Läkarbesök….

 

Idag har jag och Max varit iväg på hans läkarbesök.
Ett så kallat rutinbesök där man checkar av efter
vårdprogrammet” som finns för barn med
Downs syndrom, så att allt som ska kollas, är gjort.

Bästa med allt…

…var att läkaren började med att säga att glutenprovet
var helt OK. Tjohoo! Vad det kändes skönt.

Hon lyssnade på hjärta och lungor och kikade i öron.
Sedan prickade vi av ”listan” eftersom och checkade
av att vi varit på undersökningar för: ögon, öron,
hjärta, och att vi tagit vaccineringar, provtagningar,
och fått ett vårdprogram hos tandläkare. Vi pratade 
även hur allt allmänt fungerar hemma och på dagis.

Läkaren klämde även lite på Max mage, som fortfarande
är som en ballong och då menar jag BALLONG. Det känns
som om man skulle kunna punktera den och det skulle
pysa ut en massa luft =) Men det vara bara OK med magen.
Den kommer nog räta ut sig och bli plattade med tiden.
Syrran hade ju oxå ballongmage länge. Men skönt att veta,
så det inte beror på något annat.

Längd 87,5 cm och vikt 13,6 kg.
Lite kort i rocken om man jämför med andra ungar,
som i 3 års åldern ligger runt 98 cm.
Men Max följer sina kurvor. Barn med Downs syndrom
har ju en speciell tillväxtkurva och jag måste nu hämta
hem nya. För de förra räckte bara till 3 års ålder.
Jag hämtar dem på nätet, se länken:
http://www.growthcharts.com/charts/DS/charts.htm

Planer inför hösten…..

Till hösten ska vi ta sköldkörtelprovet igen. Förra gången låg
Max lite lågt, även om det var inom ”ramen”. Men läkaren
hade kontaktat en specialist inom detta område och visar det
sig att han ligger lite lågt till hösten oxå, ska han nog få börja
äta Levaxin eftersom det är något som barn med DS brukar
få komplettera med framöver och då kan man gärna börja
lite före, enligt den läkaren.

Läkaren skriver även remiss för röntgen av halsrygg.
Det är oxå något som man gör på barn med DS eftersom
det kan vara instabilitet på ett ställe i nacken. Man vill kolla
detta, för att veta, utifall bland annat att det någon gång skulle
tillstöta något akut och man måste böja huvudet kraftigt bakåt.
Så man vet om man ska vara försiktig med sånna saker.

Lite skoj……

Max var väldigt aktiv och fantasin bara flödade, då vi kom
in på läkarens rum idag. Han började direkt att utforska
britsen (sängen) i rummet.

Många spakar att dra i och testa. Sedan drar han fram
en liten stol till sängen, klättrar upp och sätter sig och
fortsätter dra i spakarna…och förstås har sängen
blivit en bil =)

Han plockar även fram klossar ur en låda och så kryper han
under sängen längst bak och börjar använda klossarna och mekar
ju förstås under ”bilen”=)

När läkaren har lyssnat på hans hjärta och lungor och vi ska ta på
tröjan igen, så vill han inte. Nej, då tar han tröjan, lägger ner den på
en stol och slätar ut den. Jag och läkaren tittade nyfiket, vad han hade
för planer nu då. Då trycker han först tummen mot bordet (han låtsas
trycka in en knapp) Sedan kör han med handen över tröjan och har
alltså börjat låtsas stryka tröjan med ett strykjärn. För hemma så har
jag en timer på strykjärnet och jag trycker då alltid in en knapp på
väggen, innan jag börar stryka.
Killen med sinne för komma ihåg detaljer!!! =)

Vi fick ju en ny läkare i höstats och jag är så nöjd.
Total koll på läget, det känns tryggt. Passade även på
att ta ett kort på henne, att ha i Max Idagbok.

Det näst bästa…..

