Japp, så härligt att det gick
att göra operationen idag som
planerat. Max polyp bakom näsan
är nu ett minne blott ;)

Fastan….

Jag var ju lite nervös för
hur det skulle gå för Max i morse,
med fastan, han som är en riktig frukost-
människa. Jag tänkte att det skulle bli
en jobbig åktur till Sunderbyn med en
liten grabb som bara skulle tjata om mat,
men HELT OTROLIGT inte en enda fråga (!!)

Jag sa bara på morgonen vid halv 6, då
han fick dricka lite vatten som sista vätska,
”…att nu när du ska till doktorn idag, så vill
inte han att du ska äta något på morgonen
mer än detta vatten, sedan får du äta efter
vi har träffat doktorn” och helt otroligt så
frågade han inte en enda gång efter något
att äta!

Förberedelser….

När vi kom till sjukhuset 07.20
och till ”dagkirurgin” så fick vi komma in
i en ”vilosal för barn” och träffade
en sköterska. Vi fick veta lite hur dagen
skulle se ut och fick genomgång av vilka
kläder vi skulle byta om till.

Men innan ombyte, kom kirurgen som
skulle op Max och berättade hur det skulle
gå till. Så hon berättade:
” att de då går in från halsen med en ”mojäng”
med kamera som de sedan vinklar upp bakom
näsan och så ”ångar” de bort polypen (körteln).
Så det är ju ett väldigt enkelt och litet ingrepp.
Sedan sa hon att efteråt är det ju ett öppet sår,
där den har suttit och det kan ju förstås göra lite
ont innan det läks. Så man kan ge regelbunden
smärtstillande efteråt i några dagar. Det kommer
även att lukta väldigt illa från munnen, eftersom
sårskorpan typ kommer ruttna. Så oftast är det ju
inga problem efter en sådan op. Men om Max får
feber som tyder på infektion i såret, så  måste vi ju
återkomma”.

Omklädning….

Sedan var det dax för ombyte.
Max fick kalsonger, byxor och en
lång vit skjorta och strumpor med grodor på…

..och jag tror rent att han tyckte att han var fin, för han
dansade och poserade i omklädningsbåset ;)

Jag själv fick ta på mig gröna kläder
och speciella skor…

…så här sitter jag och Max redo för nästa steg.
Sedan kompltterades även min snygga outfit med
en näthätta, som Max skrattade åt :)

Medicin….

Nästa steg var medicin, både smärtstillande 
och så ville de ge lugnande med sömnmedicin
inför nålsättning.  Max är ju inte så förtjust att
svälja flytande medicin, men han var duktig och vi
fick i det. Men det var otroligt nära att allt skulle
ha kunnat komma upp igen, då man hörde hur han
svalde och svalde och magen gjorde uppror.
Men fixade det och vi kunde andas ut.

…Max hann leka lite i rummet medan
medicinerna skulle verka .

Förflyttning….

Sedan var det förflyttning till ett annat rum
och nu fick vi lämna pappsen i vilrummet.
Nu hamnade vi i ”uppvaket” där man hamnar
efter op. Men nu var det för att sätta nål och
ge förberedande antikbiotika…

…som ni ser här på bilden så har de nyligen satt
upp en fototapet längst bort i rummet. Så jag och
Max fick sätta oss i den röda soffan för att invänta
att Max skulle bli dåsig och trött…

…det var en helt underbar fototapet, nästan lite tre-dimentionell och det var så mycket att se i den och prata om vad alla djuren gjorde ;)

Max provar även här att klappa tigern på bilden.
Ja, den var verkligen toppenfin!

Så vi satt ju där och surrade och hade trevligt och vi väntade 
ju på ”effekten” av medicinen. Men den kom aldrig!
Max blev inte dåsig eller trött ;)
Så vi fick starta nålsättning ändå.

Inte så kul….

Sedan blev det inte trevligt,
förhoppningsvis, så kommer inte Max ihåg så mycket
av det, eftersom ändå medicinen kan göra att man
glömmer och det kändes som bra.

För sköterskan skulle ju sätta nål och vi
hade förberett genom att sätta emlaplåster
(bedövningsplåster) på bägge handryggar.
Max är väldigt svårstucken då och då och vissa
gånger går det smärtfritt. Men inte idag då förstås :(
Så hon testade och försökte hitta hans ådror på bägge
händerna, med att leta med nålen :/ men fick ge upp.

