Läkarbesök….

 

Idag blev det läkarbesök
för Max. Han blir ju inte frisk.
Så det blev en ordentlig undersökning
där de kollade hjärta, lungor, hals, öron
och ögon. De tog blodprover och halsprov
och vi fick även gå och göra lungröntgen.

Så en lång dag från klockan 10.00
till vara hemma 15.00 (!)

g

…Max tog med dockan Anna som han haft
med hela dagen och här myser de lite extra ;)

Först träffa vi läkare…..

Innan läkarbesöket så passade
sköterskorna på att emla Max.
Alltså sätta på bedövning i armvecken
för eventuell provtagning längre fram….

a

…lite skojigt med Max, är att han,
så fort han får ett plåster någonstans,
då kan han inte röra typ armarna, så
han gick så här….

b

…smed utsträckta armar, det gick
ju absolut inte att  böja armarna nu ;)

Läkaren gjorde en grundlig utfrågning och
undersökning på Max. Läkaren var utländsk
och tränade på svenska språket, så jag är så
impad, vad hon fick jobba, med att hitta alla
orden, men fixade det till slut.
Jo, det tog betydligt längre tid än normalt, men
jag måste beundra henne, för hon hade inte lätt
med språket, men lyckades ändå få fram det hon
skulle och var väldigt mån om att vi förstod allt.

Undersökningar…..

Så läkaren kom fram till att Max
skulle vidare för blodprovstagning för att
kolla CRP, som mäts för att kontrollera om
man har en infektion eller inflammation i kroppen.
De skulle även ta blodvärde och halsprov, urinprov
och så ville hon ta en lungröntgen på Max.

Blodprovstagning är aldrig kul,
speciellt nu när Max vet vilket rum det är
och vet vad de ska göra. Dessutom är han så
svårstucken, så man vet aldrig om de ska lyckas
eller inte.

Men mormor blåste såpbubblor och sköterskorna
försökte distrahera och muntra upp Max ;)
Men det blev mycket gråt. .Tyvärr misslyckades första
armen, efter ett långt försök och det är ju aldrig kul,
men då vi bytte sedan, så blev det fullträff.

Har försökt skoja om det sedan vi kom hem och jag
har varit ”låtsas-arg” på den armen som inte levererade
blod och sagt: ”….att så får du inte göra” och pekat med
hela långfingret ;) och så har vi gjort ”High Five” med den
armen som var duktig. Det gillade Max :))

d

De är ju alltid gulliga på barnmottagningen så
Max fick förstås ta saker, för att han varit så duktig.
Kan meddela att vi har massor hemma redan ;)

Något riktigt roligt….

Något riktigt roligt, var att när vi skulle
göra provtagningen så kommer det in
en sköterska, som är ny där, men som ändå
kändes bekant på nått sätt.

Då säger hon:
”…vet ni att jag läste just i Max journal att jag var
den som tog allra första vikten och längden på
Max i Sunderbyn då han föddes” (!)
Wow, det kändes ganska häftigt. Här sitter hon
och tar nu prover på Max och var antigen den
som höll i Max ben eller huvud, på denna
bild….

bildmaxliten

….som jag tog, då de tog den allra första
mätningen på Max som nyfödd.

Jag kommer ihåg att då var jag inte så glad på dem,
för vi hade ju fått veta att Max hade hjärtfel och här
skriker han så han blev alldeles röd, jag trodde han
skulle dö, jag trodde inte hans hjärta skulle klara det.
Härligt mixade känslor som dyker upp, bara då man
ser bilden ♥

Lungröntgen…..

Det har ju dragit ut på tiden idag,
så på väg upp till lungröntgen, så
sprang vi förbi cafeterian och grabba
med oss en bulle till Max, som var
hungrig….

f

…så här sitter han i väntrummet
på Röntgen och äter lite bulla och festis,
med röntgenbilder framför sig på väggen ;)

Lite skojigt……

Väl inne på röntgen gick det superbra.
Väldigt roligt var det, då vi var där och så
var en av röntgenassistenterna inte riktigt färdig
med något, så vi fick vänta lite. Så då står vi och
pratar med 2 andra som jobbar där och vi stod och
kikade på alla spännande apparater. Då säger en av
dem till Max:
”…ja, en sån här stor kamera
har väl inte mamma hemma?”
”…”, säger Max och fortsätter:
”…..men vi kan ju köpa en
Då säger jag:
”….men du vet, de här går ju inte
köpa, de finns ju bara på sjukhus”.
Då säger Max:
”…nähä, de finns säkert på Biltema” :))

