Igår var Max iväg med sin pappa
och syster till gokartbanan där de
körde en gokart med dubbelkommando.
Max storasyrran tog kort och Max pappa
filmade med mobilen en snutt, då jag inte
själv var med.
Här får Max en hjälm och se
så lycklig han är….
…här tar nog pappsen
upp sin iPhone ur fickan
och filmar lite då de sedan
kör…..
…riktigt kul att de har en gokart där man kan
åka med och ratta och leka att man kör själv ;)
…japp tummen upp för en
rolig dag med gokart!
Lite försenat inlägg från vår
lilla semestertripp i dagarna 2.
För vi blev med åskväder och trots
att vi dragit ut för detta, så lyckats
åskan ha sönder vår router till datorn
och gubben kämpar fortfarande med att få
ip- telefonin att fungera :(
Men det gick rejält med åska och den slog ner,
så det blixtrade ut genom uttaget i köket.
Men åter till vår semestertripp.
Storforsen dag 1…..
Så vi började med att fara upp till
Storforsen som är Europas största
obundna fors med en fallhöjd på 82 m.
…ja, Storforsen är mäktigt stor.
Jag trodde faktiskt att Max, som bara varit hit som
väldigt liten, skulle bli imponerad och säga wow eller
något liknande. Men han typ rykte på axlarna och
jaha, då har jag sett detta och knallade vidare ;)
Men desto roligare var det med alla
småforsar som finns överallt och att gå
på alla stenhällar för att ta sig fram…
…under denna 2 dagars tripp har jag 2 stycken absoluta
favoritbilder på barnen och här kommer den första….
…en spontan liten puss där, mellan syskonen.
Visst blev den fin!
Det var ju förstås skoj att ta av sig och plaska lite
med fötterna i olika vattendrag. Det blev många små stopp
där vi stannade till och barnen hade skoj….
..det går ju även att bada helt i vissa ”pölar” och det var många
som gjorde det. Lite här & där. Men våra barn ville bara blöta
fötterna denna gång. Men har ni inte varit till Storforsen någon
gång, så rekommenderar jag det varmt. Även om det kan kan
vara en hel del besökande där, så är det så pass stort område
att det ändå känns så där fridfullt och lugnt och mysigt.
På Storforsen har de ju en stor utomhusscen
där bland annat Diggelo-turnén uppträder varje
sommar. Mäktig plats med alla stenhällar runt
omkring som blir läktarna. Här uppifrån ser den
pluttig ut, men då står vi oxå högst upp ….
…så vi gick ner för att kika närmare på den.
Sedan smög jag upp igen på hällarna och så tog
jag lite kort då Max intog scenen och showade för fullt….
…för när han hörde att artister som Markoolio och
Linda Benzing har stått där, då blev det poppis och
testa den för fullt ;)
Vi gjorde en liten fikapaus med nygräddade
våfflor i timmerstugan….
…mums, filibabba!
Lite jobbigt tror jag Max tyckte det var att gå runt på
alla stenhällar. För det gäller ju att man är koncentrerad
till max hela tiden och se var man sätter fötterna och då
är det ju tur att man ibland har en stora syster som
skämmer bort en och bär lillebror ibland….
…snälla syrran!!!
BArnens mormor & morfar har en stuga
i Idafors ligger ungefär 5 km ovanför Storforsen
och det blev nästa anhalt…
….där det både finns en ”ny-stuga”
och en ”gammelstuga” ;) och som ligger alldeles
bredvid Varjisån och en brusande fors….
…så här satt vi och softade i den härliga eftermiddagssolen
och barnen blev kreativa och låg och målade på en filt alldeles
vid forsen och här kommer min andra favoritbild från
helgen….
…ser det inte helt underbart ut?
….det är så underbart
och sitta och lyssna på det
ständiga bruset från forsen
som nästan blir sövande.
Tyvärr hade vi lite för
många besök av mygg och
bremsar, för att kunna
sitta still och njuta allt för länge.
Blev lite bus vid stugan, bland annat hittade
barnen vattenpistoler och visst ser Max lite
farlig ut…..
…de kom ju på att de skulle smyga på sin pappa
och morfar som satt på altanen och surrade….
…så de blev lite överraskade då barnen
smög fram bakom knuten…..
…och gjorde dem blöta ;)
Fast Max är ju lite rolig. Han sprutar ju gärna på andra,
men om någon sprutar tillbaka på honom så blir han
inte glad och vi har ju sagt flera gånger till honom att det
är ju så det är, om han sprutar på någon, så sprutar de ju
tillbaka på honom.
Så nu när de sprutade på pappa, så hade pappsen en vattenhink
med en skopa på altanen och kastade tillbaka på Max….
