Logoped besök…..

Idag började vi morgonen med att fara och hämta
upp Max resurs Ingela på dagis och sedan for vi
in till stan för ett besök hos Max logoped.

Oj, vad Max for fram…..

…över golvet hos logopeden! Han skulle leka med allt
och gärna samtidigt. Det är ju förstås roligt då det är en
massa nya leksaker =)

Max och logopeden började som vanligt att ”leka” på
golvet. Det är hennes sätt att se lite vilka färdigheter
han har. Jag har frågat tidigare om det var OK att lägga
ut någon bild då hon är med och jag glömde nu fråga,
men jag hoppas det är OK. Tänkte kunde visa lite vad
han får göra hos logopeden

Tecken och bildförståelse….

Logopeden kollar om Max ser vad det är på bilderna
och att han kan teckna eller gärna säga dem.

 

Här sitter logopeden med teckendockan ” Molle
och ”Molle” ger Max flanobilder som han ska sätta
upp på flanotavlan. Hon pekade även på golvet där
bilderna låg och om han kunde ta ”katten” eller
cykeln” eller vad det var och se om han tar rätt.
Det gick bra (även om han var mycket intresserad
av allt annat i rummet oxå =)

Ljudning……

Sedan tog hon fram påsen med tygbokstäverna
för att få höra lite ljud från Max……

…..men han är lite så, att då vi är hos logopeden
vill han inte prata lika mycket som hemma, vilket är
vanligt, sa logopeden. Men vi uppdaterade henne med
vad han kan och inte.

Jag tror att vi här hemma ska gå vidare lite mer
och ta fram fler bokstäver och jobba med. Vi kanske
står och stampar lite med samma…?!

Det är tur att logopeden är flexibel ibland. För
hips, vips skulle ju Max sitta i myshörnan med
kuddar, så då fortsatte de kolla bokstäver där =)

Begrepp…..

Sedan lekte det med en låda för att
kolla begreppet ”lika”….

…då lade först logopeden fram 2 bilder på olika djur
och tog sedan fram ett leksaksdjur och han skulle då
se vilka som är lika och sätta leksaksdjuret rätt.

Så där tror jag vi ska ändra lite i vår låda hemma.
Att ha en bild och en sak och se att de är lika.
Jag har bara haft 2 lika saker.

Utvärdering…..

Sedan fick Max släppa loss och leka i rummet och vi pratade
hur det går hemma och på dagis. Logopeden tycker det är bra
med våra ”väskor” här hemma och tycker att vi får med allt som
vi ska träna just nu. Att vi fortsätter med dem och får uppdatera 
väskorna eftersom. Sedan försöker ju dagis att få in allt som vi
tränar hemma på något sätt på dagis, i olika saker, så det fungerar
jättebra. Logopeden säger just att vi gärna får ringa om vi funderar
hur vi ska gå vidare med vissa saker och det känns tryggt att ha
den möjligheten.

Munmotorik….

Men innan vi var helt klara så avslutade vi med att få med
oss lite ny träning hem. Logopederna har börjat att arbeta
med en ny metod som kommer via Sarah Rosenfeld-Johnson.

”Sara Rosenfeld-Johnson has more than 30 years of
experience as a speech and language pathologist”

Man kan läsa mer om henne på sidan Talk Tools  där hon
bland annat har en blogg. En del produkter som Talk Tools
har kan man köpa via Mun-H-Center

”Mun-H-Center bedriver, i samarbete med Ågrenska,
försäljning av ett urval orofaciala hjälpmedel och
oral­motoriska testmaterial samt några publikationer
från eget förlag. Försälj­ningen bedrivs som en ren
service och utan eget vinstintresse”

Träningsmetod med sugrör….

Denna Sara har utveckat bland annat en träningsmetod med
sugrör.  Det är just för träning av munmotoriken och har
visat sig vara bra för bland annat barn med Downs Syndom,
som ofta har nedsatt muskeltonus. Sugröret bidrar till att
man drar in tungan och sluter läpparna och tränar muskulaturen
i munnen. Det stärker även käkmusklerna. Det ska då i sin tur 
underlätta just att kunna få fram vissa ljud och prat.

 

Så nu ska vi få testa detta med Max och denna metod
består av 9 olika sugrör. Vi ska nu börja med det lättaste
som är som ett vanligt sugrör men lite rolig med en kanin
på. Kaninen har till uppgift att vara ett ”läppstopp”.

