Höstlovet är här….

Fredag den 23 Oktober 2009


Nu har barnen fått höstlov en vecka.
Så det blir intressant vad denna vecka framöver har att erbjuda.

Eftersom Fanny är en av de få som inte än fått det som de andra på skolan har haft (om det nu är svininfluensan, eller om det är något annat) så väntar man ju bara på när vi ska få det. Då känns det lite oroande inför nästa helg. Vi ska ju då ha ”prio-storasyster-helg” och bo på hotell och se Wallmans. Skulle vara typiskt om hon blir sjuk just då (som förra gången). Hellre då att hon (och vi) gör bort det NU.

Men sedan när, fick man beställa en sjukdomsdag…..det går ju inte, tyvärr. Den får hemskt gärna hoppa över vårt hus, helt och hållet. Men det känns ganska osannolikt. Känns lite oroande då pappsen inte känner sig helt OK ikväll, han har börjat få ont i huvudet och det är ju ett tecken på flunsan som härjar. Men vi får väl se…..

slängpuss1 slängpuss2
Här får ni en helg – slängpuss

Ikväll snöar det här och man kan väl hoppas det snöar hela natten. Vore kul för barnen med lite mer snö att leka i imorgon. Jag har krypit ner under täcket i en renbäddad säng (finns det något skönare ??!!) Max ligger i spjälsängen bredvid och snusar gott. Tösen sover och pappsen gluttar TV nere. Nu ska jag slå på TV:n och se hur det går i utröstningen av Idol idag. Sedan ska jag slå igen ögonlocken, förhoppningsvis sova gott och även ha sovmorgon. Det känns gode skönt just nu ;)

annaskrift2 copy

”Jag är glad att jag aldrig fick välja”…

Fredag den 23 Oktober 2009

pernilla-downs_1053340lArtikel i Aftonbladet idag  handlar om att
”Fler gör abort om fostret har Downs”.
Sedan är det en artikel om en mamma med
en son med DS som är 6 år och jag håller med
henne i allt hon skriver i artikeln .
”Jag är glad att jag aldrig fick välja…”

Max ger oss så OTROLIGT mycket av allt och jag är så glad att han kom till oss. Så det är skönt att vi aldrig behövde ta någon ställning. Att vi aldrig visste i förväg. För jag kan förstå dem som blir oroliga och så. Max är vår solstråle. Han berikar vårt liv dagligen. Han sprider en sån värme, glädje och knyter ihop oss som familj extra mycket. Kanske låter som en klyscha, men det är verkligen så. Han lär oss så mycket och man sätter verkligen värde på livet på ett helt annat sätt =)

annaskrift2 copy

Sångpåsarna kom fram…

Fredag den 23 Oktober 2009

 
Igår var det hemmadag för Max. Vi törs inte riktigt fara
och bada än, då vaccinet inte ger full effekt än.
Så det blev en dag, då Max fick bestämma vad vi
skulle leka med……

sångpåsar1

 Bland annat så plockade vi fram sångpåsar.
Vi har dem hängande i köket och Max är ofta
och drar i den och vill att vi ska sjunga.

sångåsar2  sångpåsar3  sångpåsar4

Han tycker det är så spännande att plocka fram sakerna ur påsen och så sjunger vi och tecknar den sång som är förknippad med saken. En suverän sak då man ska lära sig tecken. Det går så mycket lättare lära sig tecken med sånger tycker jag. Desssutom, om man har en sångpåse ser ju Max vilken sak det handlar om och kan även röra och leka med den. Då förstärks ju kopplingen mellan saken, tecknet och sången.

Nu börjar Max bli så duktig på alla sånger vi har i den. Han tecknar ju hela sångerna. Man kan ju byta ut sånger om man vill men just de traditionella barnsångrna, blir man ju inte less, de kan man sjunga om och om igen och det är ju kul då man känner sig säkert och klarar dem bra med tecknena, både vi och Max.

sångpåsar5Exempel på just den här
sångpåsen, så har vi samlat
ihop saker till sångerna:

– gubben i lådan…
– en elefant balanserade..
 – en gång träffade jag en krokodil..
 – små grodorna..
 – bä,bä vita lamm..
 – i ett hus vid skogens slut….
 – hoppe, hoppe hare …
(haren har gömt sig på bilden)

Mer om sångpåsar har jag skrivit i tidgare inlägg. Se här >> 

annaskrift2 copy

Träff på dagis med rektor, specialpedagog & resurspersonal…

Onsdag den 21 Oktober 2009

Vi håller oss fortfarande friska ”peppar-peppar”.
Tydligen har det börjat bli sjuka på dagis nu idag. Så få se när vi trillar dit. Känns inte längre som ”om” utan ”när”.

förstasnön2

Nu på eftermiddagen
efter dagis och skola
har Max och Fanny
haft show. 
Max och Fanny har
nämligen sjungit en
massa trudelutter.