Ja, enligt Max finns ju allt på Biltema
och varför inte stor röntgenapparater oxå ;)
De skrattade gott allihopa i rummet :)

Inte nog med det. Det kommer mer roligt ;)
Max fick då sedan, i alla fall stå framför skärmen
i olika positioner och hålla armarna i vissa lägen
och när de skulle ta kortet, så bad de Max att andas
in och hålla andan. Vilket han gjorde. Sedan sa de,
att han kunde andas ut igen. Så allt gick superbra.
Efteråt då vi klär på oss så säger de i rummet att
Max varit så duktig och Max svarar först artigt:
”…tack så mycket!”
och sedan vänder han sig till dem
och fortsätter:
”…ni var väldigt snälla att
ni sa att jag fick andas igen
” :)
Han menade efter att han hållit andan,
att han sedan då fick tillåtselse att andas igen :)
Allmänt skratt igen i rummet :))

Blivit lite väntan…..

Förstås har det ju blivit lite väntan
idag, men barnmottagningen har ju
så bra väntrum med så mycket att
leka med, så det har då inte gått
någon nöd på Max…..

c

…här fulla soffan full i fordon…..

e

…här sitter Max och kör racerbil med ratten
på en barnstol, han gasar med foten och växlar
och så kör han så fort att polisen stoppar honom
och ger honom böter :)
Han har även lagat många olika maträtter till sin
mamma och mormor. Han har även läst böcker.

Läkarutlåtandet…..

Till slut fick vi komma tillbaka till läkaren
och fick alla provsvar. Det bästa var, att det inte
var någon lunginflammation :) Så skönt!

Men däremot var crp för högt och hade förhöjda
vita blodkroppar som då visar på att Max har
någon bakteriell infektion i kroppen, samt att han
då har ögoninflammation.

Så eftersom Max är hjärtebarn, så vill man behandla
med antibiotika, samt högre doser med inhalering och
ögondroppar. Sedan påtalade hon flera gånger att
om han skulle bli sämre att vi får söka akut. Läkaren
var väldigt omtänksam och hon ville även ringa oss
imorgon bitti för att höra hur Max mår då.

Lite struligt innan vi kom oss hem…..

Trött var man efter denna dag och när
vi då sedan skulle hämta ut medicin, fick vi
vänta på att receptet skulle komma in och då
det kom, fanns inte medicinen hemma. Men de
hittade ett liknande som funkade, men då hade
det apoteket för lite av den, men de lyckade ragga
ihop en flaska till på annat apotek, så vi fick lov fara
ner på stan oxå och köpa en flaska där oxå ;)
Puh!

Det blir mycket mediciner på schemat nu…..

Ja, så nu ska han ha:
– antibiotika 3 ggr /dag
– ögondroppar 2 ggr/dag
– luftrörsvidgande inhalering 4 grr/dag
– ökad dos av kortison inhalering 3 ggr/dag

förutom dessa har han mediciner han tar
på morgon och till middag, sedan tidigare, varje dag ;)

Ja, nu hoppas vi på snabb vändning,
det brukar ju det, så fort man får rätt medicinering.
Det funkade då klockrent med att ta den nya antibiotikan
och ögondroppar nu ikväll. Så jag hoppas de börjar verka
redan nu, så det kanske blir en lugn och sovande natt
för Max i natt.

annaskrift2 copy

PH mätning under 1 dygn…..

 

Igår var vi iväg till Sunderbyns
Sjukhus för att sätta in en sond
och göra en PH mätning på Max.

PH mätning…..

PH mätning göra man för att
mäta PH värdet i magen under ett dygn.
Vi gör det på Max eftersom han har problem
då och då att han sväljer och sväljer och det
”går som runt” som att man misstänker att det
är sura uppstötningar. Man kan även höra detta
nattetid och vill nu kolla om det kan vara det, han
har jobbigt med på natten med sk reflux att
den övre magmunnen mellan magsäcken och
matstrupen inte kanske håller riktigt tätt
och då åker innehållet i magsäcken upp i
matstrupen igen.