…och blev inte glad på sin pappa (!!) :)
Såklart måste man ju fiska då man är på stugan.
Så vi gick ner till båtplatsen och fiskade…
…otroligt härligt väder på kvällskvisten, men
massor av mygg och inga napp :(
Så efter en tag slog vi oss ner vid
brasan där myggen inte gillar röken
och så grillades det hamburgare
på Murrikkan….
..vad det är härligt med uteliv!
Vi spelade även kubb på kvällskvisten
tjejerna mot killarna och tjejerna vann bägge gånger ;)
Första kasten för Max hamnade lite varstans, men
han fick verkligen upp ”schwunget” för sedan prickade
han flera gånger :)
…fast det var nära att jag blev träffad, då jag skulle ta kort
då han kastade….
…ja, han var riktigt duktig!
Sedan övernattning i stugan med lite
orolig natt för Max i sängen, men han sov
länge, vi steg inte upp förrän 9.30, rekord!
Tror att det var det sövande ljudet från forsen
som gjorde underverk ;)
Japp, barnen tyckte det var så skoj
vid Storforsen, så de ville dit en gång till.
Så vi gjorde.
Nu slog vi oss ner vid en av många
grillplatser….
…där i anslutning så hittade Max en
grotta med mormor ….
…och där bodde det monster ;)
Sedan pysslade vi ihop några
bakbåtar och Max var så söt, han satt
sig och han skulle minsann ”… pyssla”..
…så vi fick ihop 3 stycken barkbåtar och som
nu skulle testas …
…så lite småstolt var nog Max då vi skulle
bära fram dem till den lilla, lilla forsen som vi
hittade att testa dem i….
….så det var riktigt skoj att
se hur de klarade sig i vatten,
både för stor & liten ;)
..och med lite hjälp så tog
sig väl alla ner efter ”banan”
till slut :)
Det är sånna här platser som
man gärna hade runt knuten
hemma, oj vad timmar man
skulle kunna fördriva då :)
Så efter ytterligare några timmar
vis Storforsen var det dags fara tillbaka
till stugan och packa ihop inför hemfärd.
Backen upp till parkeringen vid Storforsen är
lite brant och dryg och Max hakade fast i syrrans
tröja och liftade och då kom han ju på att det kunde ju
bli ett tåg……
…så han befallde mormor och morfar att kliva på
tåget oxå och så sjöng han ”…tingelingeling som
tåget går ut i vida världen….” ;)
…så fick vi njuta av upppassning igen
med mat och mysfaktor….
…det var verkligen helt underbart
vara iväg ett par dagar och bli totalt
uppassad med allt. Bara sätta sig vid
dukat bord och allt serverat hela tiden.
Detta tillsammans med att vara
ute i naturen och i mysig & lantlig
miljö gör ju att det här något man
kommer minnas länge .
Nu måste det absolut bli en
årlig tripp framöver!!
Stort Tack för all uppassning,
god mat, övernattning och för
de fina minnena att kika tillbaka på!
Ja, det blev ett långt inlägg.
Men det kändes som om jag ville
ha med mycket fina kort :))
Japp, nu kan jag berätta om
vår tillökning i familjen.
Äntligen är vi med bäbis igen!
Känns riktigt bra, man är ju ständigt
och jämt ”bäbis-sjuk” då man träffar
små sötnosar.
Fast det är ju inte vilken liten bäbis
som helst, utan en liten söt svart
hamster-bäbis, kom hem till oss idag
och är numera vår nya familjemedlem :)
Det är Max storasyster som länge har
önskat sig en och nu när vi hade fått till
allt hemmavid med bur och så, så var det dax.
Jag hade ringat och tingat en liten herre
och idag var det spännande få fara och hämta
hem honom….
…här får Max se honom för första gången i
djuraffären, i den lilla reseburen.
Så här får jag presentera vår lille
svarte hamstergrabb Sixten …
…helt klart den sötaste hamster jag någonsin sett.
Inte partisk alls ?!!! ….nä då ;)
Men visst är han söt?
Så nu får han vara i fred i sin nya bur ett par dar
så han gör sig hemmastadd, sen blir det väl
försöka göra honom så tam som det bara går.
Min dotter är i sjunde himlen, vill jag lova!
Max tycker mest bara att han sover hela tiden ;)
När Max feber åter igen steg till
39 grader mitt på dagen igår, efter varit
feberfri kvällen innan, så beslutade vi oss för
att göra ett besök på akutmottagningen på
Sunderbyns Sjukhus på eftermiddagen, för
att få en läkare att lyssna på Max.
Kändes misstänkt att det kunde
vara något mera än bara en vanlig
förkylning, då han haft feber i 2 veckor
och som inte vill ge med sig.