Om det bästa med läkarbesöket var att få veta att glutenprovet
var OK, så var det näst bästa att vi inte behövde ta några prover
idag =) Skönt att lillgrabben kan få vara på ett besök utan att de
ska sticka i armen och han blir ledsen. Så idag kunde vi gå förbi
provtagningsdörren och det blev både jag och Max glada över !!!

Vi besökte akuten igår kväll…….

 

Max har ju haft mellan 39 och 40 graders feber
sedan söndagkväll och den går bara ner tillfälligt
med doping. Rosslig och är inte så pigg på att äta
och dricka.

Så igår kväll….

…bestämde vi oss för att fara in på akuten, så
att en läkare fick lyssna på honom, så det inte letat
sig ner och blivit någon lunginflammation. Inte för att det
kändes direkt akut, men känns tryggt då han är ett riskbarn
med sitt hjärta, att höra så allt låter bra.

I väntrummet…

…fick barnen varsin ”piggelin” av en snäll sköterska.
Så den smaskades det på med mycket ”mmm…-ljud” =)

 
I väntrummet hade Max hög feber. Emellanåt var det
en kille som vi inte är van, som är trött och slut och
bara ville sitta still…..

….men då glimtade han till ibland och då blev det en
del ”hej” och hälsade till andra som väntade och gick förbi.
Alla utom de i vita rockar, de är vi skepiska till =) Hos en
tonårstjej som satt i väntrummet, skulle Max ha kunnat krypa
upp i knät om inte mamsen hade stoppat honom =)

Efter 1 1/2 timmes väntan….

..i väntrummet fick vi äntligen komma in på
ett undersökningsrum. Läkaren möttes av
nej,nej” av Max direkt. Så fort Max ser en
sjukvårdspersonal med vita kläder eller
gröna kläder. Så anar han ”ugglor i mossen” =)

Men läkaren började med att undersöka Max
goseapa och lyssna på hans hjärta och lungor.
Sedan var han så tillmötesgående då hon
börjar undersöka honom. Först lyssnade de på hjärta
och lungor. Det lät fint förutom på höger sida, där han
har kvar en del slem. Sedan kollade hon öronen och Max
var så samarbetsvillig. Hon ville även titta i halsen med
en spatel. Max gapar och säger till och med ”aaa… ” =)

För att vara på säkra sidan ville läkaren ta ett CRP på
Max för att kolla att det inte var förhöjt, så det är ett
tecken på lunginflammation. För då ville hon ta en
lungröntgen oxå.

Sköterskan som skulle ta prover, fick samma
välkommande……med ”nej,nej” när hon kommer in
för att ta ”stick i fingret”….

Men även här var Max så duktig. Han var lite fascinerad
över hur blodet sögs upp av det lilla röret mot fingret.
Sedan fick han ett plåster med nallar på. Ni som läst
bloggen tidigare, kan ju förstå hur han sedan gick med
fingret i vädret =)

Läkaren återkom….

..och meddelade att provet inte var jättehögt, utan
ganska normalt för då man har en infektion och feber.
Så hon vill avvakta med antibiotika. Vi fick höja dosen
på alvedon och sedan gärna varva med Ipren. Har han
dock lika hög feber på fredag ska vi komma tillbaka för
en ny provtagning. Blir han sämre på något sätt ska vi ju
oxå givetvis oxå tillbaka.

Så bara avvakta…

…och se då. Natten varit lite orolig och mycket
nej-sägande” då han vaknat. På morgonen var då febern
kvar. Så nu hoppas vi att det ska gå ner under dagen.

Man har märkt nu att det tagit på Max lite, han
är nu mer trött och han har slumrat till i soffan, som
han annars aldrig skulle göra. Imorse så slumrade han
till i farfars knä.

Mamma öm i hårfästet….

Själv är jag öm i ”luggfästet”. Max har velat ligga precis
bredvid mig under nätterna och så dra i min lugg med
sina små söta  fingrar =) Så jag var orolig där ett tag att jag
skulle vakna och vara flintskallig framtill, men som tur är
jag bara lite öm =)

Födelsedagen närmar sig….

