Duktiga lille killen….

 

Det är aldrig roligt att
fara och ta blodprover.
Men oftast kan man ju då i alla fall säga till
Max att vi sätter ju på Emla bedövnings-
plåster så att det inte känns…

DSC09086

DSC09087

…här sitter han i soffan ny-emlad
ungefär en timme innan provtagning.

God jul…..

Vi hade tagit med oss
polkagris-biscotti (som jag skrev
receptet på här >> )och gav till dem
på barnmottagningen och Max
överräckte dem och sa ”God jul”..

DSC09091

…de blev väldigt glada och Max fick
följa med sköterskan in på deras
personalrum och sätta dem på
bordet…

DSC09092
DSC09093

….och de skulle fika dem sen ;)
Alla sköterskor hade tomteluva på sig dagen
till ära ;)

Det gör ont….

Kan då vara provtagningen
då Max är emlad före, det går ju ganska bra
om de nu hittar rätt direkt, för han är ganska
svårstucken. Men det gick bra idag, så det
var ju skönt.

Men det värsta är ju då han oxå skulle ta
influensavaccinet, eftersom han är ett risk barn
med sina opererade hjärtfel och då går det inte
bedöva före och det TOG ont idag :(
Uj, vad han grät, sprängde nog en hel del.
Så nu får man se om han får någon febertopp
efter vaccinet, som han brukar kunna få.

Bok & snurra….

Fick dock välja sig en snurra och en
hel bok efteråt och då tinade han
upp snabbt ;)

Ny medicin…..

Vi har hämtat ut ny medicin,
Nexium mot Max refluxproblem…

DSC09094

…så vi har läst om det tillsammans och varje middag
ska en sån här påse blandas med 30 ml vatten och lösas upp
och ska drickas. Så få se hur premiären går idag :/

Behövs så lite….

Blev otroligt knäckt efter vi varit iväg idag
på morgonen, så resten av dagen har spenderats
i fåtöljen totalt utslagen. Fibron verkar väldigt känslig
just nu. Så man får försöka  göra en lugn jul och hellre
fokusera på mys, än att man ska hinna möjliga mesta,
det blir ju jul i vilket fall som helst ;)
Fast vi har i alla fall tagit oss an julgranen idag, som nu
är klädd av barnen. Återkommer med lite bilder sen.

Har beställt färdig mat idag med pappsen,
för vi måste ju fira att jullovet börjat och att
Max var så duktig på provtagningen och innan
vi börjar käka julmat på allvar ;)

annaskrift2 copy

Äntligen fått svar….

 

För 7 månader sedan (!!)
gick remissen iväg, då var det maj,
nu är det december och vi har idag
fått ett svar på PH-mätningen som
gjordes för 7 veckor sedan (!!) på
Max.

Lång väntetid….

Ja, det kändes verkligen som
en lång väntetid. Först få vänta
typ 5 månader, bara för att få komma
på undersökningen och nu tycker jag
det är helt fantastiskt att det tagit hela
7 veckor att läsa av svaret på dosan!

Så här såg Max ut då han hade
PH mätaren kopplad ett dygn här
hemma i början av oktober…

…och jag skrev om det, i detta inlägg >>
om någon vill läsa hur det går till.

Efterlyst svar…..

Jag har ringt ett par gånger till
barnmottagningen för att höra om
svaret kommit, men icke det. De har
i sin tur efterlyst det och jag ringde till
och med upp till Klin Fys och frågade själv
och blev inte nå bra bemött på telefonen, trots
att jag själv bara ringde helt vänligt och frågade
hur länge det skulle ta.

Så där och då, när det hade kanske gått 5 veckor
och de var så otrevliga, så tänkte jag att, jag skiter
i att ringa nå mer, har vi ändå väntat så här länge,
kan vi lika vänta.

Svaret dök upp….

Så idag så kom svaret på posten
efter 7 veckor, det stod så här…

”…jag har fått svar på PH mätningen som visar
att Max har mycket reflux av maginnehåll…”

….så då börjar man ju genast grubbla igen.
Kan det vara detta som ALLTID varit galet??
Från det han var liten och hans jobbiga tjorviga nätter??
Har nämligen fått höra av andra föräldrar att sedan de
fått medicin mot sura uppstötningar/reflux så har de
sovit bättre (!) Undrar varför man aldrig under dessa 5 år
fått höra det som ett förslag, då man ständigt pratat om
Max nätter.

