså bredare nertill och smalnade
upp mot toppen. Max älskar allt som har choklad i sig.
Så han började äta snabbt. Men oj så skoj, då han skulle
sätta ner chokladtoppen, igen på bordet, för han hade
ju bitit av på ena sidan och nu kunde den ju inte stå
längre, men Max var så envis, at den skulle ju STÅ,
så han kämpade och kämpande och ställde upp kakan
och den i sin tur ramlade. Gång efter gång.
Ja, oj vad vi skrattade allihopa.
Till slut löste han det, med att äta upp den istället :)

Busig bild…..

Idag var det så söt & busig bild på Max
i idagboken…..

…han hade tydligen klättrat i träd på dagis
och visst ser han superbusig ut ?! :)

Inget mirakel….

…eller någon mirakelkur, fick jag med mig på mitt
eget läkarbesök idag. Men det var väl ganska väntat.
Jag kan ändå tycka att det är otroligt, jag har varit
sjuk i 8 år och under denna tid har det forskats
mycket i fibromyalgi men inte har de kommit fram
till något som riktigt hjälper än. Många andra kroniska
sjukdomar, har ju då ialla fall någon sorts medicin som
kan lindra och kanske till och med göra dem i stort sett friska.
Själv får man bara proppa i sig värktabletter i maxdos.

Utförsäkrad i april….

Sedan hör jag till dem som kommer bli utförsäkrad i april.
De ringde från försäkringskassan och frågade om jag kan
arbetsträna 2 timmar /dag. Så jag sa som det var:
jo, visst kan jag nog komma första dagen och eventuellt
andra dagen, men sedan kommer
jag vara helt liggande
och får världens bakslag
”.
Så då konstaterade hon…att det kunde jag ju inte.

Då har jag möjlighet att göra ansökan om fortsatt sjukskrivning,
men det är ju inte alls säkert att den blir förlängd (som ni vet
efter alla beslut inom politiken) och får jag inte förlängt, så ska
jag då infinna mig på arbetsförmedlingen och göra upp en plan
där, trots att jag inte orkar jobba och att ingen kommer att vilja
ha mig. Tydligen ska det räcka att jag bara orkar infinna mig
2 ggr/vecka på arbetsförmedlingen, om det är bara det jag orkar
och klarar jag då inte, det som de har tänkt, så har jag efter 3
månader möjlighet att komma tillbaka till försäkringskassan
och göra en ny ansökan om sjukskrivning.

Ja, vad säger man? Det är bara gilla läget och se.
Jag ska då få komma tillbaka till min läkare i november och så
ska vi gemensamt skriva en ansökan till försäkringskassan om
fortsatt sjukskrivning. Min läkare betona just idag att det jag har
är en kronsik sjukdom och inget som kommer ”gå över”. Han
försöker få mig att förstå att jag kanske inte blir så mycket bättre
än det här. Det vet jag ju förstås redan, men man vill ju ändå slå lite
av dövörat till. Jag har ändå det där hoppet om att bli bättre
framöver. Jag kan absolut inte tänka mig att, jag aldrig mer ska jobba.
Det finns inte. Även om det inte går nu, så har jag ändå framtidstro.
Det finns ju ändå så mycket under ”skalet ”mitt, som jag skulle
vilja förverkliga i livet. Så någongång, ska jag banne mig oxå
klara det !

Jag hoppas dock att denna ansökan ska räcka, så man kan slipper
de andra turerna till arbetsförmedlingen, som bara kommer bli
att jag återkommer till försäkringskassan efter 3 månader.
Det känns skönt att ha en läkare som jag har haft i flera år och som
jag känner förtroende för och som känner mig. Det är tryggt.