Ja, när jag nu själv
går in på 3:e vecka krasslig
och Max sin 2:a vecka & så
dottern som fortfarande ligger
nedbäddad mellan 38,5-39 graders
feber, sedan i torsdags….
…så kan vi bara konstatera att det
här är den värsta influensa, vi har
varit med om hitills. Så jobbiga och
dryga baciller.
Läget nu?
Puh! Jo, jag är delvis på benen igen.
Med delvis menar jag, klarar nu upp och
göra nått stillsamt och nödvändigt ryck,
till att sedan behöva vila igen. Bara gå upp
på övervåningen nu, för att skriva detta, så
fick jag mjölksyra i vaderna efter ett par
trappsteg och jag känner mig matt och orkeslös.
Fast för mig är det svårt att bedöma, vad är
nu flunsan och vad är min fibro? Jag har galet
ont och värk i kroppen, känns som det värker ända
uppepå huden till in skelettbenet. Värk i ögonen
och när jag för dem i sidled. Jag har en jobbig hosta
och där det för varje hostning går som en smärt – il
genom hela kroppen.
Så min bakomliggande Fibro blir ju oxå säkert
sämre av av allt annat, så jag vet inte om jag nu
bara har sviterna efter flunsan, för min feber är
då borta i alla fall, något positivt ;)
Max är också feberfri idag.
Men han snorar lite än och så har han
oxå lite rosslig hosta än, som inte vill släppa.
Så nu hoppas jag bara att han håller sig feberfri
och att det andra snart släpper oxå…..men det verkar
vara SEGT. Så kan bli nån mer dag hemma från skolan.
Han är nu inne på 2 veckan hemma. Men vi hör ju
att de andra som oxå smittats med detta på skolan,
har samma dryga, så bara gilla läget och vänta ut.
Trist var ju att Max oxå har missat 2 söndagar
med dans, de 2 sista innan uppvisningen de ska ha
nästa söndag. Så jag hoppas han kan vara med då.
Däremot är han beundransvärd, han
anpassar sig här hemma och det går
ganska bra att sysselsätta honom med olika
saker, trots att jag själv inte är pigg.
Storasyrran tycker vi mest synd om idag.
Hon kämpar fortfarande med feber i soffan.
Så vi får hoppas det ska släppa hennes kropp
snart oxå.
Pappa Jonas har klarat sig än så länge
och det är ju tur att i alla fall en är frisk och
ändå kan fixa handla och dylikt.
Vete sjutton….
Så vete sjutton när det blir
något kalas för Max. Kanske vi måste
skjuta på det framåt nån helg till? För som
det känns nu, så har vi inte ork till någonting
än och allt ”blir ju efter” här hemma.
Ett som är säkert är då, att vi ska
vara tipp-topp innna kalas, för då
ska vi orka fira och festa loss.
Läste just i vår lokala tidning på
morgonen om festen i lördags med
alla familjer med DS barn, som vi missade.
Såg ut som en jättefin och roligt fest, så trist
vi missade den. Men det kommer ju fler år,
vi få ta igen det då!
Japp, vi fortsätter väl….
Japp, så vi fortsätter väl då
att försöka kurera oss, så gott
det går.