Ja, det återstår att se om det ger effekt nattetid.
Nu sover ju inte Max dåligt alla nätter här hemma,
men det har åter igen varit ganska oroligt ett tag nu.
Vi ska absolut testa medicinering, det är ju ingen farlig medicin
och så enkelt, om det ” bara” skulle vara det. Har ju ett planerat
läkarbesök nästa vecka, så då ska vi diskutera detta.

Vill inte, vill inte, vill inte….

Tog beslutet nu idag att ha Max hemma
från förskolan igen. Han har varit där idag, men
tydligen någon mer nu på förskolan som fått
magsjuka sprutande bakvägen och bara tanken att
vi ska gå igenom som förra hösten, då Max mage typ
nästan aldrig kom igång och tog sån stryk att han inte
kunde äta nästan någonting och jag vet de rent utav hade en
konferens på barnmottagningen och diskuterade Max mage
och hur de skulle få stopp på den, det var gräsligt jobbigt.
Så vi väljer att ha honom hemma.

Visst det går inte skydda sig ändå,
men man behöver ju inte riktigt vara där det
är som värst. Får han det ändå, så må det vara.
Men hellre då en magsjukevariant fram, som
går över snabbt.

Trist för Max…

Trist för Max som var hemma hela
förra veckan, det är ju förstås roligare
vara borta, men vi får väl se hur det
utvecklar sig på förskolan.

Mamsen får väl leta upp något mer
pyssel kanske ;))))

Max på akutmottagningen….

 

När Max feber åter igen steg till
39 grader mitt på dagen igår, efter varit
feberfri kvällen innan, så beslutade vi oss för
att göra ett besök på akutmottagningen
Sunderbyns Sjukhus på eftermiddagen, för
att få en läkare att lyssna på Max.

Kändes misstänkt att det kunde
vara något mera än bara en vanlig
förkylning, då han haft feber i 2 veckor
och som inte vill ge med sig.

Tjocksmockfullt……

Japp, akutmottagningen var tjocksmockfull
och den är ju inte stor i Sunderbyn. Dessutom har
de nu tagit bort den braiga lekhörnan som funnits
där man kan sitta med barnen och där det funnits
ett litet lekhus och annat skoj.

Men nu var det ett draperi för där och det
används nu som ett extra ”rum” för patienter.
Så lite trångt blir det ju då ett litet barnbord med
leksaker  ska rymmas i det vanliga väntrummet.
Inte så kul sitta där  i 3 1/2 timme med en liten
rastlös kille ;)

Första uppropet….

Vid första uppropet så fick vi komma
in till en sköterska och anmäla oss och
hon kollade saturationen (syresättningen)
och tog ett blodtryck på Max…

 

…det var spännande vid brodtrycksmätningen då det ”spände” kring armen
och sedan kolla när siffrorna skulle dyka upp på skärmen :) Sköterskan tyckte
att han var så duktig, så hon gick och hämtade en nallebjörn till honom och
sedan fick vi gå ut i väntrummet igen …

Väntrummet…..

Max bekantar sig nu med en man som som
sätter sig brevid honom i soffan. Ena armen är i mitella
och bandagerad och Max frågar:
”…vad du gjort?”
Mannen svarar:
”…jag har varit med i en motorcykelolycka
”…varför?” frågar Max ;)
”…ja det var dumt, eller hur” svarar mannen med ett skratt :)
Max pekar på armen och frågar:
”…har du ont?”
”…nä jag har inte ont i den här armen” svarar
mannen (trots att den ser blå ut och sydd på flera ställen!)
”…jag har mer ont i den här andra armen som jag tydligen
har brutit och gått med några dagar” och så pekar han på sin
andra som inte är bandagerad men oxå ser blåslagen ut och svullen.
”….varför då?” frågar Max ;)
”…ja, den är av och de måste laga den” svarar han artigt :)

Andra upproret…..

Blev hos läkaren som gjorde en undersökning
och kollade öron och halsen och lyssnade honom
över lungorna och hjärtat…

…det kittlas ju lite, då läkaren pillar med
stetoskopet och här ser ni nallen han fick tidigare….