Så då kan man mäta surhetsgraden i
nedre delen av matstrupen med en
pH-mätare som placeras ovanför den
övre magmunnen. Mätningen pågår ett
dygn och gör inte ont.

Vi anländer till sjukhuset…

Vi kom till sjukhuset en timme före
det planerade besöket på fys lab,
för att pre-medicineras på barnmottagningen…

…här sitter Max och pappa i väntrummet
och tittar i Bamsetidning.

Vi fick första väga och mäta och WOW Max har
passerat det magiska 100 cm strecket (!!)
Det har tagit tid, men är där idag ;))

Premedicinering…

Vi fick sedan prata med en sjuksköterska
som frågade om vi ville ge Max pre-medicinering
alltså lugnande inför undersökningen. Hon frågade
om vi trodde att Max behövde det, eller om vi trodde
han skulle klara det utan. För det skulle bli en väntan
på 2 timmar isåfall med lugnande innan undersökningen.
Det kändes ju lite knasigt då de hade kallat en timme före ?

Men hur som helst så dividerade jag och Max pappa
och tog beslutet att Max inte skulle behöva lugnande.
Han har alltid varit väldigt duktig på alla undersökningar
och saker han gjort tidigare och visst lite gråt blir det nog,
men det blir det ju för alla, oavsett lugnande. För han blir
ju förhoppningsvis inte helt hysterisk eller vill springa därifrån.

Så vi tog beslutet tillsammans med sköterskan
att vi testar utan och skulle det inte funka skulle
vi få komma tillbaka och ta det, helt enkelt. Så då
blev det lite mer väntan och nu i ett annat litet
väntrum på barnmottagningen…

…där fanns det förstås olika roliga saker och leka
med och det var roligt spela fia med pappa och räkna
stegen. Sånt stort och fint skulle man ha hemma!

Dax att gå….

När det var dax att gå upp till Klin Fys
så smussla sjuksköterskan ner en isglass
i min väska att använda då sonden skulle
sättas ner…

…här bekantar vi oss med de två som skulle
sätta fast allt uppe på Klin Fys och här visar de
Max slangen. Sedan satt Max stadigt i papps knä
som höll fast honom och de började direkt med
att sätta in slangen direkt i näsan. Så jag fram med glassen
och så passade sköterskan att föra ner i slangen varje
gång Max svalde. Det blev lite gråt, men gick ändå väldigt
bra och så fort de hade fått ner den som de ville, så fick
jag hämta en låda med en massa skoj i….

…och Max valde sig först en rosa studsboll
och sedan fick han även ta en tatuering.
Samtidigt står sköterskan och håller fast
sonden….

….och så kollar de att den ligger rätt
och kopplar fast den med den dosan
som ska registrera det hela….

…sedan dax att sätta fast sonden på näsan och
kinden med tejp….

…och sätta fast dosan med ett bälte runt magen….

…här inser ju Max att det
värsta är gjort nu och är igen
på strålande humör ;)

Så från sonden i näsan tejpades
den fast på kinden och bakom
örat och överflödig slang rullas
ihop och tejpas fast på sidan på
kroppen och sedan kopplas ihop
med dosan som under ett dygn
ska hänga runt midjan och
registrera det hela.

Lycka….

Sedan fick Max hoppa ner och
testa den nya studsmattan på golvet….

…här ser ni dosan som
hänger på ett skärp.

Snälla var dom….

Ja, oj så snälla tanter.
Max fick först studsbollen och sedan
en tatuering. Sedan tog en av tanterna fram
ytterligare en väska ….

 

…och där fick han klistermärken
från alla blad, det var bamse och
andra figurer, hon bara tog fram
mer och mer ark, så Max hade
famnen full när han gick därifrån ;)

Det är ju förstås för att de ska
minnas allt det roliga och det är
ju så superbra.

Innan vi gick fick vi instruktioner att skiva ner alla måltider på ett schema.
Med klockslag då han började äta eller dricka och då han slutar, under hela dygnet.
Även skriva ner sömnen. Fanns även spalter att registrera om man får sura uppstötningar eller halsbränna, men det vet vi aldrig med Max, samt en spalt för bröstsmärta.
Sedan undvika äta det som är surt. Ingen saft och liknande. Så då startade vi dygnet.

Fira ….

Max var glad att nu få lämna stället
och sa glatt hejdå till tanterna då vi gick.
Såklart måste man ju fira att första delen var
bortgjord så en chokladboll måste man ju bara
få i sjukhusets cafeteria…

…den smakade bra vill jag lova!