..med stormsteg. Så nu hoppas jag verkligen han piggar på sig.
För på lördag var det ju tänkt ha lite kalas och firande. Annars
får vi väl skjuta på firandet. Men nog ska jag väl ändå tro att det
ger med sig nu (!?) Enligt Max fyller han ju ”ett,två,tre” då han
räknar och så ska han ”äta” ”tårta” och vi ska sjunga
ja, må han leva”.

Jag kom ju på idag (!!) att han kanske skulle firas i tidningen.
Väldigt viktigt för storasyster. Så jag in på Piteå-tidningens
hemsida för att skicka in annons. Men jag är förstås för sent ute.
Jag kunde bara skriva in tidigast på tisdag. Men jag ringde dem
och gulliga dem skulle ordna så det kommer i tidnigen på lördag.
Hoppas det funkar!

Läkarbesök, ortopedrond & hjärtkoll…

Torsdag den 10 december 2009

 
Ja, vi har hunnit med mycket på en förmiddag.
Det är skönt då det för en gång skull har kunnats planera ihop på samma förmiddag alltihopa, då har man det bortgjort, även om det blir en del.

Vi kom upp till Sunderbyns sjukhus redan 8.40. Men vi får då veta att hjärtspecialisten från Umeå är försenad. vi fick vänta litegrann i väntrummet och Fanny och Max utforskade allt möjligt. Här har de krypit in i en koja =)

Efter en stund fick vi komma in och börja med att väga och mäta Max. Det känns som om han börjar bli stora killen.

Han fick nämligen idag för första gången väga sig som vanligt, stående på en våg med kläder.
Tidigare har det alltid varit nakenvikt. Han är nu 85 cm lång och väger 13 kg. 
När jag checkar av honom mot ”Downs Syndrom egna vikt och längkurva” så ligger han lite under sin kurva på längden och följer bra med vikten.
Här finns en länk till dessa vikt och längkurvor: Growth Charts for Children with Down Syndrome

 EKG på hjärtat….

En sjuksköterska gör alltid ett EKG på hjärtat. Då fäster de elektroder på bröstkorgen och runt fotleder och handleder på Max. Sedan får de en hjärtkurva utskriven på papper som de ger till hjärtläkaren. Sköterskan frågade just om Max brukar tycka det är jobbigt att sitta still, men vi sa just att tidigare har det brukat gå bra, men det är ju som sagt ett halvår mellan gångerna, så det är svårt att veta. Men vi testade att han bara satt i mitt knä istället för att ligga och det funkade super. Han satt blixtstilla hela tiden =)

Läkarbesök….

Vi fick klämma in ett läkarbesök av jourdoktorn på barnmottagningen då vi ändå skulle få vänta på hjärtläkaren. Max utslag har blivit värre och runt munnen hade det idag på morgonen bildats blåsor som spruckit. Så den kvinnliga läkaren kunde konstatera att våra misstankar stämde…. SVINKOPPOR. Attans! Men det var ju skönt att få det konstaterat. Så han fick utskrivit antibiotika i flytande form som han ska äta i 10 dagar. Vanligtvis skriver de oftast ut en salva, som man ska hålla på att smörja med, men hon sa att det var ganska besvärligt, då man ska hålla på lyfta på skorporna och smörja. Så det var skönt att hon istället ville skriva ut vanlig medicin istället. Det var även skönt få göra bort det här och inte behöva till vårdcentralen för att kolla.

Men nu får inte Max vara på dagis eftersom svinkoppor är smittsamt mellan små barn. Så kopporna ska först hinna torka ut och ramla av innan  han får gå tillbaka. Så förhoppningsvis är han väl okej till måndag, när han nu får en dryg helg på sig.

Ortopedrond….