Japp, akutmottagningen var tjocksmockfull
och den är ju inte stor i Sunderbyn. Dessutom har
de nu tagit bort den braiga lekhörnan som funnits
där man kan sitta med barnen och där det funnits
ett litet lekhus och annat skoj.
Men nu var det ett draperi för där och det
används nu som ett extra ”rum” för patienter.
Så lite trångt blir det ju då ett litet barnbord med
leksaker ska rymmas i det vanliga väntrummet.
Inte så kul sitta där i 3 1/2 timme med en liten
rastlös kille ;)
Vid första uppropet så fick vi komma
in till en sköterska och anmäla oss och
hon kollade saturationen (syresättningen)
och tog ett blodtryck på Max…
…det var spännande vid brodtrycksmätningen då det ”spände” kring armen
och sedan kolla när siffrorna skulle dyka upp på skärmen :) Sköterskan tyckte
att han var så duktig, så hon gick och hämtade en nallebjörn till honom och
sedan fick vi gå ut i väntrummet igen …
Max bekantar sig nu med en man som som
sätter sig brevid honom i soffan. Ena armen är i mitella
och bandagerad och Max frågar:
”…vad du gjort?”
Mannen svarar:
”…jag har varit med i en motorcykelolycka”
”…varför?” frågar Max ;)
”…ja det var dumt, eller hur” svarar mannen med ett skratt :)
Max pekar på armen och frågar:
”…har du ont?”
”…nä jag har inte ont i den här armen” svarar
mannen (trots att den ser blå ut och sydd på flera ställen!)
”…jag har mer ont i den här andra armen som jag tydligen
har brutit och gått med några dagar” och så pekar han på sin
andra som inte är bandagerad men oxå ser blåslagen ut och svullen.
”….varför då?” frågar Max ;)
”…ja, den är av och de måste laga den” svarar han artigt :)
Blev hos läkaren som gjorde en undersökning
och kollade öron och halsen och lyssnade honom
över lungorna och hjärtat…
…det kittlas ju lite, då läkaren pillar med
stetoskopet och här ser ni nallen han fick tidigare….
….och så kan ju gärna Max busa lite oxå och då
blir det ju extra skoj vid undersökningen :)
Så läkaren konstaterar att hon hör något
på höger lunga och vill börja med att ta stick
i fingret och kolla sänkan.
Så ut i väntrummet igen …
Det kändes som om Max fick upp stämningen lite
i väntrummet. Annars är det ju gärna lite tryckande
stämning där, eftersom de flesta är ju där för att de
har ont någonstans….
…men är ju lite rolig då han gärna ska läsa högt
ur böcker och här sitter han och läser för pappsen….
….och meningarna kan ju bli lite hur som helst, då han hittar på och
med stor inlevelse, så det var många som började dra på mun där i väntrummet ;)
Då kommer en manlig sköterska
som då skulle ta prover på Max….
…. men vana och tuffa Max, var inte alls orolig över
att han skulle sticka honom i fingret. Först när sköterskan
håller på att göra iordning alla saker och frågar om han ska
få sticka Max i fingret så säger Max lite busigt:
”…vi kanske sticka dig i fingret” till sköterskan.
Då säger sköterskan:
”…ja det kanske vi ska göra, eller kanske
vi ska ta och sticka din pappa”.
”…NÄÄ…., säger då Max högt, som han ska gå miste om
det hela…….stick MIG!” och så sträcker han fram sitt finger
snabbt, så han inte ska ta pappsen istället :)
Helt otroligt va?! ;)
…så han säger bara ett lungt ”..aj” när det sticker till
men sedan inget mer med det. Sedan tusen frågor:
”…vad gör du?” när sköterskan fyller ett rör med hans blod
och förstås ”…varför det?” :)
…och helt otroligt hade Max mycket blod att bjuda på(!!)
Han brukar ju vara snål om det, men nu forsade det ::))
Sedan när vi ska gå från rummet så säger Max till
sköterskan:
”…hejdå och tack, tack” väldigt artigt.
och sköterskan skrattar och säger:
”…men det är ju jag som ska tacka dig för blodet” :)
Var det oxå att varje gång han blev inkallad till ett
rum, så gick vi i korridoren där det var sånna där röda
prickar på golvet, som hjlper en att hitta vägen. Då började Max
varje gång räkna dessa högt och ljudligt: …1….2….3….4….och sedan
kanske hoppa fram till 17….18….22 och alla som vi hinner passera
varje gång i personal och patienter, drar på mun ;)
Sedan efter provtagningen var det att vänta
i väntrummet igen. Lite nya ansikten hade anslutit
och Max frågade en dam med gipsad arm:
”…vad du gjort?”
Hon svarar:
”…jag har ramlat”
Max säger:
”….var?”