….och så kan ju gärna Max busa lite oxå och då
blir det ju extra skoj vid undersökningen :)

Så läkaren konstaterar att hon hör något
på höger lunga och vill börja med att ta stick
i fingret och kolla sänkan.
Så ut i väntrummet igen …

Väntrummet…..

Det kändes som om Max fick upp stämningen lite
i väntrummet. Annars är det ju gärna lite tryckande
stämning där, eftersom de flesta är ju där för att de
har ont någonstans….

…men är ju lite rolig då han gärna ska läsa högt
ur böcker och här sitter han och läser för pappsen….

….och meningarna kan ju bli lite hur som helst, då han hittar på och
med stor inlevelse,  så det var många som började dra på mun där i väntrummet ;)

Upprop 3……

Då kommer en manlig sköterska
som då skulle ta prover på Max….

…. men vana och tuffa Max, var inte alls orolig över
att han skulle sticka honom i fingret. Först när sköterskan
håller på att göra iordning alla saker och frågar om han ska
få sticka Max i fingret  så säger Max lite busigt:
”…vi kanske sticka dig i fingret” till sköterskan.
Då säger sköterskan:
”…ja det kanske vi ska göra, eller kanske
vi ska ta och sticka din pappa”.
”…NÄÄ…., säger då Max högt, som han ska gå miste om
det hela…….stick MIG!” och så sträcker han fram sitt finger
snabbt, så han inte ska ta pappsen istället :)
Helt otroligt va?! ;)

…så han säger bara ett lungt ”..aj” när det sticker till
men sedan inget mer med det. Sedan tusen frågor:
”…vad gör du?” när sköterskan fyller ett rör med hans blod
och förstås ”…varför det?” :)

…och helt otroligt hade Max mycket blod att bjuda på(!!)
Han brukar ju vara snål om det, men nu forsade det ::))

Sedan när vi ska gå från rummet så säger Max till
sköterskan:
”…hejdå och tack, tack” väldigt artigt.
och sköterskan skrattar och säger:
”…men det är ju jag som ska tacka dig för blodet” :)

Lite skojigt….

Var det oxå att varje gång han blev inkallad till ett
rum, så gick vi i korridoren där det var sånna där röda
prickar på golvet, som hjlper en att hitta vägen. Då började Max
varje gång räkna dessa högt och ljudligt: …1….2….3….4….och sedan
kanske hoppa fram till 17….18….22 och alla som vi hinner passera
varje gång i personal och patienter, drar på mun ;)

Väntrummet….

Sedan efter provtagningen var det att vänta
i väntrummet igen. Lite nya ansikten hade anslutit
och Max frågade en dam med gipsad arm:
”…vad du gjort?”
Hon svarar:
”…jag har ramlat
Max säger:
”….var?”
”…när jag gick med mina stavar” säger damen.
”…varför?” frågar Max ;)
”…ja bra fråga, jag ramlade bara” säger damen och skrattar.
”…har du ont?” frågar Max.
”…ja   säger damen.
Så var den konversationen över :)

Upprop 4….

Efter en lång stund får vi komma
in hos läkaren igen som kan meddela att
sänkan var förhöjd och då hon även hörde något
på höger lunga, vill hon att vi gör en lungröntgen.
Så ut till väntrummet igen…..

Väntrummet…..

Pratar nu med en gubbe som sitter
brevid sin fru som har en fot högt upplagd
som är svullen och ond.
Max frågar gubben:
”…var ha du ont?”
Han förstår ju att alla som är på sjukhuset
har ju ont någonstans ;)
”…jag har inte ont någonstans” säger gubben.
”…utan det är min fru här som har ont i foten
och så pekar han på hennes fot.
Max frågar:
”…varför det?”
Gubben svarar:
”..hon har ramlat”.
Max frågar:
”…var?”
Gubben svarar:
”….i en trapp
Max frågar:
”…varför det?”
Gubben svarar:
”…ja det var klumpigt va?” och skrattar.
Konversation över.

Upprop 5……

Sedan äntligen blir vi uppropade
för lungröntgen. Max räknar som vanligt
prickarna på golvet i korridoren högt och
ljudligt och får en massa leenden till sig efter
där han går ;)

Jag går in med Max på lungröntgen och där
frågar tjejen om jag tror att han fixar stå eller
om han behöver ligga ner.