Innan det var dax för ultraljud på hjärtat hade vi inbokad ett besök på en ortopedrond. Där var Max sjukgymnast, en barnortoped, en barnläkare och en ortopedtekniker. Max fick ta av sig skor och byxor och springa omkring och leka i en gympasal medans de kollade in honom. Det var framförallt fötterna de skulle kolla, eftersom vi tycker att han går så mycket på insidan av fötterna. Vi vill veta om han behöver något speciellt stöd så att det inte blir någon fel belastning då han går.

Men skönt nog så säger barnortopeden att det inte är någon fara. Hon tycker inte att han belastar fel, utan det är på grund av att han är plattfot (finns i släkten) som det ser ut så. Men hon kollade in och undersökte fötterna och tyckte att han ska ha stabila skor med lite hålfotsinlägg, om han inte tycker det blir obehagligt. Så ortopedteknikerna kommer beställa hem sånna till honom och så ska sjukgymnasten prova ut dem senare till Max.

Vi frågade även det här med inneskor. Han har ju nu ”ortopediska stabila skor” inne på dagis ( han har sluppit dem hemma, eftersom han då bara vill ta av sig dem) och vi ville veta om det är jätteviktigt att fortsätta med dem. Ibland känns det som de är lite ivägen då man ska klättra i myshörnan eller liknande. Barnortopeden tyckte vi kunde variera mellan skor och ”barfota” på dagis. Han behöver inte ha dem hela tiden och att vi inte behöver ha dåligt samvete över att inte ha dem. Men hon tror att fötterna mår bra av att ändå ha dem litegrann. Men anpassa lite efter vad man ska göra på dagis. Men eftersom han har slappare muskeltonus allmänt i kroppen så är det bra med välja stabila skor både ute och inne.

Sjukgymnast avstämning….

Eftersom vår sjukgymnast oxå var på plats så blev det att surra med henne litegrann efter träffen. Hon tycker att Max är duktig på att röra sig och håller igång.

  • Man kan tänka på att det är bra med att klättra,
  • att både dra och skjuta olika saker, tränar rygg och magmuskler.
  • Att stå på tå och sträcka sig efter saker.
  • Att stå och parera (typ stå och fånga stor boll eller liknande) och
  • att gunga i vanlig gunga är bra  träning och bra för balansen.
  • Sedan är bad det allra bästa för hela kroppen.
  • Sedan tror hon på hästridning för Max i framtiden. Det brukar ge väldigt bra träning. Då får jag lite ”panik” jag som har lite svårt för våra ”fyrbenta vänner”. Men då sa hon att typ fyrhjulskörning är ungefär lika bra träning =) så då kändes det som om det problemet var löst. Inte svårt att motivera till sån körning längre fram tror jag =D
Ultraljud på hjärtat….

Då var det till slut dax för utraljudet på hjärtat.

Här sitter Max och väntar
på hjärtläkaren bredvid
ultraljusapparaten. Samma
hjärtspecialist fortfarande
som vi träffade första gången
dagen efter Max föddes och
som vi sedan har träffat med
jämna mellanrum under dessa
2 1/2 åren. Lite glesare och glesare.
Nu kommer det dessutom bli ännu
glesare (jippii!!)

För hjärtläkaren tycker att vi nu
kan ses om 1 år istället för ett 1/2 år
som vi har haft tidigare och det känns
ju toppen. Det såg nämligen lika bra
ut i hans hjärta som vid förra
undersökningen.

Max har ju 2 olika hjärtfel….

  1.  Inne i själva hjärtat har han ju fått nya väggar och hjärtklaffar då han var 5 veckor gammal. Han har en klaff som läker litegrann där. Men han sa att förra gången fick vi höra att läckaget var ”lite till måttligt” men idag säger han att kunde nästan vända på det ”måttligt till lite” istället, alltså i positiv riktning. Han tror att det är ett läckage som Max kommer kunna leva med, om det nu inte blir större längre fram.
  2. Sedan har han ju även bortopererad en klaff upp i lungpulsådern och där läcker det litegrann. Men det är ett bra flöde i dagsläget. Skulle det läckaget bli större med tiden, så måste man kanske kolla närmare på den om det behöver någon åtgärd. Men han sa att det är inget man kan förutspå idag hur det är om typ 10 år. Han trodde att det isåfall var mycket längre fram. Hjärtläkaren sa att om Max skulle bli väldigt och påtagligt anfådd av väldigt liten aktivitet, kan det vara ett tecken på att det har blivit mer läckage i någon klaff och att vi då ska höra av oss, men han tror inte att så blir fallet med Max.

