Max får veta nå kul

Robin Stjernberg,
ska uppträda på
Rocka sockar festivalen
i Göteborg i år, där Max
oxå ska uppträda 👌🏼
Max var och lyssnade på
honom för 4 år sedan,
då han hade vunnit
Melodifestivalen och
här kan ni se då han
får besked och lite nostalgi
från förra mötet🎶🎤✨😉 ..

.
… så det blir ju trevligt
få lyssna på honom då
vi far iväg.

/ Anna

Annonser

Många känslor dök upp igen…..

Tisdag den 27 November 2007

….då man igår kväll satt och tittade på dokumentären ”Viktorias hjärta”  på TV4.
Den här tjejen var 8 år och skulle få ett nytt hjärta. Hon opererades i Göteborg på Östra barnsjukhuset, som Max. Hon låg även på samma hjärtavdelning som Max. Alla minnen från Max hjärtoperation kom strömmande tillbaka. När man fick se bilder från avdelningen och rummen så känns det som man nyss var där. De filmade utanför sjukhuset, precis den vägen vi gick flera gånger om dagen, mellan hotell och sjukhus. Man kände igen personal på avdelningen och många små detaljer fick genast fäste i huvudet igen. Man gläds med flickan och föräldrarna, att transplatationen gick bra.  Så underbart att se en liten tjej som får livet tillbaka.

Man känner igen sig, då pappan pratar om operationsdagen och säger ”att när man lämnar över sitt barn till operationslaget och inte vet om det är sista gången man får se sitt barn levande, det är helt omänskligt”. Då började tårarna strömma nerför kinderna. Exakt så kände man, då vi den där morgonen den 2 Maj, lämnade över Max till narkosläkaren, i ”slussen” utanför operationssalen. Det var en fruktansvärd känsla. Då kunde man bara vänta. Vänta i 5 1/2 timme på att få ett besked, hur det gått. Det var nog den längsta dagen, man har upplevt.

Nu känner man sig så tacksam, då man verkligen inser, hur lyckligt lottad Max är, som har fått sitt trasiga hjärta lagat, av så skickliga  kirurger. Hur lyckligt lottade vi är, som fick en sån härlig liten kille och som mår så bra idag. Man är så tacksam att det finns vissa människor som viger sitt liv till att specialisera sig till olika saker, såsom hjärtspecialist. Det är helt underbart att man nu kan sitta här och titta på en liten grabb, som ligger på magen på golvet och tittar upp på en med stora glada ögon, medans man skriver det här. Han tittar på en och babblar på med bla. bla. la och försöker, med glimten i ögat, flirta till sig uppmärksamhet, så att han får komma upp i famnen =)

När man sedan tar upp honom i famnen, blir han helt salig. Han ger en ett leende som lyser upp hela ansiktet. Man frågar om man får en puss. Det blir en blöt puss med halvöppen mun =) Han blåser lite såpbubblor med munnen och börjar babbla. Leter genast efter något nytt spännande att grabba tag i med händerna och att sätta tänderna i. Förhoppningsvis, har man då hunnit sätta upp håret, så det är utom räckhåll =)

Dock, så har han varit lite mindre populär på nätterna senaste veckan….
Han har nämligen hållt oss vakna en hel del. Vi vet inte riktigt vad det är, han bökar på i sängen, som jag vet inte riktigt vad :-)  Är dock lite snorig på mornarna, så det kanske är något på G. Men inget som brytit ut än iallafall. Så nu tror jag det blir att man går och lägger sig med barnen efter Bolibompa ikväll.