…trött kille i bilen hem.

Kvällen….

Kvällen gick fint.
Max var nöjd som fick sitta mycket
vid iPaden dagen till ära ;)

..han besvärades faktiskt inte någonting av sonden
eller apparaten på sidan. Han tordes faktiskt röra sig
normalt, var lite rädd att han skulle bli helt paralyserad ;)

Tyck synd om mig….

Fast lite ”tyck synd om mig” blickar
kunde man få ibland och här får ni
den fångad på bild….

… var lite bekymrad då han skulle äta, men då vi frågade
om han äter med näsan, så skratta han varje gång
och sa ”…..nääää” och så gick det bra ;) Men antagligen
kanske han kände av slangen lite i halsen då han åt,
lite obehag….

…men det gick ändå super få i sig
lite kvällsmål innan läggdags.

Inför natten….

Här sitter Max på pottan och
här ser ni hur allt sitter fast….

…så när vi skulle tråckla på en pyjamas
så var Max lite orolig och så med alla sladdar,
så då lättare jag upp stämningen lite…

Jag sa:
”…Max du har ju sovit över hos din
syrra, så då tycker jag att det är dags för
mig att få sova över hos dig!!”
”…JAAAA!!” skriker Max glad och vi kunde
fokusera på hur vi ska bädda och hips, vips
så gick påklädningen bra ;)

…och oj så spännande det blev att mamma
skulle sova över (utan vetskap att det var för att
hålla koll på honom under natten ;)

Vi hade mysigt innan vi skulle sova och
Max busade med dockan Anna…

…han låg även och berättade för dockan Anna om
hans dag på sjukhuset och då berättade han snabbt
om han fått en slang och en dosa, men sen var det fokus
på studsbollen och de andra sakerna och chokladbollen ;))

Natten….

Om allt annat var lindrigt i sammanhanget
så blev natten jobbig. Men det är ju oxå för att
Max är aktiv under nätterna och vänder och vrider sig
ofta. Men det kliade antagligen i näsan och var lite
obehag från sondslangen för så fort han vred sig så ville
händerna i ansiktet. Så Puh, det blev hela tiden att hålla koll på
hans händer, så han inte skulle lyckas dra ut sonden. Så ingen
sömn alls för egen del. Ville absolut inte göra om allt, pga att
sonden farit ut och då blev det i stort sett vak hela natten lång…

…vi kilade fast dosan på ryggen mellan kalsonger
och lite tajtare långkalsonger, så den inte gled omkring ;)

Idag….

Så har det blivit en del underhållning…


…på programmet, men
eftersom morsan känt sig
halvdöd, så har det blivit
typ lite spel, iPad, film
och sånt.

Sedan beslutade jag
att ta bort sondslangen
hemma själv ( som vi fick
göra om vi ville) och så var
Max farmor och farfar så
snälla och for in med dosan
och jag slapp fara idag.

Att ta bort sondslangen gick
superbra. Max var så duktig.
Det var ju främst tejpbitarna som gör lite ont att ta bort, men det var
en tuffing….

…så här ligger den bortplockade apparaten
som vi då lämna in och så får vi se vad vi får för resultat.

Så hela allt gick väl superbra och smidigt,
lite jobbig natt, men när man är inställd, så går
ju det med. NU är det ju gjort !! :)

Sjukhusdygn….

 

Ja, våran 4:e advent blev kanske
inte så där stämningfull som vi hade
hoppats. Tanken var ju att få fira den med
min släkt med vår årliga ”lilla julafton”.
Det är en sån tillställning som man längtar
till varje år ;)

Men tyvärr, fick det bli andra planer
detta år, det blev besöka akutmottagningen
med Max och det blev inläggning över natten.

Krassligt….

Max har ju varit förkyld och fick feber på
torsdagen. En enorm snorproduktion och
väldigt svårt att andas på natten och därför
flera oroliga nätter på varann.

Sedan började det lördag kväll bli en
gnyende Max och gråtande över något
som gjorde ont. Han varken åt eller drack.
Misstänkte allt från hals, öron eller lungor.
Så söndag efter lunch beslöt vi oss för att
fara in och låta dem kika på honom.