Roligt att se på dem.
De sjunger verkligen
med inlevelse och
Max härmar Fanny
 i allt =)

Fanny har även varit på läshumör och det är perfekt kombination,
för Max är alltid en intresserad lyssnare.

Träff på dagis….

 Idag har vi haft en väldigt bra träff på dagis.
Vi träffades rektor, specialpedagog, resurs, dagispersonal och så vi.
Det känns bra då man kan träffas allihopa på en gång, istället för att man
ska prata flera vändor hit & dit.

Specialpedagogen har varit på dagis vid 2 tillfällen och varit med i barngruppen för att se hur allt fungerar. Så hon började att prata om hur hon hade upplevt dessa dagar. Det var väldigt roligt att höra att specialpedagogen tycker att Max är duktig.  Hon träffar ju många barn med särkilda behov. Hon sa att hon aldrig har träffat en 2 1/2 åring som är så bra på tecken och så kommunikativ. (Så då suger jag i mig allt det positiva som en svamp ;) Hon tycker att han är väldigt kommunikativ och social i gruppen. Om han inte får gensvar med tecken eller om någon har svårt att förstå honom, så ger han sig inte utan att visar med rörelser eller andra gester. Han är verkligen med i barngruppen som alla andra. Han tar för sig. Det känns så otroligt skönt att höra att det fungerar så bra. Det vet vi förstås sedan tidigare genom Max resurs och övrig personal. Men det är kul få höra det av en utomstående. Att allt fungerar så bra är förstås tack vare att vi har en underbar personal på dagis där Max är. De är intresserade och tycker oxå det är kul med tecken och jobbar väldigt pedagogiskt.

Bara det att personalen arbetar med tecken i tanken att även fortsätta med det sedan, även när Max lämnar avdelningen, för att de ser hur bra tecken är för alla barn, inte bara för barn med särskilda behov. Bara det, gör ju att intresset finns och att det inte är något som de bara gör just nu, för att Max är där. En ur personlen berättade idag att en liten tjej som bara är kring året gammal och som nyss börjat på dagis tecknade nu redan smörgås vid matbordet. Vicken grej!! Det är otroligt vad barn lär sig fort!

Sedan berättade även specialpedagogen att de hade kontaktat Specialpedagogiska skolmyndigheten som var ut till dagis i måndags (som jag skrev tidigare)

Rektorn tog sedan över och berättade lite om kring det här med resurs och hur det ser ut framöver. Tyvärr har de ju stora besparingar, som även drabbar den här avdelningen. En av barnskötarna har blivit uppsagd nu till årsskiftet. Dessutom har de sparkrav utöver detta och rektorn berättar att vår resurs Ingela kan i värsta fall sitta löst. Så det kändes inte bra. Det hoppas vi ska ordna sig. Det är ju ändå hon som sitter inne med så mycket kunskap och erfarenheter, speciellt vad det gäller tecknandet. Även om övrig personal är väldigt duktiga så så är det hon som är drivkraften. Vi känner ju att Max börjar vara så duktig kommunikativt och tecknar i nuläget flera ord till meningar och man måste vara ganska duktig för att hänga med och vi vill ju att han ska bli förstådd och få möjlighet till fortsatt utveckling. Men som sagt så hoppas vi att det löser sig och att hon får fortsätta som Max resurs.

Rektor berättar även att hon har även fått intyg från logoped och habiliteringen om Max behov av träning som är bra att ha i bagaget med tanke på hans resursbehov.

Så sammanfattningsvis har väl vi kommit fram till att Max behov är att ha en resurs i gruppen framförallt för den kommunikativa delen. Att han kan förmedla sig i barngruppen och fungera i det sociala samspelet. Att han ska få hjälp med det han kanske behöver träna lite extra på såsom av-påklädning och dylikt. Sedan att stämma av mellan dagis och hemma, vilka tecken, begrepp och ljudningar vi gör hemma för att kunna använda i mån det går, även på dagis. Vi fortsätter med Idagboken mellan dagis och hemmet. Vi har ju testat det den här terminen och det fungerar jättebra. Känns viktigt för Max att kunna  återberätta hemma vad de har gjort på dagis. Han skiner upp som en sol, varje gång vi ska titta i hans Idagbok.

Vi kommer öka tiden för Max efter jul på dagis. Längre dagar. Så nu återstår det att se hur mycket resurstid Max får. Vi kommer framöver här i november ha ett vanligt utecklingssamtal på dagis med vår resurs och sedan ska vi tillsammans med specialpedagogen i januari skriva en handlingsplan, på just det som vi kommit fram till idag.

annaskrift2 copy