Smygstart…..

 

Äntligen!
Max har varit och smygstartat
på förskolan idag! Första dagen på
väldigt länge (!) så vi tog en halvdag.

Det hade gått bra och Max tyckte förstås
att det hade varit skoj med alla leksaker
på nytt. Så nu hoppas jag att han får vara frisk
och får vara på förskolan och trivas ett tag nu ;)

Träning/bus…..

Har nyligt läst olika inlägg om just kring
träning för våra barn i ett forum , där bara
föräldrar till barn med Downs syndrom
håller till.

Det är ett jättebra ställe att kunna läsa om
andra familjer, få tips och råd, söka inspiration
och se hur andra har det.

Där har det skrivits mycket kring detta med
träning. Många har prestationsångest och har
dåligt samvete över att inte hinna träna. Eller
att det känns övermäktigt, allt som man kan
få  till råd att träna med våra små pluttar.

Själv är jag väl som andra andra och har lite
prestationsångest då och då. Men jag tycker ändå
vi har hittat ”vårt sätt” att busa oss fram. Vårt mål
har nog varit att det inte ska kännas som ett tvång,
utan att vi ska hålla det på en rolig nivå. På det sättet
så upplever vi inte det direkt som träning och vi, både
jag och Max tycker det är kul. Nu är jag väl rätt ”barnslig”
och gillar att pyssla mycket och får jag kombinera det,
då blir jag lycklig ;)

Men tidigare, slog jag igen, ganska snabbt, alla böcker
från Irene Johansson och dylikt, jag blev sååå stressad
och prestationsångesten var hemsk. Visst kan jag glutta
i dem, om det är något jag funderar över, men oftast
så tar vi och gör sånt, som vi känner Max behöver i
sin träning, vi kollar av vad behovet är just nu och
så hittar vi på något. Vår logoped ger oss värdefulla
tips när det gäller tal och språk.

Sedan är vi otroligt duktiga på ta lååånga pauser.
Så fort vi inte tycker det är roligt längre eller att
det inte känns inspirerande, så gör vi typ ingenting alls.
Tror man behöver det. Både bara vara som en familj
som känns viktigt att inte glömma bort, men även tror
jag inlärningsmässigt, behöver man det. Mycket tränas
ju även bara i vardagliga situationer i vardagen. 

Det som oxå är bra med att ofta ta pauser, är att jag
blir rent sugen på göra något igen sedan. Det gäller
även Max, för när vi hade haft ett långt sommarlov
utan någon speciell  träning, så kom FAKTISKT Max
lagomt till förskolan började igen och frågade mig,
om vi inte skulle starta ”vårat morgonbus” som vi
brukar ha innan förskolan sådär 10 minuter.
Det tycker jag var jätteroligt, för då känns det även
inspirerande för honom och han tycker det är kul :))

Samma är ju målet att ”våra träningsväskor
som jag skrivit om i högerspalten >>
det ska kännas skoj att ta fram och att det är viktigt
att Max vill ta fram en och busa en stund. Annars
har vi snabbt bytt ut innehållet ;) Perfekt med dem
är ju att de är så lätttillgängliga och det blir enkelt att
busa 5-10 minuter.

Ljudbilar idag….

Ett exempel på en sak som vi tagit fasta från
Irene Johansson och Karlstadsmodellen är
ju bland annat hennes namn på ljudfigurerna,
för att träna säga olika ljud. Fast vi gjorde om
det till ljudbilar istället, för att det skulle
passa Max och bli rolig träning för han.

Så idag blev det oxå ett sånt där bra exempel
på, då han själv kommer och frågar och vill ta
fram en av tygpåsarna, där vi har våra ljudbilar

  
 

….han kommer då och då och frågar själv efter dessa,
så man behöver som inte ta fram dem enkomt, utan det
blir med jämna mellanrum han vill, så det är ju kanon,
för då blir det ju verkligen på hans villkor :)




 
…så idag blev det lek inne på köksgolvet.
Han brukar både leka själv en stund med dem
och så vill han gärna att man leker med honom.
Då kanske vi kör dem till varann och jag frågar till
exempel: ”vilken vill du ha nu?” och så måste han
tänka till vad de heter och hur uttalet är ;)



…det går ju som inte ta miste på hur roligt han
har med dem ;) Så har man ett intresse, är det
ju perfekt om man spinner vidare på det….