Så med en lättnad inom sig så lämnade man undersökningsrummet och ska förhoppningsvis inte behöva återvända dit förrän om 1 år igen.

Fika…..

Visst har vi hunnit med mycket under 1 timme och 45 minuter??!!
Såklart hade vi lovat barnen fika efter alla undersökningar och de var rejält sugna . Så vi tänkte först äta lunch med någon gobit efteråt. Men klockan var 10.45 då vi stod i resturangen och maten öppnade 11.00. Vi orkade inte vänta, så laddade med en massa fika istället (!!) Gott var det! Sedan tog vi en senare lunch hemma istället.

Nu sitter jag gode trött….

Bägge barnen bestämde sig för att inte kunna sova igår kväll och det tjorvades hit och dit. Max somnade inte förrän efter 22- tiden och Fanny 23.30 ! Dessutom blev min natt inte den bästa och så ett sånt här digert program på förmiddagen. Puh! Skönt att det inte är något mer planerat i veckan. Ska skicka iväg tösen på skolan imorgon då hon piggat på sig nu under dagen. Så synd att Max inte får fara, han längtar nog tillbaka på dagis.

Läkarbesök….

Måndag den 21 September 2009

Idag har Max fått träffa sin nya läkare.
Jättesöt och trevlig barnläkare. De kom överens direkt =) Max var dock väldigt busig och satt och gjorde grimaser till henne hela tiden så hon tappade tråden hela tiden i det hon skulle säga. Hon skrattade bara åt Max som varvade grimaser med slängpussar.

Vi fick ta om sköldkörtelprovet igen och ska se om det fortfarande ligger lite högt, i såfall kan det bli aktuellt med medicinering.  Angående glutenprovet som oxå låg lite högt, så avvaktar vi 6 månader och gör ett nytt prov då igen eftersom han inte har något direkt problem med magen. Men skulle det vara så att det om 6 månader ligger högt, så blir det kanske att man gör en biopsi av tarmen och kollar mer nogrannt. Men skönt att vi nu kan släppa det 6 månader. Då får vi ta det längre fram och se hur det är då.

Provtagningen idag gick fint! Snabbt avklarat och Max var så stolt att få visa pappsen och Fanny sitt ”lejon-märke” som han fick för att han var så duktig.

Vi skickar en STOR grattiskram till mormor som fyller år idag och som vi redan har grattat. Jag och Fanny har även varit dit enkomt en sväng nu på kvällskvisten. För de har nämligen tagit hand om en övergiven liten kattunge som en dag satt på deras vedbacke. SÅ SÖT! En liten gul dunboll.

Ja, man får en otrolig längtan efter kissemiss. (skit oxå att man blivit allergisk på gamla dar!!!=) Men inte struntade jag då i att gosa med honom… åh,nej det gick ju inte att låta bli. Så få se om det kommer någon riktigt reaktion. Lite kli i ögonen och någon nysning, men inte så farligt …än. Fanny hade svårt att slita sig och det är tur att hon och Max ska sova där på lördag då har hon något att längta efter. Kanon då vi inte själva kan ha något katt att hon får fara dit och gosa.

Max slocknade helt utmattad i sängen i kväll. Först en tjorvig natt med pappa i natt. Sedan ingen middagsvila idag…bara 20 minuter i bilen. Vi försökte få honom att sova i vagnen men han är för nyfiken då han är på vift. Så knäckt kille…och även mamsen. Så nu blir det soffläge, tills det blir sängläge.

annaskrift2 copy