Akutmottagningen…

Som vanligt hamnar vi på akutmottagningen
eftersom Max alltid insjuknar lagomt till en
helg ;)

De tog en snabbsänka och den var lite hög,
så det blir direkt att klistra emla plåster
inför ev droppsättning…

…så en gråtande kille i väntrummet med
plåster där de tagit blodprov och bedövningsplåster
i armvecken och på handen, vilket gjorde att
Max gick som en mumie, men händerna utåt
sträck, som alltid då han har plåster. Går ju inte
använda armarna till något då ;)

Inläggning…

…efter läkarens bedömning ville hon behålla
Max över natten för att ge honom dropp och
börja med medicinering, då han både hade en
stor virusinfektion och streptokock infektion
i halsen (halsfluss).

Så det var här man förstod att det skulle bli
en sjukhussal istället för festligheter :(

Nice room….

Max fick ett jättefint rum,
inrett som i rymden…..

  
 
 ….medan vi väntade på att
dropp skulle sättas, så kunde Max
stå och kika på en traktor som skottade precis utanför vårt fönster.

Så han var nöjd att stå på första parkett ;)

Sedan blev det sättning
av nål för droppet….

 

…här sitter han och har fått en nål fastsatt på handryggen
och ett dropp monterat. Som vanligt är det underbar
personal som tar hand om Max och efter nålsättningen
så fick Max välja sig något, för att han varit så duktig
och det blev en söt nalle….

 

…så då blev det lite glada miner igen
och lite bus och pussar och kramar :) ….

…för att sedan däcka och vara så slut…

…trött och slut men samtidigt orolig och aj-aj
och tjock näsa och blödande slemhinnor både i
näsa och mun. Så det hann bli många ställningar i
sängen under natten….

  
  

…så fick man full sjå att hålla reda på droppslangen, i alla
vändningar fram och tillbaka. Droppställningen gillade inte
Max aktivitet, så det resulterade hela tiden i att den började larma.
Varje gång det larma, fick jag lov larma på personal som i sin tur
skulle komma in och trycka på en knapp och kolla droppet varje gång.
Desssutom hade då Max precis kommit till ro en liten stund och somnat
in och man tänkte att NU har man själv chansen att slumra lite, då
LARMADE det förstås. När det dessutom tog en stund för personalen att
komma till rummet, så han ju Max vakna till av alla pip. Så då
var vi på ruta ett igen! Puh! Så ingen sömn till mamsen, inte ens
en liten minut, denna natt!

Morgonsidan….

Sedan på morgonsidan efter bortplockning av
dropp, näsdroppar m.m så somnade Max och
sov bra mellan 07.00 och 10.30.
Då hade man ju själv haft chansen att sova om det inte
vore för allt annat som händer på sjukhuset.
Det är ju hela tiden in personal för koll av diverse
och även ronden med läkare sker ju då. Så ingen
sömn här inte ;)

Blev dock lovade få fara hem på eftermiddagen
om Max började dricka och äta lite.
Så det blev operation uppnå detta, för att slippa
vara kvar en natt till.

Vaknade piggare….

En natt med dropp satt bra,
Max vaknade piggare och hade till
och med ett leende på läpparna.

Han saknade sin pappa och efter ett
telefonsamtal med honom….

…så var han så nöjd sedan ;)

Leken tog över….

Sedan blev det leken som tog över i rummet.
En tjej från lekterapin kom upp med bilar
och en keyboard, så det blev sång och musik
blandat med bilkörning….



..fantasin var det inget fel på.

Vi lekte till exempel och kastade nallen mellan sängarna
och så hamnade den i vattnet, mamsen fick lov att fiska
upp den med fiskespö och trodde hon skulle få en stor fisk
men till stor förvåning var det en nalle på kroken ;)
Till varje gång jag gjorde det ”förvånade minen” så
skrattade Max så gott !! ..och kan meddela att vi
lekte den MÅNGA gånger ;)

Kastade nallen….

Just nallen var toppenskoj att leka med olika
saker. Max kom på själv att vi sedan skulle sitta i
samma säng, i varsin ände och katsa den till varann
och samtidigt säga saker som hörde ihop.
Så vi började med saker att göra utomhus på vintern
och om jag sa ”pulka” sa Max ”madrass” och sa jag ”snöboll
så sa Max ”snögubbe” och så höll vi på så till orden började
ta slut på ämnet.