”…när jag gick med mina stavar” säger damen.
”…varför?” frågar Max ;)
”…ja bra fråga, jag ramlade bara” säger damen och skrattar.
”…har du ont?” frågar Max.
”…ja säger damen.
Så var den konversationen över :)
Efter en lång stund får vi komma
in hos läkaren igen som kan meddela att
sänkan var förhöjd och då hon även hörde något
på höger lunga, vill hon att vi gör en lungröntgen.
Så ut till väntrummet igen…..
Pratar nu med en gubbe som sitter
brevid sin fru som har en fot högt upplagd
som är svullen och ond.
Max frågar gubben:
”…var ha du ont?”
Han förstår ju att alla som är på sjukhuset
har ju ont någonstans ;)
”…jag har inte ont någonstans” säger gubben.
”…utan det är min fru här som har ont i foten”
och så pekar han på hennes fot.
Max frågar:
”…varför det?”
Gubben svarar:
”..hon har ramlat”.
Max frågar:
”…var?”
Gubben svarar:
”….i en trapp”
Max frågar:
”…varför det?”
Gubben svarar:
”…ja det var klumpigt va?” och skrattar.
Konversation över.
Sedan äntligen blir vi uppropade
för lungröntgen. Max räknar som vanligt
prickarna på golvet i korridoren högt och
ljudligt och får en massa leenden till sig efter
där han går ;)
Jag går in med Max på lungröntgen och där
frågar tjejen om jag tror att han fixar stå eller
om han behöver ligga ner.
Jag tror absolut han klarar av att stå och då tar
hon fram fjärrkontrollen och dirigerar om alla apparater
i rummet och de far fram lite så där ”space-it” lite robot
aktigt och Max står helt förbluffad och säger bara:
”….wow!!” :)
Medan hon sedan ställer in alla saker
så kollar Max in grejorna lite närmare….
…det är ju lite fränt, då det lyser ;)
Tjejen visar Max hur han ska stå och hålla upp armarna
i en viss ställning och sätta hakan på ett ställe och sedan
andas in djupt och stå alldeles stilla. Mönsterpatienten,
gör exakt som hon säger vid de olika ställningarna hon vill ha
och säger efteråt:
”…men oj så duktig du var. Helt otroligt duktig, så du måste ju
få något av mig” Så hon hämtar en ask med leksaker och Max
väljer en liten bil och är supernöjd ;)
När vi går därifrån säger Max så artigt:
”…..hejdå och tack så mycket”
Då skrattar tjejen och svarar:
”…det är jag som får tacka att du var så duktig”
Sedan hamanar vi förstås i väntrummet igen
för att invänta röntgensvar. Det blir en lång väntan.
Men Max som redan har hunnit charma gubben i soffan,
lyckas få honom att köra bil med honom ;) Max sätter sig
på golvet tvärs över och så kör de lilla bilen ( som han nyss fått
på rönten) mellan varann och Max kör även med gubben,
hur han ska göra och så ;)
…och andra som patienter som går förbi, skrattar lite ;)
Jag försöker säga efter en liten stund att gubben
inte behöver fortsätta nå mer, men han vill. Jag tror han oxå
tyckte det var roligt göra något, istället för att bara vänta , hi-hi!
Det som gör mig så himla glad sånna här gånger,
är ju att Max står och pratar med okända och för en konversation
och att de hör vad han säger :)) Man står som beredd att översätta,
men det är inte ofta man behöver göra det. Det gör mig så glad !
Sedan efter ett långt tag, så fick vi komma in en sista
gång till läkaren som bekräftade att han har en liten
lunginflammation på höger sida och att han ska få medicin
3 ggr/dag i 10 dagar.
Innan vi far så säger Max högt:
”…hejdå” i väntrummet till alla och många är så gulliga
och vinkar och säger ”…hejdå” till honom med ett leende
i ansiktet och det känns som om Max livade upp
väntrummet lite fråan väldigt fromma männsikor till
att de började dra på smil-banden ;)
Klockan var nu 20.00 på kvällen och vi hade varit där
i 3 1/2 timme. Då får vi tips av läkaren att på ICA Maxi
har apoteket öppet till 22.00 (!!) och det kan man väl inte
annat än säga är service, va?!Så vid 20.30 knallade vi in och
hämtade ut medicinen och efter 21 tiden nångång var vi
hemma igen.
Så nu bakterierna i lungan,
nu ska ni väck. Medicineringen började direkt
igår kväll och vi har hunnit köra 3 ggr idag.
Fick spectramox (om det stavas så?) och det är ju
godare än Kåvepenin, så Max tar det nästan utan
problem alls, så det känns som om det blir lindrigt,
återstår dock och se hur lillmagen klarar den.
Ett nytt liv... 