Jag tror absolut han klarar av att stå och då tar
hon fram fjärrkontrollen och dirigerar om alla apparater
i rummet och de far fram lite så där ”space-it” lite robot
aktigt och Max står helt förbluffad och säger bara:
”….wow!!” :)

Medan hon sedan ställer in alla saker
så kollar Max in grejorna lite närmare….


…det är ju lite fränt, då det lyser ;)

Tjejen visar Max hur han ska stå och hålla upp armarna
i en viss ställning och sätta hakan på ett ställe och sedan
andas in djupt och stå alldeles stilla. Mönsterpatienten,
gör exakt som hon säger vid de olika ställningarna hon vill ha
och säger efteråt:
”…men oj så duktig du var. Helt otroligt duktig, så du måste ju
få något av mig” Så hon hämtar en ask med leksaker och Max
väljer en liten bil och är supernöjd ;)

När vi går därifrån säger Max så artigt:
”…..hejdå och tack så mycket
Då skrattar tjejen och svarar:
”…det är jag som får tacka att du var så duktig

Väntrummet…..

Sedan hamanar vi förstås i väntrummet igen
för att invänta röntgensvar. Det blir en lång väntan.
Men Max som redan har hunnit charma gubben i soffan,
lyckas få honom att köra bil med honom ;) Max sätter sig
på golvet tvärs över och så kör de lilla bilen ( som han nyss fått
på rönten) mellan varann och Max kör även med gubben,
hur han ska göra och så ;)

 

…och andra som patienter som går förbi, skrattar lite ;)

Jag försöker säga efter en liten stund att gubben
inte behöver fortsätta nå mer, men han vill. Jag tror han oxå
tyckte det var roligt göra något, istället för att bara vänta , hi-hi!

Det som gör mig så himla glad sånna här gånger,
är ju att Max står och pratar med okända och för en konversation
och att de hör vad han säger :)) Man står som beredd att översätta,
men det är inte ofta man behöver göra det. Det gör mig så glad !

Vilken service….

Sedan efter ett långt tag, så fick vi komma in en sista
gång till läkaren som bekräftade att han har en liten
lunginflammation på höger sida och att han ska få medicin
3 ggr/dag i 10 dagar.

Innan vi far så säger Max högt:
”…hejdå” i väntrummet till alla och många är så gulliga
och vinkar och säger ”…hejdå” till honom med ett leende
i ansiktet och det känns som om Max livade upp
väntrummet lite fråan väldigt fromma männsikor till
att de började dra på smil-banden ;)

Klockan var nu 20.00 på kvällen och vi hade varit där
i 3 1/2 timme. Då får vi tips av läkaren att på ICA Maxi
har apoteket öppet till 22.00 (!!) och det kan man väl inte
annat än säga är service, va?!Så vid 20.30 knallade vi in och
hämtade ut medicinen och efter 21 tiden nångång var vi
hemma igen.

Så nu baciller……

Så nu bakterierna i lungan,
nu ska ni väck. Medicineringen började direkt
igår kväll och vi har hunnit köra 3 ggr idag.
Fick spectramox (om det stavas så?) och det är ju
godare än Kåvepenin, så Max tar det nästan utan
problem alls, så det känns som om det blir lindrigt,
återstår dock och se hur lillmagen klarar den.

”Fö att ….?”

 

Idag har vi varit iväg igen
på ett läkarbesök med Max.
Detta var ett besök som var inplanerat
sedan tidigare, som en allmän läkarkoll.

Men kändes lite passande, då Max
mage inte kommit igång riktigt än.
Eller ”kommit igång” är väl inte rätta ordet,
igång är den ju alldeles för mycket, om man
säger så, för bara idag har det blivit 5 kalasisar (!!)
Fast då är ju ändå förhoppningen att detta är
lite reaktion efter operation och antibiotikan
han fick i samband med den.

Nya jeans….

Måste ju dock först börja med
att visa Max nya outfit som han tog
på sig i morse och som han själv
var så nöjd med.

En lysande grön piketröja som jag
köpt tidigare, den tyckte han var sååå cool, eftersom den nästan lös ;)

 Sedan gillade han sina nya jeans
som han fick av farmor då han
fyllde år. Det var ju nämligen
coola fickor på  dessa jeans, som
Max gillade skarpt, för det bästa
var ju att han kunde ju prata
mobiltelefon och sedan sätta
den i fickan ;)


…så han demonsterarade flera
gånger, hur BRA brallorna var,
då det hela tiden ringde i brallorna (eftertraktad kille ;) och han snabbt
kunde ta fram mobilen , hi-hi!