Så tyvärr, var hon ju bara tvungen att istället
ta i en av armvecken, där det inte var bedövat.
Jag ni kan ju förstå hur ont det gjorde på Max
och det är ju just det jag hoppas han inte minns
och faktiskt så har han inte nämt det något efteråt,
så det är så skönt…

…så här sitter han och är inte alltför glad över
kanylen och alla plåster på händerna :(

Antibiotika….

Eftersom Max har sina opererade hjärtfel
så skulle han nu även få 2 olika sorter med
antibiotika intravenöst som förebyggande mot
infektioner. Så utöver väntan med att medicin skulle
verka och tiden att till slut få en kanyl på plats, så 
tog även detta dropp med antibiotika tid, innan det
var klart.

Så jag tror klockan han bli 8.45 innan
det var dags att gå in i operationsrummet.  
Där fick Max lägga sig på ett smalt operationsbord,
eller brits kanske det kallas….

…här blev det oxå lite strul idag, då en grej på
anslutningen till slangen, där man satt fast
kanylen gick sönder, så de fick leta fram och
greja ihop en ny, vilket tog lite tid…

…där i operationssalen hade en liten söt
kyckling gömt sig i Max säng och som han fick
och när de hade fått till det där med slangen så
kom narkosläkaren in …

…och snart så sov Max så sött
och jag fick lämna rummet.

Lite nervöst….

Vi passade på att gå och äta en smörgås
och en kaffe medans Max var på operationen.
men det blev en snabbis, eftersom man visste
att det inte skulle dröja så länge innan han skulle
vara på uppvaket, som jag trodde i alla fall.

Så det blev faktiskt himla nervöst i slutet,
eftersom klockan hann gå till hela 10.45
innan de kom och sa att allt gått bra 
och att Max var på uppvaket.

Så då det hade passerat en timme och
man inte hört något, börjar man ju ounvikligt
tänka i banor, tänk om det tillstött något och
något gått galet. När sånna tankar börjar rotera
i huvudet, så blir de ju gärna värre och värre och
det hann riktigt knyta sig i magen och man hann göra
många paralleller med Max hjärtoperation och den
väntan man gjorde då.

Så ni kan ju fatta så skönt det var
att få komma in på uppvaket och
se sin goa grabb sova så gott…

…till en början med syrgasmask och tub in i munnen.
Sedan blev det bara en enda lång väntan på att
han skulle vakna. Men antagligen sov han nu gott
både på narkosen och den sömnmedicin han fick före,
som han inte dåsade av då, men nu. För han sov drygt
3 timmar….

…innan han sedan kvicknade till
och kunde börja sätta sig upp…

…. fortfarande lite groggy med vid
gott humör ;)

Mumsigt….

Sedan efter ett tag, då han mornat
till sig lite så fick han först träffa sin
kyckling igen….

…och de samtalade om ditten & datten ;)

Sedan  fick han mumsa på lite festis och
ett hårdbröd (!) Ja, det låter väl inte helt
gott, eller hur? Men jo, för Max så var det,
det som han ville ha och som han fick….

…och han riktigt njöt av hårdbrödet med
”…mmmmm” som i lilla bilden :))

Så efter ytterligare en stund, då vi testat att stå några
gånger på lite vingliga ben och yrsligt huvud, så fick
vi snart klartecken att gå tillbaka till första rummet,
”barn-vilrummet”…

…så ombyte till vanliga kläder och lite
lek och få i sig lite mer i magen.

Avslutningvis….

…så kom sköterskan och tog bort kanylen
på armen och ännu ett nytt plåster på plats.
Sedan en dos till med smärtstillande, innan det
var dax att bege sig hem igen.

Hemmavid….

Till en början var Max ganska knäckt
och både han och pappsen slocknade
i fotölj hos farmor och farfar, där vi
hämtade upp storasyrran….

…sedan när vi kom hem, så blev det ganska
mycket magknip och gråt innan det blev kalas
på pottan. Antagligen all antibiotika och annan
medicin på fastande mage, som inte kändes så bra.

Men mycket bättre…..

…senare på kvällen då han både ätit en del
och busat på som vanligt. Så få se hur resten
av natten blir, jag tror han har lite magknip
igen nu när han sovit ett tag.

Men hoppas nu inte magen slås ut
helt igen, den som var på G att vända, tror jag.
Imorgon blir det en lugn hemmdag och hämta
igen våra krafter (antagligen gode lite sömn för
min egen del i natt) sedan ska vi på ett planerat
läkarbesök på fredag igen.

Men känslan just här & nu,
åh så skönt att det här är gjort.
Nu får vi se om det ger den verkan vi
vill oxå. Hoppas det!