Då bytte vi typ till exempel ord som hörde julen till.
Där var det så skoj, för vi körde ju alla vi kom på eftersom,
typ tomte, släde, julklapp, lucia, stjärngosse , ren osv….

Max var jätteduktig på komma på ord, men då det
tog slut julord….så satt han och funderade länge och
drog sedan till med ”….mulen” ;) …och visst den följer
ju med renen Rudolf  :))

Mellanåt blev jag en grävskopa som kom och lyfte
upp saftglaset för att ge Max en hutt och då gick det
hur bra som helst att få i sig ;))

Utskrivna…

…efter pytsat i honom ett helt saftglas + 5
skedar fil, blev vi utskrivna med promissen att
vi skulle var noga med att pytsa honom med
framförallt dricka.

I natt blev jag orolig att vi blivit utskrivan
för tidigt. Har haft jättejobbigt med rossel
och täppt näsa. Har fått sitta med honom upprätt
i sittande ställning emellanåt och Max somnade
inte förrän kring 03.30 ….

Men medicinen har hunnit göra lite verkan tills
idag och idag har han fått i sig små mängder mat.
Men största bekymret är nog inte streptokockinfektionen,
för den får han behandling för, utan virusinfektion som
producerar mängder med snor, är den som är mest
jobbig och orsakar mest jobbigt för Max, trots att man hela
tiden preppar honom med medikament.

Läget idag….

…är som sagt pyttelite bättre för Max. Men
däremot har vi allmän sjukstuga, där alla i familjen
ligger idag. Jag känner mig dock snäppet bättre, men
storasyrran och pappsen, har nog troligen oxå åkt dit
på halsfluss. Får avvakta tills imorgon och se om vi
behöver fixa medikament till dem oxå!

Så bara gilla läget och ta det som det kommer.
Vi har bäddat med madrasser i vardagsrummet.
Vi har bestämt att vi inte behöverstressa ihjäl oss
för att det är jul.  Blir ingen superstädning eller så.
Det funkar ju ändå!

Har ju hunnit förbereda en massa innan, som
tur är. Julkoretn postade , så det är nog bara
julmaten och klä granen och vi har ju ända till
lördag på oss ;)  

Så nu försöker vi lägga energin på att vila och
bli friska. En stor önksan är väl att nätterna kunde
få bli sovande framöver.

Lite skoj idag….

Då Max och pappsen ska kasta nallen mellan
varann och göra som vi gjorde på sjukhuset
med orden, så blev det skoj.
Då hör jag dem gå igenom en massa julord och
sedan kommemr de in på djur och de fortsätter
hitta ord som passar ihop och Max är snabb på hitta.

Lite skoj är då pappsen börjar med hund och
Max kontrar med Appo som är farfaras hund,
pappsen säger Mikko som oxå är en av hundarna,
Max säger då farfar och pappsen hundgård och då
säger Max hundbajs (!!) ….det var väl superbra!
I hundgården är det ju hundbajs förstås.
Lät så skoj!!!
Vad vi skrattade :))

Gastroskopi…..

 

Dagen för gastroskopi, som var igår, så vaknade
Max redan 06.00 och började redan då att fråga
efter ”banan” och det kändes redan då inte roligt
att måsta neka honom eftersom han fastade inför
sin sövning och gastroskopi.

Tur jag inte visste då att hela undersökningen skulle
bli uppskjuten och att det skulle bli 5 timmar senare
som han äntligen fick fara upp på narkosen.

Klockan 8 …..

Kom en sköterska in och började med lite förberedelser, 
Max fick ta på sig den vita skjortan och fick ett armband
med personuppgifterna, så de inte ska kunna förväxla
honom uppe på narkosen…..

…här visar han det fina armbandet ;)

Sedan fick han emla plåster (bedövning) i både
armvecken och på händerna inför nålsättning…

…lite skoj är det att så fort Max får ett plåster 
så får han känslan att han inte vill röra händerna
då, även om vi säger att det går bra. Så det ser
så roligt ut, då han absolut vill hålla dem stilla
och i utsträckt läge :)

…fast han sitter hos pappa, så vill han inte lägga
ner händerna ;))

Klockan 9.15 ….