Så oj,oj,oj….
han hade det stressigt mellan
alla telefonsamtal, det var pappa,
syrran, farfar som ringde
och även skoltaxi ringde och sa att
det var ok med taxi till syrran idag :)

Ja, hans fantasi är så himla härlig att
höra på och nu när han pratar så himla
bra oxå, är det ju så kul, då han låtsas gå där som värsta viktigpetter och föra dialog med alla :))

 Härlig ”prick”…..

Idag fick vi en ny läkare som var
och gästspelade från södra Sverige.
Vilken härlig ”prick” en sån där skämtsam och
rolig doktor som antagligen alla barn älskar.

Bara det att Max gärna ville laga klart
maten han påbörjat med i vänrummet, då
läkaren kom, gjorde att han sa att vi kunde sitta
där ute istället, eftersom det annars var tomt i
väntrummet. Det tyckte ju Max var superskoj!

Så vi surrade där ute om allt kring Max innan
vi sedan gick in på ett rum för undersökning.

Max mage…

Ja, det blev väl mest fokus på magen.
Men han trodde det bara var att det var en
seg tillbakagång för Max. Sedan hjälper det
ju säkert till med operationen och det just nu.
Men eftersom vi lägligt gjorde kalas nummer 5
där, så skickar de en odling på det, men även om
det skulle visa på bakterier, så gör det ju inget åt
det, bara konstatera, att det var det.

Han smittar ju inte på något sätt, utan
det är ju bara att tarmen har blivit så störd
och inte kommit tillbaka än, trodde då han,
eftersom Max redan äter anpassad kost, som
det annars hade kunnat vara det som var boven.´

Vi avvaktar med provtagning för koll
av höjningen av Levaxin medicinen en
månad framöver, eftersom det nog inte ger
en rättvis bild i dagsläget.

Roligt att höra….

Den här läkaren jobbar tydligen mycket
med barn som har just Downs syndrom och
andra barn med särskilda behov.
Han tyckte att Max pratade oerhört bra och
tydligt, så det var ju förstås roligt att höra.

Ja, nu känns det som om Max kan föra ett
samtal med exempelvis nu idag läkaren
och sköterskan och de hör klockrent vad
han säger. Tidigare har man ju fått hjälpa
till att översätta, men ingenting idag ;)
Så det känns så himla kul!

Fast läkaren var nästan besviken att han inte
fick användning av att visa att han kunde teckna ;)
Så de gjorde lite tecken i slutet ändå, då han frågade
Max hur han tecknade sitt namn och sedan teckande
han ”..Max duktig” och det tyckte Max var skoj förstås ;)

Hålla tummarna….

Så bara hålla tummarna att magen
reder sig ordentligt nu i helgen, så kanske
det kan bli förskolan till veckan.

Spännande med hästar….

Kan berätta att det kan hända
lite spänannde grejor längre fram här
för Max del. För igår så började storasyrran
att ta ridlektioner i byn och är förstås helnöjd.
Samma ridlärare som nu syrran går hos, ska
starta upp handikappridning i byn (!!) hur lyckat
känns väl inte det, efter sjukgymnastens alla förslag
att just ”ridning” skulle vara toppenbra träning för Max.
Så det känns ju skoj och något att se fram emot.

”Fö att….?”

Ja, Max är så söt, för nu blir
det många följdfrågor med just
”…fö att?” Just för att han vill veta allt !
Så säger man något exempelvis:
”..där svänger den bilen in där” eller
”…nu ska vi snart åka” eller vad som helst egentligen,
så kommer de goa orden ”…fö att”” och så ska man
förklara varför :))

Laddar….

Nu ska vi ladda för en mysig dag
på söndag och föreställningen med
Sara Edvardsson, som jag skrivit om
tidigare här på bloggen. Jag hoppas den
nu kunde få bli ”nystarten” för oss med
friska dagar. Börjar känna hopp igen
och bara det att man ser hur fort det tinar ute
och snart är härlig vår, gör ju att man bli positiv
och kan känna inspiration till något kreativt ;)