…så nu har han avverkat 1 av påsarna, det hänger
3 st till inne i vardagsrummet, som vi hunnit fylla
med ljudbilar, under åren, så få se om han ska
fortsätta med någon annan imorgon ;)

Annat på G….

Ja, just nu när vi haft jullov och bara varit som
familj och dessutom varit krassliga hela långa
hösten, så känns inspirationen på topp :))
Så då gäller det att göra slag i saken och pyssla
fram lite nytt ”bus”.

Jag vet av lite erfarenthet nu, att det är kanon om
gör lite olika material på en gång och så fyller man
och uppdaterar ”träningsväskor” och morgonbuset.
För då har man sånt att ta fram enkelt lång tid framöver.
Sa det gäller passa på.

Har lite olika ideér jag ska försöka få till, men
jag återkommer med det, längre fram….

”…sa du hamburgare?”

 

Idag ringde en läkare från
barnmottagningen angående
Max provtagning.

Levaxin….

Tydligen har Levaxinet gett lite effekt
och hypofysen ”pratar lite lägre”. Men
inte riktigt tillräckligt. Max har ett värde på
18,8 och det ska helst ligga över 22,5, om jag
nu fattade läakren rätt.

Så nu ska vi prova ge 1 hel tablett istället
för 1/2 halv och se under några veckor.
Men skulle han bli för speedad i kroppen
tycker hon vi ska höra av oss och vi får
fundera om vi ska gå tillbaka igen.

Förskola imorgon…

Enligt läkaren så tror hon inte att Max
har något som smittar, de andra proverna
verkade okej. Max har ju dessutom nu sovit
2 nätter (jiiiipiii) och snor mängden har verkat avta
både igår och idag. Så nu blir det smygstart på
förskolan imorgon.

Jag frågade Max vad han ska göra på
förskolan då han kommer dit. Då säger han
att han ska leka med alla leksaker ;) Så han lär ju
ha en del att gå igenom igen, då det var längesedan
han var där :)

”….sa du hamburgare?” ….

Max har sovit bra i natt
men har kanske varit lite hungrig (?)
med tanke på gårdagskvällen som jag skrev
om tidigare. För han har nog drömt om mat,
för han vaknade en gång och satt sig upp i
sängen och säger:
”….vad sa du?” till mig, lite halvsovande.
”…..jag sa ingenting” svarar jag :)
Då säger han:
”…sa du hamburgare?” ;)
”…nej jag sa inte hamburgare” svarar jag.
Då lägger han sig ner och somnar om :)

Farit iväg….

Just nu har han farit iväg till mormor
och morfar en sväng och jag måste säga att
det var längesedan det var så här tyst i huset.
Att alla är borta, känns ovanligt. Fast det dröjer
ju inte så länge, så får jag hem en tös från skolan.
Men jag tror jag ska sätta mig och njuta av lite
tystnad faktiskt. Bara vara ett litet tag ;)

Imponerande envis…

 

Ja, jag måste då säga att 
Max är nu envis, då han sätter
den sidan till. Då han har bestämt sig
så har han!

Middagen….

…först nu till middagen så passade inte
maten för lilla karln. Det blev väl ett par små
potatisbitar, men inget mer. Det övriga föll
honom inte i smaken.
Så jag säger:
”… det blir att äta det här eller inte alls”.
Max väljer förstås att inte äta alls (har även
gjort det tidigare någongång) han går ner från
bordet och går iväg och leker trots att han
är hungrig.

Kvällsmål….

…men om det nu är så här, så brukar det ju
förstås bli att man erbjuder honom ett litet
kvällsmål istället. Så jag frågade kring 18.20
om han ville äta lite fil och flingor.
”…japp” det ville han ha.