Det var tiden som det var tänkt att sövningen skulle
bli, men den passerade och personalen väntade på
att få besked från narkosen, när det skulle bli.
Det är nu minuterna blir långa och man tittar på
klockan stup i kvarten! Dessutom har vi ju en kille
som är hungrig och frågar efter en ”banan” :(

Klockan 9.30

Var det dax att sätta en nål på Max, så vi fick komma
till ett undersökningsrum och där försökte de få fast
en nål på Max hand ett bra tag ….

…men de fick  till slut ge upp. Det gick inte. Max har
lite små och svåra kärl att sticka i. Så de besluta att
de skulle få sätta nål uppe på narkosen istället….

…så fortfarande armarna i vädret, men nu med ett
roligt plåster på ena handen ;)

Mer väntan….

Ännu mer väntan och en grabb som är så hungirg.
Jag vet inte hur många gånger vi försökte förklara
för honom, varför han inte får en ”banan”.
Lilla stackarn. Men när det gått 5 timmar från det
han vaknat (kan förstå suget efter bananen !) så
händer det saker…..

Klockan 10.50….

Nu har narkosen ringt, så de kommer in med sista
förberedelserna. Max får alvdeonsupp i rumpan
och sedan får han en lugnande hutt i form av
banansmak …..

….han brukar inte vara lätt att lura i medicin,
men antagligen var han förstås lite sugen på något
i munnen och så var det ju en släng av banansmak :)

Sedan fick jag klä om i blåa ”operationskläder” och
så var det dax bege sig upp till narkosen….

 

…Max får åka i sin säng upp till narkosen. Jag tror han tyckte
det var skoj att ligga i sängen och åka hiss samtidigt ;)

Klockan 11.00….

Väl uppe på narkosen får Max flytta över
från sängen till en brits….

… det var en skojfrisk gubbe och glad tjej som
tog emot oss där…

…de hjälptes åt och skulle sätta en ny nål på
Max. De trodde först de fått dit den, men tydligen
så ”kröp” den oxå ut (!!)

…de var så gulliga och de pratade hela tiden med Max,
som nu började bli lite fnittrig, av det lugnande. Så han
svarade bara med skratt hela tiden. Ni ser ju han ligger
där och skrattar på britsen :)

 

…den ena sköterskan passande även på att ge Max
en liten igelkott, som Max oxå bara skratta åt :)

I samma veva kommer narkosläkaren som har ansvar över
Max sövning och presenterar sig, och så fick de istället besluta
att söva honom med mask istället och sedan sätta nålar i efterhand
eftersom det inte gick som de hade tänkt….

…så då blev det koppla fast elektroder för övervakning
av hjärtat och saturationsmätare (som mäter syret)
och som ni ser så skrattade bara Max åt allt =)

Här håller Max på somna in. Sköterskan beskrev att
han kan börja rycka då de blir sövda på mask, eftersom
medlet de andas in har den effekten. Hon ville bara
förvarna mig, så jag inte skulle bli förskräckt.
Men det tyckte jag inte var så farligt.

Däremot började han låta så tungandad och väsa, typ
som då han är på G att få krupp och då meddelade de
att nu sover han….. så nu får du lämna honom
Det lät lite otäckt tyckte jag, men det är väl så det ska låta.
Så jag fick då lämna honom i deras händer och då vi
går ut genom dörren så kommer det en annan sköterska
med ett bord fullt med saker, till själva gastroskopin.

Känslorna….

Jag tycker att jag inte var så nervös innan sövningen
och själva sövningen gick ju bra, trots att de inte lyckades
få dit nålar på honom. Däremot, tyckte jag det var lite
jobbigt då jag sedan kom ner till rummet igen och man vet att
han ligger sövd. Då kände jag att jag kunde ha låtit bägaren
runnit över ett tag, då tanken bara är att man vill att det ska
vara klart och att han vaknar igen.

Klockan 11.55 …..

När klockan började närma sig 12 så började jag bli
nervös. Det är ju en snabb undersökning och jag vill att
vi ska få besked att det är färdigt. Glömmer aldrig
hjärtoperationen och den hemska väntan på telefonsamtalet
från hjärtkirurgen, som kom efter 6 1/2 timmes väntan.

Men nu precis då jag började vilja veta något, så
knackar en sköterska på dörren och säger att vi får
komma upp till uppvaket :)

…så det var en sovande Max i sängen.
Underbart att vara tillsammans igen :)

Klockan 12.45 ….

Nu vaknar Max till för första gången….