Så Max fick suga i sig lite saft med ett vanligt sugrör. Sedan mätte
logopeden hur långt in på sugröret Max har läpparna, hon förde
sedan över det avståndet till det nya sugröret. Så vi klippte av
sugröret på markeringen då vi kom hem. Sedan får han börjar
suga där och hålla på så en veckas tid. Sedan ska man klippa av
sugröret ett visst avstånd och så fortsätta en vecka…osv fram tills
det är kvar ett visst avstånd fram till läppstoppet.

Det är ju olika hur länge man kan behöva träna vid ett avklipp.
Det måste gå bra att suga innan man får gå vidare. Max ska inte
spilla eller att det kommer utanför. När han sedan klarar detta
sugrör bra så kommer man allt eftersom byta ut sugrör till svårare
där det kommer vara mycket mer motstånd, osv…

 

Ni kommer väl ihåg de här ”snurrade” sugrören, där man
verkligen får kämpa för att få drickan upp till munnen =)
Det blir sånna varianter sedan med olika svårighetsgrader.
Ringarna på sugrören fungerar som ”läppstopp”.  

Jag hittade en artikel om just denna träningsmetod,
med sugrören,
som ni kan läsa här >>

Så för oss blir det lite mer tätare kontakt nu med logopeden för
uppföljning i detta, annars kommer den vanliga
”språkkontrollen” ligga på ungefär ett halvår mellan besöken.

Många kända ansikten….

När vi var på väg hem från logopeden så stötte jag på en massa
arbetskollegor. Jag har ju jobbat både inne på sjukhuset på
arbetsterapin och hann idag träffa kollegor där i korridoren samt
kollegor från distriktet, där jag oxå jobbat (som av en händelse
hade en träff just idag på sjukhuset) Så det var lyckat och Max
fick många att säga hej till =)

Spenderat eftermiddagen på sjukhuset….

Torsdag den 28 Januari 2010

På förmiddagen plaskade Max och pappsen i
varmvattenbassängen med habbens badgrupp. Max hann
sova en liten stund hemma innan det var dax att fara till sjukhuset
på planerade besök.

Så vi har spenderat hela eftermiddagen inom sjukhusets väggar
och det blev en dryg dag innan det var klart.

Influensa vaccinet…….

Vi började med ett besök på barnmottagningen för att få
”vanliga” vintersäsongens influensavaccin. Jag tycker då
man nyss gett svininfluensa vaccinet 2 ggr så känns det inte
om man gör annat än ger honom en massa sprutor.

Vaccinet inpsprutat i överramen det gör ont. Farmor som
var med försökte distrahera Max lite med mini-såpbubblor,
och även om de är lite kul så tar det ju inte bort det onda
sticket. Aj,aj så ont det gjorde….lill-stackarn.

Max är alltid skeptisk då vi går in i provtagningsrummet han
vet vad vi brukar göra där. Så han säger ”näää” till sköterskorna
då de frågar något. Sedan är han desto gladare då vi går därifrån,
då vinkar han glatt med handen och säger ”hejdå”. Då var det
klart för denna gång, tänker han nog.

Fikapaus…..

Vi hade lite tid att slå ihjäl innan nästa anhalt, så då bestämde
vi oss för en fika. Max blev väldigt förväntansfull. De hade
jättestora bullar och det såg lite kul då Max tog denna jättelika
bulle och högg i med tänderna…..

 

…supernöjd förstås. Så klart åt han upp hela
bullen, till sista smulan =)

Ögonmottagningen…..

Var nästa anhalt. Rutinkoll av ögonen som barn med
Downs  Syndrom får göra. Här blev det en massa väntande.
Minuterna känns vääääldigt långa i ett väntrum. Vi var
först 15 minuter tidiga och sedan var läkaren försenad så
det drog ut på tiden….

Max försökte dock roa sig med de få leksaker som fanns.
Efter ett tag fick vi komma in till en sköterska som skulle
mäta ”längden på ögat”. Hur man nu kan mäta en längd på
ett öga ??! =) Men hon hade i alla fall en manick som hon ville
prova på Max. Sköterskan var innan väldigt skeptisk till att det
skulle fungera och var som inställd på att det skulle misslyckas.
Men Max satt så still så och tittade som hon sa in i denna apparat
och tittade på den ”nallen” som skulle finnas på bild därinne. Så det
gick snabbt och fungerade perfekt. Så hon var impad av lilleman.

Sedan blev det mer väntan på själva läkaren…..

 

Efter ett tag fick vi komma in till läkaren som lös i Max ögon
med en liten ficklampa och då satt Max oxå still och gjorde
som han skulle. Sedan fick han droppar i ögonen som var
”pupillvidgande”. Så då var det bara ut och vänta
i 45 minuter igen……

Tog en promenad….