Nu är det så att vi har några glutenfria flingor som
det är fruktbitar i, där han gillar flingorna men vill
inte ha jordgubbar/hallonen, så vi har varit så gulliga
att plocka bort dem varje gång. Men nu kände jag att
det får vara nog. Flingorna är även väldigt dyra att
köpa. Så nu tänkte jag få prova några andra vanliga
frukostflingor, där det inte är något vi behöver ta bort
små bitar varje gång ;)

Så jag tar fram dem och säger till Max
att vi ska prova dem.
Max vägrar…..utan att ens smaka.

Då blir jag oxå tvärs-över, för jag tycker
man kan smaka, tycker man inte om det då,
är det okej……men man ska smaka.

Så 2 st envisa sitter vid bordet
och håller på sin sak ;)

Max vägrar….

…så då säger jag att:
”….men då blir det ju inget kvällsmål då
och så blir det gå och sova på en gång då”.
Jag tänkte ju givet, så smakar han nog då, eftersom
klockan är så tidigt och han vill nog vara uppe ett tag till.
Samt att magen måste skrika av hunger vid detta laget (!!)

Men tror ni lilla envisa karln, viker sig??!
Ånej.
Han svarar bara:
”…okej”.

Jag är ju mycket av principen…. att säger man
en sak, eller hotar med en sak, ska man ju fullfölja
den hela vägen. Inte vela ur.

Men jag försöker ändå lirka lite med honom och säga
att han behöver ju bara smaka och så behöver han
inte gå lägga sig redan, mycket med tanke på hur
hungrig han måste vara (!!)
Sa även att då kunde vi se lite på TV och mysa efteråt.
Men nej då ;)
Han tar mig i handen, vi går och tar på pyjamas
och går upp i sängen och han lägger sig helt utan
protester i sängen 18.30 och har inte hört ett ljud
från honom sedan dess!

För så envis är lilla goa karln, då han
har bestämt sig för något.
Lilla goa envisa unge!
Lilla stackars hungriga lilla goa envisa unge ;)

Vändningen?

 

I natt har Max sovit 12 timmar
i sträck utan att vakna (!!!)

Istället har det varit mamsen som
har måstat vakna för att kika så att
han har andats, så han inte har dött ;)
För det var ju inte igår direkt, som han
sov en hel natt och då blir det ju väldigt
ovant, kan man gott säga :))

Funderade kring snoret….

Så jag började morgonen med att
fundera om snoret hade farit sin kos,
eftersom han sovit så bra och inte blivit täppt.
Men jag behövde inte fundera så länge….

….nog har man snytit ut lika mycket tjockt snor
under dagen som vanligt. Så då återstår det att se
om natten bara var en lyckträff, eller om det ändå
visade på att en vändning är på G.

Bäddat skönt….

Idag när jag sitter här uppe vid datorn
för att skicka ett par mail. så hör jag hur
TV:n startar i vårt sovrum och jag går och
kikar.

Där har Max krypit upp i pappsens säng
och bäddat ner sig skönt och håller
fjärkontrollen i handen…..


 (eftersom jag sover nere
med Max i dagbädden
just nu, så saknas min madrass, om ni undrar )

Vi startade barnkanalen
och Max har nog insett
i dag att det är ganska skönt att ha TV i sovrummet ;)
Han mådde gott där under täcket en stund för sig själv.

Tips….

Tänkte tipsa om ett program som jag
själv hade tänkt kika på ikväll SVT 1 20.00 …

Mot alla odds, är realityserien där
tio personer med olika funktionsnedsättningar
ger sig ut på sitt livs äventyr. Tillsammans ska
de under 24 dagar ta sig 150 mil från
Viktoriafallen i Zambia till Skelettkusten i Namibia.

Utmaningen består av svårforcerad terräng, extrema
väderförhållanden och faror i form av vilda djur,
vätskebrist och utmattning.
Läs mer här >>