…så vi kan plocka bort syrgasen. Han mår inge
dåligt, men är supertrött, så han somnar om.
Men lite skoj är att då han satt upp i några sekunder,
helt vimmelkantig, så han han säga ett ord,
banan”  :))

Sedan passade de på att plocka bort en extra nål
som de satt i halsen, eftersom han var svårstucken
och de ville gardera sig med en extra.

Efter det, ringde de efter avdelningens personal som
fick hjälpa oss ner på avdelningen igen….

..pappsen hjälper till som chafför.

Klockan 13.15….

Max är supertrött. Vill inte dricka än, så han får
behålla droppet och så får han fortsätta sova så
länge han behöver….

 

…pappsen jojinar och somnar även
han bredvid ;)

Klockan 15.30….

Börjar Max vakna till igen.
Den här gången syns det i blicken
att han är piggare. Nu vill han ha ”banan” ….

…så givetvis fick han sin kära ”banan
och den gick med i ett nafs ;)

Klockan 16.00…

Ville han ha mera mat.
Personalen hade sparat lunchen till honom
och vilken lycka då det var plättar !!!

…han verkligen njöt av dem och smackade
hej friskt då han åt.

Klockan 17.00….

Efter maten och en hel del drickande så verkade
ju allt flyta på bra så jag frågade om vi inte kunde
plocka bort droppet. Max var ju sugen kliva upp
ur sängen, så det blev det….


droppet bort

Tacksam och artig liten grabb….

Han var så söt Max. Det var som om han
kände sig väldigt tacksam att det var över allt.
För först då han satt och åt plättar, så tappade
han någon liten bit i sängen emellanåt och jag
hjälpte honom då att ta upp den och varje gång
sa han ”tack snälla lilla mamma” och jag fick en puss.
Då ville man ju bara äta upp honom ;)

Sedan då sköterskan kom och tog bort droppet
och då säger han helt klart och tydligt till henne:
tack så mycket” och sköterskan bli så paff att han
är så artig ;)

Sedan går vi in i duschen och när jag duschat klart
honom och sitter med honom i famnen med en stor
handduk omkring honom och myser, så frågar jag
honom: ”var det skönt med en dusch?”
Då svarar han:
Ja, tack så mycket snälla lilla mamma!”
Det är då man bara skulle vilja stanna tiden, sitta
där med honom i famnen och mysa i timmar!
Jag kan säga att det var då som mina tårar börja rinna
av ren kärlek istället för tidigare på grund av oro :)

Klockan 18.00….

Helt piggelin kille som vill och leka :)
Så iväg till lekrummet så klart!!

Det var en trött mamma som bänkade sig
bredvid alla leksaker och som tur var nöjde sig
Max att leka själv med alla olika saker. Så jag kunde
sitta och titta på och bara vara med i snacket lite.

Vi fyllde på med lite kvällsfika och Max var hur pigg
som helst då det närmade sig kväll. Så jag tänkte just
om det skulle bli något sova. Natten före var ju ingen hit.

Men faktiskt så sov han ganska bra under natten , men
vaknade 05.00 (!!)
…..och skulle inte somna om så det var bara vackert att
kliva upp i morse. Sedan kanske ni fattar, VAR vi hamnade
redan 06.00, jo i lekrummet igen ;)

Nattpersonalen jobbade ju fortfarande (!!) då vi lekte
som mest i lekrummet och de kom och sa just att de hade nog
inte varit med om någon tidigare som varit så tidigt där förut :))

Hemgång….

Idag vid 09.00 kom pappa och storasyster och
hämtade oss. Storasyster var så gullig och kom
med ett paket till Max….

…spännande och lycka då det var en ny bil =)
Våran ”artiga” lille kille skulle inte ge dem en kram
utan han skulle skaka hand…..

 

…först med syrran och sedan med pappa och så
säger han ”tack så mycket” :))

Hemmaplan igen….

Så nu är vi på hemmaplan igen och oj så skönt!
Skönt att ha det bortgjort och skönt att allt gick bra.
Vi fick veta av en läkare att de inte hade sett något
konstigt i tarmarna på Max, men att biopsierna som
de har tagit, ska de kolla på i mikroskop, så vi får inte
veta förrän om en vecka om han har gluten, eller inte.

Efter 3 dagar i sjukhusmiljö, så sätter man otroligt
värde på att komma hem igen. Ska bli skönt krypa ner
i sin egen säng….