Men då passade vi även på att ta en promenad till mamsens
gamla jobb och hälsa på arbetskamrater, så det var skoj göra
en snabbvisit. Max gillade att springa i de långa korridorerna =)

Tillbaka i väntrummet igen….

Lite dålig bild, försöker dock ta på Max ögon, där
de svarta pupillerna nu är vidgade och stora.

Tillbaka in hos läkaren efter 45 minuter + en del försening.
Då kollade han först i ögonen med en lampgrej som han hade
på huvudet och sa att han inte har någon starr i ögonen.
Sedan tog han fram en lång stav med olika glas och tittade i
Max ögon och kunde därefter säga att Max ögon var bra, inga
behov av glasögon och att vi skulle bli kallade om ett år igen.

Så det var ju förstås skönt. Man är lite impad av alla apparater
som finns. Att man kan se om man behöver glasögon innan
man själv kan sitta och titta på bokstäverna på väggen eller
säga om man ser dåligt.

På hemmaplan…..

Trötta kom vi hem. Vi hade dock fått nya inlägg till Max
skor från sjukgymnasten idag, som oropedteknikern
skickat till henne.

 

Det är den blå sulan. Här ser man skillanden mellan vanlig sula och den.
Mer uppbyggd och ska ge bättre stöd till foten. Så vi hann testa dem en stund här hemma och Max klagade då inte att det skavde eller så, så de kanske funkar bra.  

En trött Max frågade faktiskt själv om han fick gå och sova
i sängen sedan. Mamma längtar oxå, men jag tror dock att
det blir en tuff natt i sängen för mig. Värken är jobbig redan
och blundar jag så snurrar det i huvudet, vilket är ett tecken
på en natt med yrsel.

Läkarbesök, ortopedrond & hjärtkoll…

Torsdag den 10 december 2009

 
Ja, vi har hunnit med mycket på en förmiddag.
Det är skönt då det för en gång skull har kunnats planera ihop på samma förmiddag alltihopa, då har man det bortgjort, även om det blir en del.

Vi kom upp till Sunderbyns sjukhus redan 8.40. Men vi får då veta att hjärtspecialisten från Umeå är försenad. vi fick vänta litegrann i väntrummet och Fanny och Max utforskade allt möjligt. Här har de krypit in i en koja =)

Efter en stund fick vi komma in och börja med att väga och mäta Max. Det känns som om han börjar bli stora killen.

Han fick nämligen idag för första gången väga sig som vanligt, stående på en våg med kläder.
Tidigare har det alltid varit nakenvikt. Han är nu 85 cm lång och väger 13 kg. 
När jag checkar av honom mot ”Downs Syndrom egna vikt och längkurva” så ligger han lite under sin kurva på längden och följer bra med vikten.
Här finns en länk till dessa vikt och längkurvor: Growth Charts for Children with Down Syndrome

 EKG på hjärtat….

En sjuksköterska gör alltid ett EKG på hjärtat. Då fäster de elektroder på bröstkorgen och runt fotleder och handleder på Max. Sedan får de en hjärtkurva utskriven på papper som de ger till hjärtläkaren. Sköterskan frågade just om Max brukar tycka det är jobbigt att sitta still, men vi sa just att tidigare har det brukat gå bra, men det är ju som sagt ett halvår mellan gångerna, så det är svårt att veta. Men vi testade att han bara satt i mitt knä istället för att ligga och det funkade super. Han satt blixtstilla hela tiden =)

Läkarbesök….

Vi fick klämma in ett läkarbesök av jourdoktorn på barnmottagningen då vi ändå skulle få vänta på hjärtläkaren. Max utslag har blivit värre och runt munnen hade det idag på morgonen bildats blåsor som spruckit. Så den kvinnliga läkaren kunde konstatera att våra misstankar stämde…. SVINKOPPOR. Attans! Men det var ju skönt att få det konstaterat. Så han fick utskrivit antibiotika i flytande form som han ska äta i 10 dagar. Vanligtvis skriver de oftast ut en salva, som man ska hålla på att smörja med, men hon sa att det var ganska besvärligt, då man ska hålla på lyfta på skorporna och smörja. Så det var skönt att hon istället ville skriva ut vanlig medicin istället. Det var även skönt få göra bort det här och inte behöva till vårdcentralen för att kolla.

Men nu får inte Max vara på dagis eftersom svinkoppor är smittsamt mellan små barn. Så kopporna ska först hinna torka ut och ramla av innan  han får gå tillbaka. Så förhoppningsvis är han väl okej till måndag, när han nu får en dryg helg på sig.

Ortopedrond….

