Hjärtat pickar på….

 Måndag den 11 Maj 2009

Hjärtkontroll i Sunderbyn.
Nu börjar det vara svårt att ha en positiv liten kille då det är sjukhusbesök, för så fort han ser dessa vitklädda tjejer på sjukhuset, så blir han misstänksam. Så han var redan ledsen under vägning och mätning. Så då blev det heller inte så kul då alla elektroder skulle på plats, då man ska ta ett EKG på hjärtat. Så jag och en tjej hade fullt sjå att sjunga för honom och underhålla honom medans han satt i pappas knä och den andra grejade med elektroderna. Men faktiskt satt han så still, att det blev en utskrift =)

Sedan fick vi komma in till hjärtspecialisten för ett ultraljud på hjärtat. Där var faktiskt Max still och låg bara som en snäll liten kille och kollade intresserad på vad ”gubben” gjorde. Så där höll jag först lite andan inför vad han skulle säga. Vår hjärtspecialist brukar vara ganska fåordig och snabb, så jag blev lite paff idag, då han visade och berättade och visade  på dataskärmen hur flödet var i hans hjärtklaff som läker. Det var skönt att höra att han fortfarande har ett ”litet till måttligt” läckage i klaffen, precis som för 6 månader, så det har inte blivit större. Han tyckte även att flödet uppe, där klaffen är bortplockad, upp mot lungpulsådern, var som förväntat. Så nu kan man pusta ut lite. Vi ska få komma på besök igen om 6 månader. Så nu kan vi släppa lillhjärtat och slippa vara oroliga för det. Det pickar på bra. Skönt!

På vägen hem, så tog vi en sväng förbi pappsens jobb i Luleå.
Så där passade Max på att visa alla ”gubbar” (och en tjej=) vilka färdigheter han har och han charmade nog allihopa =)

Nu blir det äntligen dagis igen imorgon.
Max längtar nog efter kompisarna.

annaskrift2 copy

Besök på Sunderbyns Sjukhus…

Torsdag den 7 Februari 2008

Idag har vi varit på planerat återbesök hos hjärtspecialist Dag Teien. Hjärtläkare Ingela Heimdahl var även närvarande. De gjorde EKG och ultraljud på lillhjärtat.
Men det börjar inte vara lätt att utföra dessa undersökningar nu, när lilleman, börjar vara aktiv. Han drog genast bort elektroder man fäster över bröstkorgen, då man gör EKG :-) Sedan vid ultraljudet, så vill han förstås inte vända huvudet åt det håll som läkaren vill, för att kunna kolla lungpulsådern :-) Han älskar ju alla sladdar och kablar man kan dra i!
Det såg ungefär likadant ut som vid förra undersökningstillfället i Oktober 2007. Hjärtklaffen som också tidigare har läkt litegrann läker nu ”lite till måttligt”. Men det var tydligen ingen fara.

Vi tog upp problemet vi har nattetid och hjärtläkaren tror inte att det ska vara något som kommer från hjärtat. Men Max fick ju sluta med vätskedrivande medicin i mitten av November och problemen nattetid började ju före jul någon gång. Så för att ta det säkra före det osäkra, så ska vi få pröva ge honom vätskedrivande till natten igen. Detta för att kunna utesluta att det kan vara tal om någon liten hjärtsvikt, på grund av läckaget i klaffen. 

Så nu ska Max få äta 1 ml Impugan till natten i en månad. Om vi inte ser någon skillnad, så är det bara att vi slutar på en månad. Skulle vi se skillnad, ska vi höra av oss till Sunderbyn igen och så få vi se hur vi fortsätter. Annars vill inte hjärtläkaren se om förrän om 6 månader. Så det känns ju tryggt och skönt. Då ser ju lillhjärtat ganska bra ut :-)

När jag hämtade ut medcinen idag, så hämtade jag även ut Bricanyl som han tidigare fick utskrivet av barnläkarne i Piteå. Men när jag läser på förpackningen, så står det att man inte ska kombinera dessa läkemedel. Så då passade jag på att ringa läkaren i Piteå på hennes telefontid nu på eftermiddagen för rådfrågning. Så vi avvaktar med att prova Bricanyl i nuläget. Vi kollar först om vätskedrivandet har någon effekt. Jag frågade även om hon hade fått något svar på glutenprovet och det hade hon. De visade negativt. Så i nuläget är det inte tal om gluten. Men det kan ju ändras med tiden. Men det kändes ju skönt att det var negativt.

Så det har varit en dag med många läkarsamtal känns det som. Men det känns skönt att få prova medicinen igen och förhoppningsvis kunna utesluta att det inte har med hjärtat att göra. Nu återstår det att se, hur vi ska få i honom medicinen???
Det var ju den medicinen som han INTE gillade. Vi var ju så glada då vi slapp den.
Han blir ju mer och mer medveten om allt, allt gick ju bättre då han var liten bebis. Han börjar ju vara stora karln med en egen vilja. Men på något sätt ska det väl gå. Det måste ju gå….