Innan det var dax för ultraljud på hjärtat hade vi inbokad ett besök på en ortopedrond. Där var Max sjukgymnast, en barnortoped, en barnläkare och en ortopedtekniker. Max fick ta av sig skor och byxor och springa omkring och leka i en gympasal medans de kollade in honom. Det var framförallt fötterna de skulle kolla, eftersom vi tycker att han går så mycket på insidan av fötterna. Vi vill veta om han behöver något speciellt stöd så att det inte blir någon fel belastning då han går.

Men skönt nog så säger barnortopeden att det inte är någon fara. Hon tycker inte att han belastar fel, utan det är på grund av att han är plattfot (finns i släkten) som det ser ut så. Men hon kollade in och undersökte fötterna och tyckte att han ska ha stabila skor med lite hålfotsinlägg, om han inte tycker det blir obehagligt. Så ortopedteknikerna kommer beställa hem sånna till honom och så ska sjukgymnasten prova ut dem senare till Max.

Vi frågade även det här med inneskor. Han har ju nu ”ortopediska stabila skor” inne på dagis ( han har sluppit dem hemma, eftersom han då bara vill ta av sig dem) och vi ville veta om det är jätteviktigt att fortsätta med dem. Ibland känns det som de är lite ivägen då man ska klättra i myshörnan eller liknande. Barnortopeden tyckte vi kunde variera mellan skor och ”barfota” på dagis. Han behöver inte ha dem hela tiden och att vi inte behöver ha dåligt samvete över att inte ha dem. Men hon tror att fötterna mår bra av att ändå ha dem litegrann. Men anpassa lite efter vad man ska göra på dagis. Men eftersom han har slappare muskeltonus allmänt i kroppen så är det bra med välja stabila skor både ute och inne.

Sjukgymnast avstämning….

Eftersom vår sjukgymnast oxå var på plats så blev det att surra med henne litegrann efter träffen. Hon tycker att Max är duktig på att röra sig och håller igång.

  • Man kan tänka på att det är bra med att klättra,
  • att både dra och skjuta olika saker, tränar rygg och magmuskler.
  • Att stå på tå och sträcka sig efter saker.
  • Att stå och parera (typ stå och fånga stor boll eller liknande) och
  • att gunga i vanlig gunga är bra  träning och bra för balansen.
  • Sedan är bad det allra bästa för hela kroppen.
  • Sedan tror hon på hästridning för Max i framtiden. Det brukar ge väldigt bra träning. Då får jag lite ”panik” jag som har lite svårt för våra ”fyrbenta vänner”. Men då sa hon att typ fyrhjulskörning är ungefär lika bra träning =) så då kändes det som om det problemet var löst. Inte svårt att motivera till sån körning längre fram tror jag =D
Ultraljud på hjärtat….

Då var det till slut dax för utraljudet på hjärtat.

Här sitter Max och väntar
på hjärtläkaren bredvid
ultraljusapparaten. Samma
hjärtspecialist fortfarande
som vi träffade första gången
dagen efter Max föddes och
som vi sedan har träffat med
jämna mellanrum under dessa
2 1/2 åren. Lite glesare och glesare.
Nu kommer det dessutom bli ännu
glesare (jippii!!)

För hjärtläkaren tycker att vi nu
kan ses om 1 år istället för ett 1/2 år
som vi har haft tidigare och det känns
ju toppen. Det såg nämligen lika bra
ut i hans hjärta som vid förra
undersökningen.

Max har ju 2 olika hjärtfel….

  1.  Inne i själva hjärtat har han ju fått nya väggar och hjärtklaffar då han var 5 veckor gammal. Han har en klaff som läker litegrann där. Men han sa att förra gången fick vi höra att läckaget var ”lite till måttligt” men idag säger han att kunde nästan vända på det ”måttligt till lite” istället, alltså i positiv riktning. Han tror att det är ett läckage som Max kommer kunna leva med, om det nu inte blir större längre fram.
  2. Sedan har han ju även bortopererad en klaff upp i lungpulsådern och där läcker det litegrann. Men det är ett bra flöde i dagsläget. Skulle det läckaget bli större med tiden, så måste man kanske kolla närmare på den om det behöver någon åtgärd. Men han sa att det är inget man kan förutspå idag hur det är om typ 10 år. Han trodde att det isåfall var mycket längre fram. Hjärtläkaren sa att om Max skulle bli väldigt och påtagligt anfådd av väldigt liten aktivitet, kan det vara ett tecken på att det har blivit mer läckage i någon klaff och att vi då ska höra av oss, men han tror inte att så blir fallet med Max.

Så med en lättnad inom sig så lämnade man undersökningsrummet och ska förhoppningsvis inte behöva återvända dit förrän om 1 år igen.

Fika…..

Visst har vi hunnit med mycket under 1 timme och 45 minuter??!!
Såklart hade vi lovat barnen fika efter alla undersökningar och de var rejält sugna . Så vi tänkte först äta lunch med någon gobit efteråt. Men klockan var 10.45 då vi stod i resturangen och maten öppnade 11.00. Vi orkade inte vänta, så laddade med en massa fika istället (!!) Gott var det! Sedan tog vi en senare lunch hemma istället.

Nu sitter jag gode trött….

Bägge barnen bestämde sig för att inte kunna sova igår kväll och det tjorvades hit och dit. Max somnade inte förrän efter 22- tiden och Fanny 23.30 ! Dessutom blev min natt inte den bästa och så ett sånt här digert program på förmiddagen. Puh! Skönt att det inte är något mer planerat i veckan. Ska skicka iväg tösen på skolan imorgon då hon piggat på sig nu under dagen. Så synd att Max inte får fara, han längtar nog tillbaka på dagis.

Vicken trevlig förmiddag & mysig eftermiddagsvila….

Fredag den 4 December 2009

 
Idag har vi varit på Habiliteringens träff för familjer
som har barn med Downs Syndrom i Piteå. Det var väldigt trevligt. Många kom, både gamla bekanskaper men även nya. Fick bland annat träffa en lite kille på 3 månader……mysigt!

Ibland tycker jag inte att det var längesedan Max låg som liten bebis i famnen och att det gått så fort till 2 år och 9 månader. Men samtidigt ibland känns det som om vi har upplevt sååå himla mycket med Max, så jag kan ha honom äldre än vad han är. Så ibland känns det konstigt!

Det var både föräldrar, syskon och resurspersonal från förskola. från habiliteringen var det arbetsterapeut, sjukgymnaster, kurator, psykolog. logopeder och en ny i teamet, som jag inte riktigt hajade hennes arbetstitel, men typ ”specialpedagog/beteendevetare”.

Lek & rytmik…….

Idag börjades det med lek & sång för alla både stora och små i gympasalen. Ett uppskattat inslag av barnen. Jag tog förstås flera kort och helst hade man ju velat visa upp alla barn, men det får ju bli våra barn då jag inte kan lägga ut någon annan här.

Ni skulle ha sett den
GLADA minen….då de
plockade fram den stora trumman.

Då Max gick på Lek & Rytmik tidigare så fick de alltid spela på denna och sjunga. Det är ju så skoj att stå vid trumman och få slå på den med de stora trumpinnarna medans alla andra sjunger  …

”Å Max han spelar på trumman han spear medan vi sjunger så här…goddá, goddá, hur mår du idag, vi hoppas att du mår bra….”

 

På första bilden fick de även instrument att använda i en del låtar. Koncentrerade barn som lyssnar vad sjukgymnasten säger =) På andra bilden ska barnen springa från en bänk och kasta sig i en madrass då det är deras tur. Superskoj!

Mumsigt fika…..

Efter det gó fika tillsammans och seda fick vi dela upp oss. Arbetsterapeut och sjukgymnaster tog hand om alla barnen med lek och pyssel och vi föräldrar fick sitta och prata om ditten & datten. Det är guld värt!

Vi fick bland annat information om en studiecirkel som 5 av de andra föräldrarna går i Karlstadsmodellen, som är en modell för språkträning. Studiecirkeln låter så intressant och bra och det känns tråkigt att jag inte är med. Men jag tog beslutet att inte vara med tidigare då förfrågan kom eftersom det är långa arbetspass, då de väl träffas och min kropp orkar inte. Så lite tips fick jag och det sitter ju inte helt fel då man själv försöker hanka sig fram mellan lämpliga övningar och dylikt här hemma.

Ho-ho-ho….

Små tomtar fanns
det i pysselrummet =)
Men man fick vara
snabb om man skulle
hinna föreviga dem.
Det blev nog lite varmt
med luvorna inomhus.
De rykte fort av sig dem igen.

Men de var söta som socker =)

När vi kom hem blev det förstås middagsvila efter lunch. När Max vaknar så vill han gärna mysa i sängen eller i famnen en stund. Det är mamsens älsklingstund på dagen men en varm och gó kille i famnen…..

….idag när han sitter i min famn, mot mig med tutten i mun, så börjar han stryka mig med bägge händerna efter bägge kinderna, med sina goá, varma händer. Sedan tittar han mig i ögonen och tar ut tutten och säger…
min mamma” !!!! Tror ni att mamsens ögon kunde vara torra då….åhnej. Vilken känsla. Den kommer jag ta med mig i mitt hjärta läääänge…..